Was man nicht googeln kann, darüber muss man schweigen

Nu är det redan så många som har skrivit om Googles försök att få Språkrådet att ändra definitionen av ogooglebar att det inte borde finnas något mer att säga i saken (och Susanne hann före mig här…). Men ett par saker förtjänar att nämnas.

En är att Språkrådet har uppenbara svårigheter att få acceptans för att nyordslistan ska betraktas som rent deskriptiv och inte som en sanktionering av de ingående orden och deras betydelse. Det här anknyter ju till vår tidigare diskussion i ämnet. Man kan väl säga att Googles reaktion är analog till de negativa reaktionerna på ordet tjejsamla som kom i samband med förra listan, även om ifrågasättandet har en annan ideologisk grund. 

Google hävdar att den utvidgade användningen av ogooglebar, d.v.s. där det handlar om vilken sökmotor som helst, är felaktig. Jag skulle emellertid vilja råda dem att googla "googla". Den som gör det får nämligen som första träff upp en lexikonartikel i svenska Wiktionary som definierar googla som "söka på internet med sökmotorn Google eller annan söktjänst". Nu visar det sig visserligen att den definitionen är från igår — alltså uppenbarligen en reaktion på Googles aktion, men också tidigare stod det "även om sökning med andra sökmotorer". På engelska Wiktionary sägs google som verb ha tre betydelser: 

  1. (transitive) To search for (something) on the Internet using the Google search engine.
    Tom googles all of his prospective girlfriends.
  2. (transitive, by extension) To search for (something) on the Internet using any comprehensive search engine.
    I googled him but there were no references to him on the Internet.
  3. (intransitive, Internet) To be locatable in a search of the Internet.
    His name googles.

Jag vet inte om Google har försökt ändra på de här definitionerna också; det är förstås lite svårare när det är en gräsrotsorganisation som Wiktionary. Men det är klart ett motargument mot påståendena i mejlen från Google till Språkrådet att de har observerat att folk menar Google när de säger "google".

Google stöder sig på varumärkeslagens 17 § som säger 

Vid utgivning av lexikon, handböcker eller andra liknande tryckta skrifter är skriftens författare, utgivare eller förläggare, på begäran av den som innehar ett registrerat varumärke, skyldig att se till att varumärket inte återges i skriften utan att det framgår att varumärket är skyddat genom registrering. Detsamma gäller om en sådan skrift görs tillgänglig elektroniskt av någon som avses i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Man kan förstås ifrågasätta om en nyordslista är ett lexikon eller en "annan liknande skrift". Jag skulle förmoda att avsikten är att begränsa paragrafen till just sådana skrifter som kan uppfattas som normerande för språkbruket. Även detta tycks mig problematiskt. Om man försöker förstå hur det här med varumärken egentligen tänks fungera blir man snabbt förvirrad. Man kan inte registrera ett "generiskt ord" som "dator" som varumärke för just datorer, däremot skulle Dator kunna vara ett varumärke för, säg, äpplen. Omvänt är Apple inte något acceptabelt varumärke för äpplen men däremot för datorer. Nu är det klart att det blir lätt absurt om ordet "apple" i tryckt text alltid måste åtföljas av en varning om att det är ett skyddat varumärke. Det verkar lätt överdrivet även om det handlar om en handbok i pomologi. Jag hamnade nu på den här Applesidan där man får lära sig hur man ska använda Apples varumärken. En del regler verkar mystiska. Till exempel sägs det att varumärkesnamnen är adjektiv och därför kan man inte säga "I bought two Macintoshes", "I bought two Macintosh computers" ska det heta. Det här påståendet verkar också märkligt: "You may not use an image of a real apple or other variation of the Apple logo for any purpose." Ska man läsa det bokstavligt är det förbjudet att avbilda äpplen, som alltså hamnar i samma kategori som en känd religionsstiftare. 

Även Google verkar ha ambitioner som går lite utanför den svenska varumärkeslagen. Googles juridiske talesman Petter Rindforth citeras på Thelocal.se med uttalandet att det gäller att hålla ett öga på "the media, dictionaries, discussion forums and the like" för att se till att varumärket inte degenererar. Ska vi tolka det så att om jag skriver här på bloggen "Googla googla!" så kan jag vänta mig ett mejl från Petter Rindforth där han säger att han hoppas att jag inte menar att man då kan använda också Alta Vista? 

Sen är det förstås lite intressant att det här problemet bara drabbar marknadsledande företag. Egentligen borde ju inte Google oroa sig för att man sätter likhetstecken mellan att googla och att söka på nätet; om däremot folk skulle börja säga "Jag altavistade det här ordet" så skulle det finnas anledning för ett krismöte med Googles ledning. Dessutom måste ju Google betrakta det som axiomatiskt att det man inte kan hitta med deras sökmotor inte heller går att hitta med någon annan. Alltså blir "går ej att hitta med Google" och "går ej att hitta med någon sökmotor" i praktiken samma sak. 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Was man nicht googeln kann, darüber muss man schweigen

  1. Esa skriver:

    Är det bara jag som irriterar mig om själva ordet? Mer precist den ologiska definitionen. För att veta om ett ord eller en fras är ogooglebar måste man google det – alltså är det googlebart. Att google är väl att söka – inte att få träffar?

  2. Hedvig Skirgård skriver:

    @Esa
    Här betyder det "få träffar" eller till och med "få intressanta/relevanta träffar". Man kan t.ex. få en massa skräpträffar, Linkedin, mm.

  3. Lotten Bergman skriver:

    Googlingsbar kanske?

    Esa — testa om "googlingsbar” känns bättre som ord. (Även om definitionen fortfarande är ologisk.)
    Ett ogooglingsbart namn var för övrigt titeln på en månadstidning som dök upp (och försvann) förra året. Den hette "Miss World" och gick inte att hitta med mindre än att man försökte med kombinationer av namnet och synonymer till tidning, magasin och jag vet inte allt.

  4. Stefan Holm skriver:

    Yankee google dandy har lyckats igen

    Priset till årets produktplacering är vikt åt Googles svenska avdelning. De har fått tom. den publika servisen att i nyhetsinslag föra fram deras namn på ett område, som dagligen berör nio miljoner talare av vårt modersmål. Joseph Goebbels kunde inte ha gjort det bättre – han som först av alla insåg, att all reklam är positiv reklam. När det hela lagt sig kommer bara en sak att ihågkommas: ’google – först, störst, bäst och vackrast’.
     
    Däremot kan man undra över konsistensen på ryggraden hos de jurister och politiker, som enligt Östens citat ur varumärkeslagen har stadgat, att ’varumärken’ minsann smäller högre än faktiska lexikala beskrivningar av svenskarnas språk. Deskriptiv lingvistik – ja ja, bara den inte stör våra affärer. Men det begrep ju redan Karl Marx:
     
    Bourgeoisien har avklätt alla verksamheter, som förut betraktades med helig vördnad, deras helgonskimmer. Den har förvandlat läkaren, juristen, prästen, skalden, vetenskapsmannen till sina betalda lönarbetare.

  5. Rickard Franzén skriver:

    stavning

    Undrar om det larviga företaget skulle nöja sig med stavningen Ogoogelbar?
    (Inte för att dom har så mycket komma med ändå)

  6. Tobias skriver:

    Att varumärket blir ett vanligt ord bör vara fördelaktigt för Google så länge de är marknadsledande (och ordet de facto betyder söka på Google), men så fort andra sökmotorer vinner mark och man kan googla även på Bing och Altavista, så torde varumärket vattnas ur. Jag kan alltså förstå att Google och Apple inte vill se detta hända, även om jag inte begriper mig på Googles agerande i detta fall. Men det är ju ett relativt vanligt fenomen och ganska intressant. Är det att varumärket blir ett allmänt ord som får ett företag att tappa marknadsandelar eller är det andra orsaker – att de inte kan hävda sig längre, till exempel att konkurrenter till Termos gör bättre och billigare produkter? Även om de hade haft kvar sitt varumärke så hade det ju inte varit värt lika mycket om de inte också hade en stark ställning på marknaden.

  7. inga johanson skriver:

    Vad heter nu ogooglebar på världens alla språk? Jag försökte hitta på Wikipedia, men tji
    Tyska – ungooglebar
    Engelska – ungoogleable
    Esperanto – neguglebla/malguglebla
    Vad heter det på ditt språk?

  8. Pingback: April, april | LINGVISTBLOGGEN

  9. Johan Falkenjack skriver:

    Inte så enkelt att googla googla

    Besserwisser (sorry):

    Tyvärr är det inte så enkelt att vem som helst som googlar "googla" får upp svenska wikitionary som första träff. Något som vi datalingvister svär över dagligen är att Google idag är så smart att det tappat sitt värde som forskningsverktyg, t.ex. genom att söka på liknande ord, liknande fraser, delsträngar och göra semantisk analys.
    En annan smarthet de infört är förmågan att anpassa sökträffarna efter den sökande. Google har alltså optimerat dina sökträffar baserat på dina tidigare sökord och vilka träffar du klickat på. Att du får upp svenska wikitionary som första träff beror dels på att du är svensk och dels att du är språkforskare, något Google inte vet explicit men som de ändå implicit anpassat sökträffarna efter.
    Samma fenomen uppstår om man som svensk googlar på "apple". Då "apple" inte är ett svenskt ord antar Google att du söker efter företaget och samtliga träffar på första sidan rör företaget, inte frukten. Hade jag som britt eller amerikan gjort samma sökning hade antagligen åtminstone hälften av träffarna på förstasidan handlat om frukten.
    Sammanfattningsvis, det är inte alls säkert, eller ens troligt, att en amerikansk Google-anställd jurist som googlar "googla" kommer hitta den svenska wikitionary-artikeln ens bland de första sidorna av träffar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>