Särskrivningar anno dazumal

När det gäller särskrivning, som föregående inlägg handlade om, så är det frestande att citera Nils Linders Regler och råd angående svenska språkets behandling i tal och skrift, ur vilken följande citat har cirkulerat på Fejan på sista tiden:

Tidtals, särskildt på 1870-talet, har särskrifningen drifvits till en beklaglig ytterlighet, så att vanliga och tydliga sammansättningar sönderdelats. Ännu i senare hälften af  1880-talet får man se sådana orimligheter som "biljett kontor", "filt hatt", "grof smed", "i akt taga", "i akt tagelse", "knapp handel", "lama själar", "rak salong", "Stats kontoret", "universitets stad" o. d.

Slår vad om att det kommer att bli ännu värre på 1890-talet, och inte en kotte kommer antagligen att sammanskriva när 1900-talet infaller.

Däremot begriper jag inte varför man, enligt ett av exemplen ovan, var så intresserad av själslivet hos sydamerikanska kameldjur på 1880-talet.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Särskrivningar anno dazumal

  1. Johan skriver:

    Du tror inte det kan vara "lamasjalar"?

  2. JP skriver:

    "Slår vad om att det kommer att bli ännu värre på 1890-talet, [...]"
    Du menar väl tvärtom? Nils Linders observation är ju att särskrivningen har minskat i omfattning, inte ökat. Hur extrapolerar man den slutsatsen in i framtiden?

  3. Stefan Holm skriver:

    Barna tro?

     
    Men Mikael, har du då inte läst det glada budskapet i Nya språkskapelser i denna nya Bibel, där ’lama själ’ förekommer c:a 2/3 ner på sidan!?
     
    Skämt åsido, och allvar på villovägar – Nils Linders text är uppenbarligen optiskt inläst och ’rn’ har på flera ställen i inläsningen blivit ’m’. Min gissning är, att ’b’ därtill blivit läst som ’l’, så barna själar var nog det sära han reagerade på.

  4. Mikael Parkvall skriver:

    Ojba, "lamasjalar" var det visst. Måhända ett vanligare ord när det begav sig än nu.

  5. Mikael Parkvall skriver:

    Jo, jag länkade ju till den ovan.

  6. Stefan Lundgren skriver:

    Apropå annodazumal… Ska det inte vara anno dazu mal?

    Det blir annars en sån där ihopskrivning ungefär som den mellan verben kan och ske vilka tillsammans har degraderats till ett adverb*. Usch och fy!

    *)  (Eller må ske som dansken säger)

     

  7. Östen Dahl skriver:

    Ironi? Hursomhelst är den vedertagna stavningen varken annodazumal eller anno da zu mal utan anno dazumal. Ihopskrivningen får skyllas på tysken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>