Att kräkas ånyo

Idag innehöll Dagens Nyheters språkspalt en läsarfråga om deponensverbet kräkas. Jag var på väg att kommentera svaret på frågan här på bloggen men insåg så småningom att Micke Parkvall hade skrivit just det jag hade tänkt att skriva, och det redan i juni när frågan dök upp i Språktidningen och besvarades på enahanda sätt. Vi hade då en ganska lång diskussion om varför svenskan har de deponensverb den har. Att jag tar upp saken igen beror på att jag tror att jag har en förklaring till just verbet kräkas. Enligt Hellqvists etymologiska ordbok och Söderwalls fornsvenska lexikon betydde kräkias på fornsvenska inte 'spy' utan 'vilja spy'. Det skulle alltså vara ganska nära kväljas i betydelsen, och för detta verb hittar man två olika konstruktioner, nämligen jag kväljs och det kväljer mig. Här finns med andra ord också en aktiv variant, där upplevaren behandlas som grammatiskt objekt, eller om man vill som offer för en yttre kraft. Man kan misstänka att kräkas också ursprungligen betydde 'fås att vilja spy', och att passivformen har hängt med när ordet har ändrat betydelse.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Att kräkas ånyo

  1. Olof skriver:

    ”Kräka” finns väl som icke-deponensverb också? Åtminstone i Skåne, och det ger rätt okej med googleträffar.

  2. Jan-Olof skriver:

    klöka sej

    Det här är väl en parallell: i mina hemtrakter sa man klöka sej eller klökas om man var nära (eller försökte) att spy, ordet finns hos Rietz, som definierar det som ’vara nära att kräka [utan -s!], vilja spy’ och utbredningen anges som Götaland (och danska)

  3. Stefan Holm skriver:

    Ryssar utan arbetslust

    Även min misstanke är, att det ofta är just (undermedvetna) passiver, som ligger bakom deponensformer i svenskan, dvs. talaren vill uttrycka, att vederbörande inte rår för, att han/hon kräks, kväljs, föds, andas eller vad det nu kan vara. Också om man lyckas (eller misslyckas) med något, så indikerar man väl, att Fru Fortuna kan ha haft ett finger med i spelet. Lite annorlunda är det med reciproker som vänslas, gnabbas m.fl.
     
    Det påminner om ryssarnas förkärlek för passiver typ mne ne chotetsja rabotat’ ,"för mig vill det sig inte arbeta", dvs. jag rår inte för det själv. Det kanske var naturligt för en befolkning som näst intill in i modern tid var livegen och inte förväntades ha några egna åsikter. Månne hittar man den här uttrycksmöjligheten i de flesta språk men att just deponens har blivit en svensk variant.
    PS: ett aktivt kräka är gångbart i mina trakter i meningen 'kräka ur sig något', dvs. säga något dumt eller olämpligt.

  4. Östen Dahl skriver:

    Inte livegenskapens fel

    Stefan, det där om livegenskapen var väl inte heller helt allvarligt menat? Svenska och även engelska är rätt generösa med icke-agentiva subjekt; den ryska situationen är förmodligen vanligare, fast jag inte har någon typologisk undersökning att hänvisa till — det vill säga, icke-agentiva nominalfraser blir också icke-subjekt, och så var det nog tidigare i germanska språk också. På tyska kan man fortfarande säga Mich friert, det vill säga 'Mig fryser' i stället för 'Jag fryser'. Men jag tror att det är en övertolkning att det ryska exemplet (som bör vara mne ne chotjetsja rabotat', med traditionell svensk translitterering) skulle betyda att man inte rår för det själv. Jag skulle översätta det som 'jag har inte lust att arbeta'. En svensk mening som 'För mig vill det sig inte att arbeta' blir på ryska snarast mne ne rabotaetsja 'det arbetar sig inte för mig'. 
    Det är alltså diverse verb på svenska som har fått en ny konstruktion med ett icke-agentivt subjekt, men kräkas är lite speciellt eftersom det också har fått en ny betydelse. Varianten utan -s uppfattar jag som regional och den står inte heller upptagen i de normativa ordböckerna. Kräka ur sig finns dock i SAOB. 

  5. Stefan Holm skriver:

    Äsch, jag lät mig luras av infinitiv- och preteritumformerna samt av andra verb, som skiftar tryck (och konsonant) från 1. pers. till 2. och 3. – хочу, хочешь, хочет ska det givetvis vara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>