Äggdjur i SAOL

Jag prenumererar på Akademiens Ständige Sekreterare Peter Englunds blogg, det är trevligt och jag kan rekommendera det. Idag kom det ett inlägg om ett mejl från en 11-åring som undrar varför ordet "äggdjur" inte finns, alltså motsatsen till "däggdjur" . Peter Englund svara vänligt på frågan och förklara att Svenska Akademiens Ordlista ämnar vara en förteckning av vad folk använder, inte en lista över vad de bestämt är det svenska språket.

Två saker slår mig

1) vad roligt att en 11-åring är engagerad nog att letat efter "äggdjur" i SAOL samt mejla ständige Peter

2) jag sa aldrig "äggdjur" som liten. Känner ni barn som säger/sagt "äggdjur"? Ständige sekreteraren gör tydligen det.

Tydligen har inte "äggdjur" spridits tillräckligt för att få vara med. I ett forum för föräldrar verkar det som att det finns i en del familjer ändå.

Det är alltid roligt att höra om sk lexikala hål som folk upplever verkligen behöver fyllas, t.ex. då alla djur som föder ägg. Ett annat sådant hål jag hört mycket om är motsatsen till oskuld, har inte hört någon bra kandidat där ännu.

p.s. sen är det ju minst sagt lite knepigt eftersom det som skiljer ut däggdjur är diandet, inte frånvaron av ägg även om väldigt få av oss däggdjur föder ägg så har honorna fortfarande ägg i sig innan. Sen är vi ju inte ensamma om att dia och det är kanske inte bra att klumpa ihop alla djur som föder ägg  (fiskar, insekter, reptiler osv), men men..

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Äggdjur i SAOL

  1. Tim skriver:

    Jag är 24 år gammal och för mig har ordet äggdjur alltid funnits. Men man ska vara försiktig med att kalla äggdjur för motsatsen till däggdjur, då det finns däggdjur som lägger ägg – nämligen kloakdjur! I stort sett tror jag däremot att uttrycket är ganska accepterat bland många, till exempel har jag för mig att min biologilärare på gymnasiet använde det för enkelhetens skull.

  2. Stefan Holm skriver:

    Behovsprövade ord

     
    Att sätta ’ägg-’ mot däggdjur finge nog en samlad biologisk vetenskap att gå i taket. Alla djur är ’äggdjur’ utom de få, amöbor, spongier och hydror, som förökar sig genom delning. Dem skulle man formellt kunna kalla för ’oäggdjur’ men jag tror inte behovet finns. (Även alla landväxter är äggdito – ett frö är biologiskt sett just ett ägg).
     
    Klassen däggdjur (mammalia) har inget med äggen att göra. Lika lite som att kalla träd, som inte är granar, för ’ogranar’ finns det behov av något motsatsord, ’(od-)äggdjur’, för resten av faunan. Detta till skillnad från behovet i kampen för dagligt bröd av ordet ’ogräs’ för allt vi inte själva sått på åkern (det tysken kallar Unkraut, ’okål’). Av samma skäl fanns tills helt nyligen behovet att kalla t.ex. björn, varg, sork, iller, räv och råtta för ’odjur’.
     
    Med ’oskuld’ är det lite tvärtom. Den etymologiska motpolen är naturligtvis ’skuld’. Men någon sådan har väl aldrig efterfrågats av religiösa/patriarkaliska samhällen. Alltså finns inte ordet i denna mening.

  3. Östen Dahl skriver:

    Prefixet o- har enligt ordböckerna två betydelser. Den ena är den som Stefan beskriver, där o-ordet betecknar motsatsen till det som det enkla ordet betyder. Den andra beskrivs så här vackert i SAOB:

    med mer l. mindre utpräglat pejorativ innebörd, för att beteckna ngt abnormt (o. övernaturligt l. farligt l. förnuftsvidrigt) l. ngt ofördelaktigt l. olyckligt l. olycksbringande l. mindervärdigt l. dåligt o. d.; nästan bl. i ssgr med sbst.;  t.ex. OARTOBÖNODJUR,OFRUKTOFRÖ, sbst., OFÅGELOFÄRDOGRÄSOGÄRNINGOLÄGEOMÄNNISKAONAMNOSÅROTYGOVÄTTE m. fl. –

    Även odjur är alltså djur, liksom oväsen bara är ett lite väsnigare väsen och inte alls djup tystnad som man annars skulle kunna tro och ogärningsmän samtidigt brukar vara gärningsmän. Likaledes misstänker jag att Unkraut inte ursprungligen betydde 'icke-kål' utan snarare 'otrevlig ört'. 

    Dock menar SAOB:s anonyma författare att den sistnämnda betydelsen av o- har utvecklats ur den första, vilket verkar rimligt.

  4. Stefan Holm skriver:

    Gott, Östen...

     
    …men just i fallet Unkraut finns det väl skäl att misstänka, att det är ogräs i betydelsen ’det vi inte vill ha’, som avses. Du vet, att jag i bakhuvudet hade den svenska folketymologins oöverträffade paradnummer:
     
    Unkraut vergeht nicht > ont krut förgås inte.

  5. Mikael Parkvall skriver:

     
    "Däggdjur" låter roligare hos vår germanska släktingar. "Pattedyr", alltså djur med pattar, på både  norska och danska, och "Säugetier" på tyska, alltså "sugdjur". Men det är väl en vanesak. Vore man inte svensk tyckte man antagligen att ”grönsak” var ett rätt fånigt ord.

  6. Stefan Holm skriver:

    Är inte danskens grøntsager snäppet fånigare? Hur lyckas han klämma in ett ’t’ där? Fast i singularis snackar han latin och säger vegetabilsk.

  7. Östen Dahl skriver:

    Oförgängligt krut?

    Men Stefan, frågan är väl då om betydelsen 'x som vi inte vill ha' representerar betydelse 1 ('motsatsen till x') eller betydelse 2 ('mindervärdigt x'), eller om det kanske till och med är en brygga mellan dem.
    Uttrycket Unkraut vergeht nicht visar sig ha en något annan användning på tyska än man skulle kunna tro om man vet hur svenska uttrycket brukar uppfattas. Det är något som en tysk hundraåring skulle kunna självironiskt säga om sig själv — alltså ungefär "mig tar man inte kål på så lätt". (Varför kål förresten?) Det svenska uttrycket är ju för övrigt ganska obegripligt. Vad är ont krut? Och om krut inte förgås är det väl ganska oförargligt? Krut ska ju explodera. Jag tror att Micke Parkvall någon gång förmodade att det inte är en allvarlig felöversättning utan har varit ett skämt redan från början, och det låter inte osannolikt.

  8. Stefan Holm skriver:

    Skämt vi vill tro på

    Det är troligen ett skämt, likt många andra i genren. I skolan försäkrades, att det var i en uppsats någon skrivit: Jetzt ist unser in die Luft und bald kommt die Bären und die Löwen. Men riktigt så korkade skolgossar har nog aldrig funnits. Åtminstone hade vederbörande känt till, att ’bären’ inte kommer förrän framåt sensommar/höst.
     
    Däremot verkar fogsvans, Fuchsschwanz, och järnnätter, Eis(en)nächte, vara äkta.

  9. Hedvig Skirgård skriver:

    Precis som Tim och Stefan säger ovan så är knappast "äggdjur" en praktiskt taxonomisk enhet. Det var lite därför jag skrev att det som utmärker däggdjur är diandet (inte frånvaron av äggläggande pga t.ex. klaokdjur) samt att det finns många olika sorters djurfylum/grupper/typer som lägger ägg. Att klumpa ihop fiskar, insekter, fåglar och reptiler till en grupp är knappast särskilt användbart.
    Men "äggdjur" kanske bara är fåglar och reptiler, vad vet jag? Detta är ett nytt ord för mig. Roligt att veta att det verkar vara relativt välspritt i Tims omkrets.
    Djur som ägnar sig åt sexuell reproduktion (till skillnad från t.ex. kloning) har ägg + sperma (sk gametesceller som skapas gneom melosis), oavsett om de föder/lägger ägg eller inte.
    Om man vill veta mer om olika sätt som djur kan bli fler på, titta på det här: https://www.youtube.com/watch?v=_7rsH2loIY8
    eller den här fina ambitiösa kortfilmen med Isabella Rossellini : https://www.youtube.com/watch?v=H108mSSov3A
    Men åter till Språket, det är roligt vad folk upplever som lexikala luckor, det säger något om vad de tänker på och vad de vill tala om. Ingen som har någon bra kandidat på motsats till oskuld?

  10. Ulla skriver:

    Förtappad?

  11. Arktos skriver:

    Nyttoväxter, ogräs, blåbär och gröna lejon

     
    Vad roligt, nu måste jag kolla Duden. Där finner jag detta: 
     
    Kraut betydde ursprungligen (liten) ört, dvs bladväxt, sedan nyttoörter – ätliga örter, läkeörter, kryddörter, senare även det gröna (och oätliga) på sådana nyttoväxter där det nyttiga inte är bladen, dvs blasten på rovor, potatis och morötter.  Unkraut är onyttiga växter, går inte att äta etc, ogräs.
     
    Bald kommen die blauen Bären und die grünen Löwen
    är en helt annan annan slags tyska, en skolelevsparodi i stil med
    Der Greis rief seine Kinder und sprach
    (som inte betyder att grisen rev sin kinder och sprack).
    Betänk att tyska var första främmande språk i Sverige ända till 1946.
     
    På engelska florerade i samma kretsar den för tiden aningen vågade frasen
    (här i systembolagsfonetisk skrift): [Aj baj pink skit får ö kiss]
     
    Tänk vad roligt det är med språk!

  12. Amanda skriver:

    O-oskuld

    Nu kommer jag lite sent in i det här, men vill ändå bemöta Stefans kommentar ovan:

    Med ’oskuld’ är det lite tvärtom. Den etymologiska
    motpolen är naturligtvis ’skuld’. Men någon sådan har väl aldrig
    efterfrågats av religiösa/patriarkaliska samhällen. Alltså finns inte
    ordet i denna mening. (Standard)arabiskan har enligt Hans Wehr ordet
    tayyib med betydelsen "a deflowered but unmarried woman, widow, divorcée". Intressant nog saknar ordet den förväntade femininändelsen -a, vilket även gäller för ordet för "gravid".
    För svenskan har vi ju också deflorerad, men det låter kanske mer som om floristen gått i konkurs.

  13. Amanda skriver:

    Ovan

    Ingen aning vad som hände ovan… Fontar.

  14. Östen Dahl skriver:

    Amanda och alla andra! Klistra inte in direkt från Microsoft Word, för då lägger Bill Gates in en massa skräp för att markera att han är med överallt. Nu har jag tvättat ditt första inlägg så att det ser lite bättre ut.

  15. Stefan Holm skriver:

    Arv och moral

    Ja, det var kanske tvärtom, Amanda, att det är stränga patriarkat, som gör bruk av ord för oskuld och icke. När jag ögnade giftermålsbalken (’giptar bolker’) i äldre Västgötalagen, så andades den inte ett ord om någons jungfru- eller svendom. Brotten på detta område inskränker sig till två:
     
    Det ena är, om en gift man eller kvinna hoppar över skaklarna (räknat från förlovningens ingående till endera partens frånfälle). Där stadgas rejäla böter. Mellan raderna ser det dock inte ut att handla så mycket om moral som om arvsfrågor. Ärvdabalken (dubbelt så lång som giftermålsbalken) anger t.ex. i detalj hur träl-, frigivna resp. ättborna kvinnors barn ska ärva.
     
    Det andra är incest i alla former, inklusive om far och son, två bröder, mor och dotter eller två systrar ’äger’ samma partner. Men detta var uppenbart svårt att hantera, för det stadgas, att alla sådana fall ska man ’skripta ut ur landet och till Rom’.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>