Vilken nation?

I Sverige har vi lagstiftning om nationella minoriteter och nationella minoritetsspråk. Men vad menas egentligen med "nationell" i det här sammanhanget? De europeiska fördrag som vår lagstiftning går tillbaka på talar om nationella minoriteter men inte om nationella minoritetsspråk utan om "landsdels- eller minoritetsspråk" ("regional or minority languages"), och inte heller i de första officiella svenska texterna från omkring millennieskiftet används "nationellt minoritetsspråk" som ett juridiskt begrepp. Det verkar som om det nationella har spritt sig från minoriteterna till minoritetsspråken samtidigt som det har blivit en glidning i betydelsen av "nationell". Jag tror att "nationell minoritet" från början var synonymt med "etnisk minoritet" men att det efter hand snarast fått betydelsen "minoritet som är erkänd på nationell nivå", som dessutom förutsätts ha en ordentlig anknytning till landet (de ska ha bott där ett tag för att kvalificera som nationella). På liknande sätt blir då "nationellt minoritetsspråk" ett av statsmakterna erkänt minoritetsspråk som "av hävd" talas inom rikets gränser. Men det betyder att det nationella inte längre hänför sig till minoriteten som sådan utan till nationen i betydelsen landet där minoriteten befinner sig. En intressant betydelseglidning som tycks ha försiggått tämligen obemärkt. 

Det är inte så lätt att hitta äldre användningar att uttrycket "nationell minoritet". Begreppet "minoritet" tycks ha kommit relativt sent. Via SAOB har jag grävt fram ett citat från artikeln om Nationernas Förbund i supplementet till Nordisk familjeboks uggleupplaga. Här talar man i samma andetag om "nationella", "språkliga" och "religiösa" minoriteter, vilket jag tycker stöder hypotesen om att det är "etniska minoriteter" som åsyftas. 

Förbundet garanterar och rådet öfvervakar tilllämpningen af vissa bestämmelser i fredsfördragen och speciella traktater om skydd för nationella, språkliga och religiösa minoriteter, särskildt i de genom Världskriget ny- eller ombildade Donaustaterna, Bulgarien, Polen och Baltiska staterna.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Vilken nation?

  1. Typisk marxistisk teori

    Teorin om nationella minoriteter är egentligen marxistisk – se bl.a. denna artikel  http://www.columbia.edu/~lnp3/mydocs/Blaut/national_question.htm
    “Some sectors of the North American Left are convinced that Puerto Ricans in the United States do not belong to the Puerto Rican nation; that this community is merely a 'national minority' — an ethnic subdivision of a different nation, the United States. This national-minority theory bears some resemblance to the old idea of the 'melting pot', or at least to its liberal variant ('Puerto Rican-Americans', 'ethnic heritage', 'minority rights', etc.), but there is one crucial difference. The national-minority theory is said to be grounded in Marxism, and specifically in a doctrine derived from a 1913 essay by Stalin, 'Marxism and the National Question'.1 In essence, the argument is simple. Stalin listed the attributes which, in his opinion, an ethnic group must possess to qualify as a nation. This was Stalin's famous 'definition of the nation', which became the orthodox Marxist concept of the nation, accepted by most Marxists, Stalinists and non-Stalinists alike, down to recent times. Complementing the concept of 'nation' was the concept of 'national minority', a term which designated ethnic communities that failed to qualify as nations.”
    Men redan Marx och Engels tog upp frågan om nationella minoriteter. Med hänsyftning på det brittiska förtrycket av irländarna sade Marx exempelvis att en nation som förtrycker en annan inte kan vara fri.

  2. Östen Dahl skriver:

    Faktum är att jag kikade på Stalins skrift igår när jag skrev mitt inlägg men blev inte riktigt klok på vad han menade med "nation" och "nationell minoritet". Men han hade uppenbarligen inte hittat på termen "nationell minoritet" själv eftersom han citerar ett "program, antaget av den österrikiska socialdemokratin på kongressen i Brünn 1899", där det talas om vikten av att skydda de nationella minoriteterna genom en särskild lag. (Mer om programmet här för den tyskkunnige.) — Per-Åke, du säger att Marx och Engels talade om nationella minoriteter? Men använde de också termen? Det du citerar från Marx verkar handla om relationen mellan två nationer.

  3. Stefan Holm skriver:

    Stalinsk pragmatism ännu i schwung?

    Fattar jag rätt, så är ’nation’ hos Stalin inget absolut begrepp utan relativt. Han tycks mena, att om ett folk samtidigt har ett språk, ett territorium, en ekonomi och en kultur (eller ’psykologi’) gemensamt, så befinner de sig i ena ändan på en skala. Men saknas en, två eller tre av dessa kriterier, så är det i motsvarande mindre grad befogat att tala om en ’nation’. Det är en ganska pragmatisk syn på saken.
     
    Med ’nationella minoriteter’ menar han nog helt enkelt ’alla utom ryssar’ i tsarväldet längs denna glidande skala och det var väl den, som sedermera kom att avspeglas i Sovjetunionen med Ryssland i en särställning och sedan unionsrepubliker och autonoma republiker.
     
    Visst har vi i princip samma skal-tänk: Samer har rätt till eget parlament (med det historiskt-’territoriella’ argumentet i bakgrunden). Finnar, tornedalingar, romer och judar ges särskild språklig status (historiska skäl). Övriga grupper får ’bara’ (delvis) rätt till information och undervisning på modersmålet – samt kommunal rösträtt. Så Iosif Visarionovitjs ande svävar över oss – fast hur skulle frågan egentligen kunna hanteras annorlunda?

  4. Mer om nation och nationell minoritet

    Det är sant att Marx och Engels inte hade någon konsekvent teori om den nationella frågan, en exakt definition av begreppet nation – och därmed nationell minoritet – och inte heller någon allmän strategi för arbetarrörelsen på detta område. Däremot tog de politisk ställning konkret för såväl irländarnas som polackernas rätt till nationell frigörelse och statligt avskiljande. Det betyder att Marx och Engels var medvetna om problemkomplexet. Såvitt jag vet använde de dock aldrig explicit uttrycket "nationell minoritet".

    Irländarna utgjorde en nationell minoritet i Storbritannien fram till 1921, då Irland delades i två delar, nationalstaten Eire (Irland) och Ulster (Nordirland). Irland uppfyllde de flesta av Stalins kriterier på en nation eller nationell minoritet: ”En nation är en historiskt uppkommen, varaktig gemenskap mellan människor, som uppstått på grundval av gemenskap ifråga om språket, territoriet, det ekonomiska livet och den mentalitet, som kommer till uttryck i den gemensamma kulturen.” De olika delkriterierna behöver inte samtliga vara uppfyllda eller lika viktiga. Majoriteten av irländarna talade ju engelska 1921, men uppfattade sig ändå som ett folk skilt från engelsmännen beroende på Englands erövring och långvariga ockupation av Irland, katolicismen och skiljaktig folklig kultur o.s.v.

    Den enda skillnaden mellan begreppen nation och nationell minoritet består i att det senare begreppet förutsätter att det finns flera nationer i en och samma stat. Det var framförallt arbetarrörelsen i Central- och Östeuropa i slutet av 1800-talet, som var tvungen att utforma en handlingslinje i fråga om synen på nationerna – och nationella minoriteter. Detta berodde naturligtvis på att Österike-Ungern och Tsarryssland var mångetniska stater.

    Sovjetunionens språkpolitik gentemot minoriteterna var mycket progressiv åren 1917 – 1937; därefter rullades den tillbaka för att så småningom övergå till en ren russifieringspolitik – se http://sv.wikipedia.org/wiki/Sovjetunionens_spr%C3%A5kpolitik

     

  5. Stefan Holm skriver:

    Efter 165 år...

    Att Marx och Engels, Per-Åke, inte skulle ha haft någon allmän strategi för arbetarrörelsen i den nationella frågan, är inte riktigt sant. Orden i självaste Kommunistiska manifestet lyder:
     
    …Man har vidare förebrått kommunisterna, att de vill avskaffa fäderneslandet, nationaliteten.
     
    Arbetarna har intet fädernesland. Man kan icke fråntaga dem vad de icke har. Då emellertid proletariatet till att börja med måste erövra den politiska makten, upphöja sig till nationell klass och konstituera sig självt som nation, så är det självt ännu nationellt, om också ej i samma mening som bourgeoisien.
     
    Den nationella avskildheten och motsättningarna mellan folken försvinner mer och mer redan med bourgeoisiens utveckling, med handelsfriheten, världsmarknaden, den industriellla produktionens likformighet och de därtill svarande levnadsförhållandena.
     
    Proletariatets herravälde skall få dem att försvinna ännu fortare…
     
    Dvs. marknadsekonomin själv ser till, att de nationella skrankorna klingar av. Sverige (och EU, och världen) efter andra världskriget är ett levande exempel. På köpet får vi visserligen saker som utrotandet av språklig mångfald och att seriösa bloggar som denna blir bombarderade med  skräpreklam för allehanda medikamenter. Men ’proletariatets herravälde’ ska nog få även slikt att försvinna.  Den ovan citerade skriften vore mitt förstahandsval i Björklunds och Hägglunds kanon, även om den har 165 år på nacken.

  6. Östen Dahl skriver:

    Jag vet inte hur originell Stalins definition av "nation" var: enligt Nordisk Familjebok (uggleupplagan) är en nation en "sammanfattning af människor, som ha gemensamhet i härkomst, kroppsbildning, skaplynne, fosterland, språk, kultur, religion, rättsordning, sedvänjor, styrelse och historiska minnen". Men det ser ut som om Per-Åke har nämnt två inte helt identiska definitioner av "nationell minoritet": dels en etnisk gemenskap som inte kvalificerar sig för att vara en nation, dels något som endast skiljer sig från en nation i att "det finns flera nationer i en och samma stat". Det Kan en nationell minoritet både vara och inte vara en slags nation? 

    I allmänhet är jag ingen försvarare av det sovjetiska samhällssystemet, som jag själv har upplevt på nära håll, men jag tycker att beskrivningen "ren russifieringspolitik" ger en alltför negativ bild av den sovjetiska språkpolitiken. Den var trots allt väl så generös mot minoritetsspråken som till exempel dagens språkpolitik i de baltiska länderna — som på den sovjetiska tiden var officiellt tvåspråkiga med allt vad det innebar i fråga om utbildning, media, gatuskyltar och så vidare. Att de lokala språken i praktiken ofta blev tämligen styvmoderligt behandlade hör förstås också till bilden.  

  7. Björn skriver:

    Den som tror att det kommunistiska manifestet utgör vare sig en litterär klassiker eller en gemensam referenspunkt har en tämligen skev verklighetsuppfattning, är jag rädd.

  8. Stefan Holm skriver:

    Napp direkt på betet

    Där ser du – kanonfrågan stöp redan på första förslaget! Inte ens en skrift på 10 i topp-listan över världens mest spridda (och som jordens folkrikaste nation räknar till sitt idéarv) platsar som 'gemensam referenspunkt'.

  9. Björn skriver:

    Det man tänker på när man talar om en svensk kanon för skolbarn är saker som Strindberg och Lagerlöf. Förklara för mig på vilket sätt det Kommunistiska manifestet platsar i den omgivningen. Att kineser må tillmäta skriften särskild betydelse — vilket jag i sig starkt betvivlar — har liksom intet med saken att göra. Du har med ditt lilla fulgrepp inte visat någonting om utsikterna att sammanställa en kanon av det slag som föreslogs. Jag är som sagt själv ingen kanonförespråkare, men någon måtta på fjumsandet får det ändå vara.

  10. Stefan Holm skriver:

    Denna tråd handlar om begreppet ’nation’ och min uppfattning är, att det håller på att förlora sin relevans, alldeles som redan Marx – långt före sin tid – förutsåg. Att då komma ’fjumsande’ med Strindberg och Lagerlöf verkar i mitt tycke vara en Don Quijotesk dröm om en värld, som aldrig kommer åter.
     
    På 60-talet fick vi som sagt läsa Bibeln och Fänrik Stål. Men vi högläste även ur Martinsons Nässlorna blomma och Siwertz’ Mälarpirater. Redan då var upplevelsen, att det var hopplöst mossigt. Med risk för att bli klassad som förre förrädaren Hildor Peterzohn måste jag säga, att detsamma för dagens unga generation nog gäller om Fröken Julie och Herr Arnes penningar.
     
    Tro mig, jag delar Östens sansade syn på det sovjetiska samhällssystemet. Men Manifestet är något helt annat och kommer säkert att stå sig, både som referenspunkt och litteratur. Läs det, vet ja! Den första tredjedelen är den mest suggestiva (även språkligt) och fräscha hyllning till kapitalismen jag sett, den andra den dito mest suggestiva och fräscha sågning av densamma och den sista den dito mest suggestiva och fräscha avhyvling av de egna sympatisörerna. (’Gud bevare mig för mina vänner, mina fiender klarar jag själv’, skrev Marx en gång).
     
    Men varför träta Björn? Vi är ju ändå överens om onödigheten av en kanon.

  11. Östen Dahl skriver:

    Jag tror att det är dags att deklarera frågan om Kommunistiska manifestets litterära kvalitéer som avämnes. Andra synpunkter på trådens ämne är välkomna. 

  12. Jag är ense med Stefan när han skriver:

    ”Fattar jag rätt, så är ’nation’ hos Stalin inget absolut begrepp utan relativt. Han tycks mena, att om ett folk samtidigt har ett språk, ett territorium, en ekonomi och en kultur (eller ’psykologi’) gemensamt, så befinner de sig i ena ändan på en skala. Men saknas en, två eller tre av dessa kriterier, så är det i motsvarande mindre grad befogat att tala om en ’nation’. Det är en ganska pragmatisk syn på saken.”


    Stalins definition hade udden riktad mot såväl det judiska Bund som de marxister som förnekade den nationella frågans betydelse. Den definition som Östen redovisar, nämligen Nordisk Familjeboks (uggleupplagan) att en nation är en "sammanfattning af människor, som ha gemensamhet i härkomst, kroppsbildning, skaplynne, fosterland, språk, kultur, religion, rättsordning, sedvänjor, styrelse och historiska minnen", anser jag är misslyckad. Det finns ingen viktning av de olika aspekternas betydelse. Vad är ”kroppsbildning” och ”skaplynne”?


    I ett föregående inlägg i denna tråd skrev jag att:


    ” Den enda skillnaden mellan begreppen nation och nationell minoritet består i att det senare begreppet förutsätter att det finns flera nationer i en och samma stat.”

    Detta är inte riktigt. En nationell minoritet kan definieras på följande sätt:
    ” En nationell minoritet är en historiskt skapad, stabil gemenskap av människor, som delar en uppsättning viktiga kännetecken: ett gemensamt språk, ett gemensamt territorium eller praktiserar endogami (min fetstil), gemensamma sociala och kulturella traditioner och ett gemensamt ekonomiskt liv.”

    Den här definitionen inbegriper grupper som ortodoxa judar, romer, amish och mandéer etcetera. Däremot kan de inte omvandlas till fullvärdiga nationer, eftersom de inte är territoriellt koncentrerade. Det är betecknande att det var först när judarna genom organiserad och massiv invandring till det dåvarande Palestina hade skapat en tillräckligt stor territoriell koncentration som staten Israel kunde utropas. Av samma skäl fortsätter den israeliska bosättningspolitiken på Västbanken i syfte att skapa fakta på marken och att splittra upp de palestinska områdena i enklaver. Dessutom revitaliserades hebreiskan som gemensamt språk.


    Det är naturligtvis inte ens säkert att en nationell minoritet, som samtidigt de facto är en nation, kan lösgöra sig och bilda en egen stat. Tjetjenien uppfyller åtminstone tre av kriterierna ovan. Majoriteten av de 1,3 miljoner invånarna är tjetjener; territoriet på 15 700 kvadratkilometer (större än Skåne) är sammanhängande och de flesta tjetjener är sunnimuslimer. Som bekant ägde det rum två s.k. tjetjenska krig under 1990-talet för att frigöra sig från Ryssland. Men Ryssland fruktar en dominoeffekt, om Tjetjenien skulle beviljas nationellt oberoende.


    Navajoindianerna i USA, som har en långtgående autonomi, bor i ett sammanhängande område på 70 000 kvadratkilometer (större än Danmark), betecknar sig själva som en nation och utgör samtidigt en nationell minoritet – i USA. Antalet navajoindianer beräknas uppgå till cirka 300 000; inte alla bor dock inom huvudreservatet. Navajoindianerna uppfyller kriterierna för en nation. De har ett eget språk (även om långt ifrån alla behärskar det idag), egna seder och är högst medvetna om sin historia. Det finns förmodligen ingen rörelse bland navajoindianerna som kämpar för ett fullständigt lösrivande från USA. Skulle en sådan uppstå, skulle säkert den amerikanska regeringen inte i första laget vilja acceptera en utbrytning.


    Östen, med ”russifieringspolitik” syftar jag på den systematiska och den styrda invandring som skedde till exempelvis de baltiska staterna efter andra världskriget, och som syftade till att förändra de demografiska förhållandena – och därmed de språkliga. Det var den sovjetiska staten som ledde denna utveckling.

  13. Stefan Holm skriver:

    Men glöm inte, Per-Åke, att den allmänna trenden över hela jorden är nationernas (och språkens/dialekternas) försvagning eller upplösning. De tekniska framstegen inom handel, transporter och mänsklig kommunikation har gjort planeten mycket liten. Det är en obeveklig kraft i riktning mot såväl våra inhemska dialekters som merparten av de 6-7000 språkens på jorden försvinnande. De integrerar även sakta men säkert den svenska nationen med EU (och världen i övrigt).
     
    Undantag i form av Jugoslaviens och Sovjetunionens upplösning eller att sannfinländare, jobbikar, tjetjenska sunnier och uigurer sprattlar emot är naturliga motreaktioner men lär inte ändra tidens irreversibilitet.
     
    Språklig mångfald står i omvänd proportion till teknisk utveckling. Det beräknas, att när vi alla var jägare/samlare och kanske bara en tusendel så många människor på jorden, så talades det ändå ungefär lika många språk som idag. Nationer (i den mening vi hittills känt dem) kanske bara är en anhalt på vägen mellan stamsamhällen och en integrerad värld?
     
    Denna utveckling kan vi måhända beklaga. Att däremot försöka stoppa den kan vara en vacker tanke men ett ack så fåfängt besvär. Generationer efter oss kommer som alla tidigare att med Frödings Lelle Karl-Johan säga: ja gir jäkel i mor.

  14. Östen Dahl skriver:

    Per-Åke, din nya definition av "nationell minoritet" verkar implicera att alla nationer också är nationella minoriteter, eftersom det inte står något om att en nationell minoritet måste vara just en minoritet? 

    Jag citerade förstås inte Nordisk Familjeboks definition av "nation" för att jag själv vill skriva under på den utan för att visa att Stalins version inte var helt originell. Han hade ju inte heller gett någon viktning av kriterierna. I själva verket blir en sådan viktning irrelevant eftersom han säger "Endast dessa egenskaper tagna tillsammans ger oss en nation." — "Kroppsbildning" i Ugglans definition syftar nog på fysiska eller rasmässiga egenskaper. "Skaplynne" skulle jag påstå är precis samma sak som det du översätter som "mentalitet" och Stefan återger som "psykologi". I den ryska texten står det "psichitjeskij sklad", ungefär "psykisk läggning", med tillägget "eller annorlunda uttryckt 'nationalkaraktär' ".  

    Lite besserwissrande här: Irland har aldrig varit en del av Storbritannien — drottning Viktoria regerade över "United Kingdom of Great Britain and Ireland". Det territorium som innefattas i "Navajo Nation" är inte sammanhängande utan inkluderar ett antal enklaver utanför "The Big Reservation", men det var kanske det du menade med att inte alla bor på huvudreservatet. 

    Det du säger om russifieringspolitiken är förstås alldeles riktigt men man behöll ju ändå hela apparaten med nationella administrativa enheter och officiella lokalspråk. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>