Ditt ägg

Jag funderade lite..hur många av er använder ditt ägg som förolämpning? Slog mig just att jag mest hör det från folk i min ålder och att det kanske också har en viss geografisk begränsning.

Förolämpningen är väldigt lik din idiot då den inte bara är allmänt elak och nedsättande utan tyder på att referenten är inkompetent eller klumpig.

Efter lite nätsurfning har jag funnit att det kryllar av ägg på flashback, anonyma kommentarstrådar och andra respektabla/hetska nätforum "Du vet ju uppenbarligen inte vad w00t betyder, ditt ägg."

Ägg som förolämpning är en kortare form av ägghuvud och vad jag har förstått så förekommer det i tyska också (Ach, du dickes Ei! och Eierkopf). I engelska (mest nordamerikanska) finns egghead och även bara ensamt egg. Ägghuvud skulle då syfta på en person vars huvud är som ett ägg. På nordamerikansk engelska har det använts nedsättande om personer som man uppfattade som självgoda intellektuella.

Ditt ägg följer ju det klassiska mönstret av "din/ditt" + "nedsättande ord". Svenska Akademiens Grammatik beskriver dem som vokativa fraser (§17, kap 39 , volym 4). De är inte alltid nedsättande, din stackare är t.ex. ett undantag. Språkvetaren Schwartz kallar de ord som kan förekomma såhär för ostädade (läs nedsättande) eller ömkande (eller både och).

Om vi tittar på våra släktingar bland de germanska språken hittar vi att tyska och engelska använder sig av personliga pronomen (jag/du) istället för possessiva (min/din).

tyska Du Ei!
INTE *dein Ei! (det betyder bokstavligen _ditt_ ägg)
engelska You Egg!
INTE *your egg (det betyder bokstavligen _ditt_ ägg)
svenska Ditt ägg
du ägg betyder något annat

I SAOB finns det belägg för din idiot från 1911. I en avhandling om förolämpningar i Uppsala på 1630-talet står det att läsa att det vid den tiden förekom relativt fri variation mellan din skälm och du skälm (Falk 2011:189).

Observera att vi inte pratar om fraser av typen

vi upplandsbor tycker om platta landskap eller du gamla du fria [etc]

Vi pratar om tilltalsfrasen som kan stå utanför satsen, t.ex:

min idiot, varför gjorde jag så!

Falk analyserar skillnaden som en fråga om sanningshalt, du + substantiv är mer sant än din + substantiv. Jag ska grunna lite mer på detta, men det låter inte helt dumt. Men en större skillnad, för mig i alla fall, är att den possessiva varianten inte kan vara subjekt eller objekt, den förekommer utanför satsen. 

Min idiot tycker om platta landskap

låter väldigt märkligt (det skulle ju innebära att jag hade en idiot i min ägo) och betyder inte detsamma som

Jag, min idiot, tycker om platta landskap (vilket antyder att det är dumt att gilla platta landskap)

(Btw, jag kan säga vi upplandssbor tycker ditten/datten, men om det är singular blir det jag som upplandsbo [etc]. Falks exempel om du guldsmed skulle funka i modern svenska bottnar inte med mig, generationsskillnad?)

Du -> din/ditt?

Varför avänder vi possessiva pronomen (din/ditt) och inte personliga som engelska och tyska (du/you), jo det kan man ju undra.

1899 föreslog den svenska språkforskaren Eugène Schwartz (finnes här) att den possessiva formen uttrycker en mer specifik, bestämt betydelse, Han kallar fenomenet "genitivus definitivus", "epexegeticus" eller "appositiv genitiv" och relaterar till liknande fenomen i grekiska och latin.

Svenskan kan alltså ha gått snäppet längre och gjort förolämpningen mer bestämd samt gjort en tydligare skillnad mellan formen som är mer neutral och formas med den personliga (2) och den mer förolämpande med den possessiva (1). På engelska motsvaras (1) av (3) och (2) av (4), men jag tror mig veta att (4) också kan betyda (1). Men jag är inte hundra.

1. Era nollåttor, ni kan inte få något gjort
2. Ni nollåttor kan inte få något gjort
3. You Londoners, you can't get anything done
4.You Londoners can't get anything done

Jag tycker det låter som ett ganska bra resonemang det här med bestämdhet, tänk att han la fram det redan 1899. Detta är för övrigt första gången jag läser en text som refererar till något annat Grimm gjort än Grimms lag. 1800-talet germanska lingvistikvärld tycks visserligen liten, men livilig! Bestämdheten kan ha gått förlorad nu, men den förolämpande betydelsen och kontrasten (1) vs (2) kvarstår.

Vad tror ni? Samt: använder ni ditt ägg?

En annan sak jag lärde mig av avhandlingen om förolämpningar i min hemstad på 1630-talet var att förstaårsstudenter kunde kallas pennaler. Idag skulle vi väl snarare kalla dem n00bs.

/"Ungdomen" Hedvig

Referenser:

Falk, Erik. 2011. Verbala förolämpningar i 1630-talets Uppsala: En historisk talaktsanalys. Doktorsavhandling vid institutionen för nordiska språk på Uppsala universitet. (PDF)

Roehrs, Dorian 2005. “Pronouns are Determiners After All”. In The Function of Function Words and Functional Categories, Dikken, Marcel den and Christina Tortora (eds.),

Rohers, Dorian 2006. Pronominal noun phrases, numer specification, and null nouns. In Jutta M. Hartmann & Lázló Molnárfi (eds) Comparative Studies in Germanix syntax: From Afrikaans to Zurich German. Amsterdam: John Benjamins

Schwartz, Eugène. 1899. Om användningen af possessivt pronomen i din stackare och likartade uttryck. Arkiv för Nordisk Filologi, XV, s. 182 Lund,  (PDF)

Extramaterial för den teoretiskt intresserade:

Det finns en viss diskussion om huruvuda man kan analysera tyska pronomen av denna typ och av den tidigare vi upplandsbor som determinerare (Rohers 2005). Det finns även en teori om att dessa pronomen kan göra masssubstantiv i tyska till indivudella delar (t.ex. lort/skit, guld, slajm), det föreslår Rohers 2006. Schwartz' påstående skulle ju i så fall rimma ganska väl med denna teori om att pronomen kan verka som determinerare och specificera en referent mer precist (t.ex. göra räknebart av massa). I så fall skulle då possessiva pronomen vara än mer specifika/bestämda än personliga, men det är som sagt bara extrapoleringar av undertecknad av andras resonemang och bör bevisas ordentligt i svenska.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Ditt ägg

  1. Mikael Parkvall skriver:

    Jag har aldrig tänkt på det som så särdeles ungdomligt. Jag, som ju är ett par sekel äldre än Hed, känner mej inte främmande för det inte. Och inte är jag geografiskt uppvuxen på honses bakgård heller.
    Däremot har jag aldrig upplevt att det finns nåt avkortat huvud i bakgrunden.
    Frövrigt undrar jag om inte SAG tar upp konstruktionstypen. Samt varför jag inte kan sova.

  2. Stefan Holm skriver:

    Gammalt som gatan

    Kan bara instämma med Mikael: ditt j-a ägg var i fullt schwung hemmavid redan i Metusalems ungdom.
    Possesivkonstruktionerna har nog annars setts som lägre språk. 1917 års Bibel har t.ex. istället (Luk. 12:20): Du dåre, i denna natt skall din själ utkrävas av dig. Eller Matt. 5:22: …den som säger till sin broder: 'Du odåga', han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som säger: 'Du dåre', han är hemfallen åt det brinnande Gehenna.
    Men det behöver idag inte vara 'ostädat' eller 'ömkande'. En käresta kan nog få höra din lilla goding (eller snygging eller tom. lakrits) utan annat än uppskattande avsikt från avsändaren.

  3. Hedvig Skirgård skriver:

    Jo, det är nog som Stefan säger knappast något som idag anses ”ostädat språkbruk”, jag refererade mest till Schwartz 1899 (sida 183):
    ”Vi observera då till en början, att de nästan alla
    tillhöra hvardagsspråket, till stor del ett mer eller mindre
    ostädadt tal, som kan tillskrifvas en upprörd sinnesstämning
    eller en låg bildningsgrad eller båda i förening. De
    användas ofta i förklenande eller ömkande uttryck”

    Men bibelcitatet låter mer som att det sällar sig med Falks ”sanningshaltiga” uttryck där referenten faktiskt tillhör en viss typ och det inte nödvändigtvis (men möjligen) är nedsättande, informellt eller intimt. Personliga pronomen skulle i så fall inte bara vara en fråga om stilskillnad utan i faktiskt betydelse. Blev lite förjust i hypotesen så jag vill se hur långt det går att dra den.

  4. Rickard Franzén skriver:

    En gårdfarihandlares handel å vandel

    På Usiska har vi f. ö. även "A bad egg" som syftar på en ohederlig person.

  5. Edvin skriver:

    Det motsvaras väl isåfall av svenskans "rötägg".

  6. Hedvig Skirgård skriver:

    Kan för övrigt lägga till att SAG går in i en mer detaljerad diskussion om att "min/mitt" + "substantiv" är mer positivt och "din/ditt" + substantiv är oftare negativt. Stefans exempel "din lilla goding" kanske är lite speciellt, men mer ömma ord t.ex. till barn som "mitt lilla hjärta" är svårt att forma med "din/ditt" och tvärtom för riktigt negativa ord som "din jäävel" (*min jävel).

  7. Rickard Franzén skriver:

    äggröra

    @Edvin. Jo det stämmer ju men min tanke var kanske bara att gränser ibland upplöses och saker och ting sammanblandas – lite som ett krossat ägg.

  8. Stefan Holm skriver:

    Ditt ägg och mitt höns

     
    Hedvig har väl rätt angående skillnaden mellan ’mitt’ och ’ditt’:
     
    Ebba Brahe lär ha varit det tidiga 1600-talets mest eftertraktade kvinna. Bl.a. finns nio kärleksbrev från Gustav II Adolf till henne bevarade. I ett av dem beklagar han sig över, att han måste skriva på thetta groowa och skittna papper. Dock gifte sig Ebba omsider med Jakob Pontusson De la Gardie. Även han skrev brev och i ett av dem heter det:
     
    Farwell, farwell, mitt hierta, farwell mitt höns.
     
    Hade han skrivit ’ditt höns’ hade det kanske inte blivit nå’t giftermål? Nå, hon födde 14 barn, varav ett var den i svensk historia bekante Magnus Gabriel. Pappan Jakob är också värd en visa, då han den 12 mars 1610 gjorde vad ingen därefter – trots massiva försök – lyckats med: han intog Moskva (och var på vippen att få Gustav II Adolfs lillebror Karl Filip utropad till tsar).
    Så possesivformerna kanske kan ses som just possesiver: ’Ditt svin’ betyder då ungefär, att svineriet tillhör dig medan ’min hjälte’ betyder, att hjältemodet (åtminstone indirekt) tillhör mig.

  9. Per Starbäck skriver:

    Fä och andra djur

    > och tvärtom för riktigt negativa ord som "din jäävel" (*min jävel).
    "Och jag, min jävel, jag skulle förstås dit och klampa i klaveret!" Funkar utmärkt, tycker jag.
    Några din/ditt-ord som är ännu mer klassiska än idiot är nog för övrigt och svin. Båda används av Bellman t.ex.:
     "Uff, ditt fä, ditt dumma skrof!" — "Hör, Collin, hvar är du ditt svin?"
     

  10. Hedvig Skirgård skriver:

    @ alla intresserade: jag rekommenderar verkligen att läsa Schwartz text, den finnes på som sagt i sin helhet på Projekt Runeberg: http://runeberg.org/anf/1899/0190.html

    @ Stefan: vill ogärna ta åt mig äran för något Ulf Teleman och hans crew klurat ut. Schwartz beskriver för övrigt i sin text att Tegnér har föreslagt att denna possessiva konstruktion handlar om ett sorts inre kärnväsen som äger vissa egenskaper, dvs ”du äger ett svin inom dig” = ”ditt svin”. Schwartz sågar den idéen och föreslår sedan detta mer deixis, men distinktionen 1s/2s har ju fortfarande en vikt precis som du och SAG säger.

    @ Per Starbäck: det funkar, mycket sant, min mening var dock menad att referera till en annan person än talaren så ditt exempel är ett helt annat djur är jag rädd.

    1) ”och jag, min jävel, skulle förstås.. ” innebär ”jag=en jävel”

    2) ”du din jäävel det är du som ätit upp alla pralinerna” innebär ”du=jävel”

    3) ”du, min gosegris, nu är det dags att sova” innebär ”du=gosegris”

    I (2) går det knappast att sätta in ”min jävel” (eller har något ett bra exempel?), men i (3) går det nog att använda ”din” men det kanske månne skulle få en lite mindre mysig klang.

    ‘Svin’ har jag hört mycket, men ‘fä’ låter minst sagt ålderdomligt om än klassiskt. I moderna tider tror jag ‘ägg’, ‘jävel’ och ‘idiot’ toppar listan på saker som kan förkomma i ”din/ditt”-konstruktionen. För ”min/mitt” tror jag det går att klämma in nästan vilket trevligt och intimt ord som helst (min intuition)

  11. Mats skriver:

    Och "Ers Majestät", då?

  12. Marit J skriver:

    Det är slående att konstruktionen i sig verkar ha negativ laddning. Jag tror inte man kan ställa upp någon lista på vilka ord som kan förekomma i den här konstruktionen. Det går bra med ett vilket som helst substantiv, så länge det kan ges en negativ tolkning. Man kan tänka sig till exempel "din lingvist!", som då framhäver egenskaper som värderas som negativa – till exempel att vara benägen att fokusera på språklig form istället för på innehåll. Nedsättande vokativer med possessivt pronomen är för övrigt också välkända i norska.

  13. Östen Dahl skriver:

    Hans och Greta då?

    Hedvig skriver: "Detta är för övrigt första gången jag läser en text som refererar till något annat Grimm gjort än Grimms lag." Hm, du kanske inte har läst något som refererat till något annat Grimm gjort, men du har säkert läst annat som Grimm har skrivit — till exempel Hans och Greta, visserligen tillsammans med brorsan, men ändå. Eller hur tänkte du?

  14. Hedvig skriver:

    Jo såklart

    @Östen
    Jomen det är klart jag läst sagosamlingarna. Jag menade vetenskapliga publikationer om språk, det är det jag menar när jag skrev "gjort". Jag tror jag känner att man "gör" forskning men man "skriver" historier. Min favvo är för övrigt alla [sic] som utspelar sig i djupa mörka skogar i vad jag antar är Bayern.
    Det var ingen som ville haka på det spekulativa spåret om att deixis och ägande annars… 

  15. Lennart Ryman skriver:

    Spännande detta. Kanske kan Svennung, Anredeformen. Vergleichende Forschungen zur indirekten Anrede in der dritten Person und zum Nominativ für den Vokativ. Uppsala-Wiesbaden. (Skrifter utg. av K. Humanistiska vetenskapssamfundet i Uppsala 42), vars blickfång sträcker sig från Babylon till Island, tillfoga något?

  16. Hedvig Skirgård skriver:

    Anna-Lena uppmärksammade mig på att detta med "din/ditt …." avhandlats i radioprogrammet "Språket i P1".
    Ungefär 17 minuter in i programmet pratar prof Lars-Gunnar Andersson om just konstruktionen "din … " och kontrasterar den mot "du … " på samma sätt som Falk. Dvs att "du …" är för när någon faktiskt tillhör en viss grupp/klass/typ/kategori medan "din .." är mer känslomässigt laddad, ofta negativt. Han tar framförallt upp skillnaden i syntaktisk distribution, att "du… " kan forma en del av satsen (tex subjekt) medans "din… " står utanför.
    http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/46163?programid=411
    Har funderat lite mer på det här om att "din/ditt …. " ofta bli just negativt, men det går att forma konstruktioner som "din goding/gulleunge/pussgurka". Antingen har bara denna negativa betydelse blekts eller så är det något annat som spöar, t.ex. något busigt eller på annat sätt något "dåligt" som ses som bra..
    Äsch, jag bara tänkte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>