Sär- och hopskrivningar

På besök i Göteborg läser jag en ledare i Göteborgs-Posten som diskuterar en undersökning Education at a glance gjord av OECD (ja det är faktiskt OECD den här gången) där Sverige utmärker sig på ett negativt sätt när det gäller hur många som fullföljer sina högskolestudier. Jag tycker statistiken i rapporten är något svårtolkad men ska inte gå in på det utan håller mig till GP:s kommentar där man noterar, förmodligen med viss grund, att svenska studenter ofta har dåliga förkunskaper. I synnerhet gäller detta matematik och "språkbehandling". Man hittar ofta uppsatser "fulla av särskrivningar, felsyftningar och underlig meningsbyggnad" och "känner man att man har svårt att hänga med och att ens baskunskaper från gymnasiet inte räcker till är det lätt att tappa motivationen". Jag finner det en aning märkligt att postulera ett direkt kausalt samband mellan särskrivningar och dålig genomströmning på högskolan, men det kanske finns? Kanske man kan rådfråga Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien om saken? Eller Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur? Var det i själva verket så att grundandet av dessa akademier var första steget mot det språkliga förfall som särskrivning innebär?

Samtidigt läser man på Language Log att många upprörs över en liknande men delvis motsatt utveckling i engelskan: i den senaste upplagan av Shorter Oxford English Dictionary har 16 000 bindestreck i sammansatta ord försvunnit till förmån för hop- eller särskrivning (eller ska vi säga "hop eller sär skrivning", enligt mönster av akademinamnen?). Till exempel skriver man nu bumblebee i stället för bumble-bee och fig leaf i stället för fig-leaf. Bindestrecksalternativet har i allmänhet dissats i svensk språkvård (tidningsnamn som "Göteborgs-Posten" är undantag) men har åtminstone tidigare hållits i ära i engelskan. Nu skyller man dess nedgång på email (e-mail?).

Nu kan man undra om det någonsin har gjorts en ordentlig undersökning om vilket av de tre alternativen särskrivning, bindestreck och hopskrivning som är läsarvänligast? Det brukar nästan alltid vara ambiguitetsproblem som tas upp — fast oftast då med särskrivningar; vad man mera sällan nämner är att hopskrivning också ger upphov till flertydigheter, som i kolugn?

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Sär- och hopskrivningar

  1. Pingback: Lätt-lästa samman-sättningar | LINGVISTBLOGGEN

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>