Huliganparlamentariker menade inget illa?

I kölvattnet av Sverigedemokrater-med-järnrör-gate förklarar den främlingsfientliga nättidskriften Exponerat vad ordet ”babbe” egentligen betyder. Man citerar SAOB, och noterar triumferande att det där uppges betydelsen ”liten gosse”.

Många med den här typen av åsikter brukar beskriva sig själva som ”konservativa”; men frågan är om inte konservatismen går lite väl långt här. Man använder alltså presensformen ”betyder”, utan att kommentera att SAOB-volymen som det hänvisas till är tyckt 1898, och den sin tur refererar till ett ännu tidigare 1800-talsverk, nämligen Rietz’ dialektlexikon från 1860-talet.

Med avseende på betydelse är det tveklöst inte det ”babbe” som det talas om här, för vad betydelsen beträffar: ”Just f**ing Google it”, och i skolen märka att babbe helt enkelt i allmänhet betyder  ’blatte’. Inte tu tal om den saken.

Men det är förstås inte omöjligt att det finns en etymologisk kontinuitet. Kanske stärks en sådan hypotes av att Rietz' dialektlexikon nämner Småland och Blekinge, vilket stämmer med min (inte särskild välgrundade, men ändock) känsla av att ”babbe” är mer sydsvenskt än uppsvenskt.

Svensk dagspress har under de senaste veckorna mer eller mindre fastställt att etymologin till ordet skulle vara ’babian’, och googlar man nu är det sannolikt det man får som svar. Jag kan inte skryta (?) med att ha fått ordet med modersmjölken, men jag lärde mig det åtminstone innan de senaste veckornas SD-affärer, och när jag sökte efter dess etymologi var det tre svar som typiskt dök upp: Förutom babian även kebab och Ali Baba. Och kebab kan heta babbe, åtminstone i delar av Skåne.

Muntligen har folk föreslagit mig just blatte som etymologi, men även om såklart betydelsen matchar, så är det ju lite sämre ställt med den fonetiska matchningen.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Huliganparlamentariker menade inget illa?

  1. inga johanson skriver:

    Och på esperanto
    bubo
     
    bubaĉo
    bubeto
    bubego
    fibubo

  2. Stefan Holm skriver:

    Dagens barbarer

     
    Hypotetiskt kunde man tänka sig en klassisk förlaga till ordet (som jag inte hört före järnrörsuppträdet). Antikens greker kallade ju alla andra för barbarer (grek. barbaros), efter hur de (miss)hörde deras språk: ’bar-bar-bar’. Den fonetiska kopplingen till babbe och blatte skulle då vara ’babbla’ eller ’bla-bla-bla’.
     
    Men den etymologin, liksom Ali Baba, faller väl på osannolikheten i att skränfockarna i fråga skulle vara särskilt uppdaterade på vare sig det antika Hellas eller på Tusen och en natt.

  3. inga johanson skriver:

    eller...

    Kan det ha varit skäggiga typer som talade otydligt bar-bar-bar?

  4. Östen Dahl skriver:

    Jag skulle nog sätta en slant på "kebab" som källa. 

  5. Stefan Holm skriver:

    Skägglöst gutniskt spår

     
    Njaäe, Inga, det är latin och esperanto. Di gamla grekerna kallade nog skägg för γενειάδα, ’geneiada’. Våra långskäggiga släktingar , ’langobarderna’ dök upp först under sen folkvandringstid och Fredrik Barbarossa (rödskägg) är från 1100-talet. Östen är nog på väg att ringa in etymologin (om nu inte dom packade järnrören tycker, att även gotlänningar är ena jäkla ytisar och retat upp sig på Babben Larsson).

  6. Mikael Parkvall skriver:

    Jag har i likhet med Östen också alltid haft en känsla av att kebab känns rimligare än de andra förslagen, men jag kan (återigen i likhet med honom, som det verkar) inte motivera det.

  7. Felix skriver:

    Ett annat spår är svensk romani. Enligt "Ordbok över svensk romani" (Lindell & Thorbjörnsson-Djerf 2008) heter 'skägg' babb, och 'skäggig' blir då bàbbi. Därefter en försvenskning med -e, i analogi med gubbe, snubbe, svenne, blatte m.fl.
    Åtminstone lär 'blatte' komma från finsk romani, där blāto betyder 'blå'. ("Romani i svenskan" av Gerd Carling) Kanske ursprungligen ett lån från ett slaviskt språk. Märk även där ett tillagt -e.

  8. Stefan Holm skriver:

    Blat ok suart

    En slavisk förklaring till ‘bla(to)’ är kanske att gå över ån efter vatten. Det kan vara vårt inhemska ’blå’. Våra förfäder gjorde ingen skillnad mellan kulörerna svart och blått och jag tror det än idag gäller islänningarna. Åtminstone hade en isländsk vän till mig en reseskildring från Afrika (’Blåland’), som hette ’Bland blåmän och vilda djur’ (minns inte originaltiteln). I äldre västgötalagen hittar man stadgandet:
     
    Far madhær uadhæ hug. værdhær huarti blat ællær blodhukt. thæt kallær suartæ slagh. a. eki. ræt .a.
     
    Ungefär: Om en man får ett vådahugg och det varken blir blått eller blodigt, så kallar man det för ett svartaslag och han äger ingen rätt i saken.
     
    Så blatte kan etymologihistoriskt betyda ungefär ’svarting’.

  9. Stefan Holm skriver:

    Fast...

    …tidsspannet talar väl emot mitt nyssaste inlägg. Romanitalare lär inte ha dykt upp i Sverige förrän på 1500-talet och då var nog distinktionen mellan blått och svart ett faktum. Ett slaviskt ursprung kunde vara beteckningen blazen på det lägsta kortet i det en gång så spridda (och ökända) kortspelet kille (med tje-ljud). På svenska blev detta blaren (som jag i koltåldern hörde då äldre människor använda om jokern i en vanlig kortlek). Själv ägandes en killekortlek kan jag för den oinvigde berätta, att blaren bär en bild på ett fånigt flinande narransikte och blazen på polska, tjeckiska och slovakiska lekar kan förvisso ha tagits upp i romani som blato och hos oss blivit blatte.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>