Ett kått lejon?

I Språktidningen, som enligt sin egen hemsida ännu inte existerar, skriver Fredrik Lindström en artikel med rubriken "Ett rätt lejon". Problemet han diskuterar är varför adjektivet rädd inte har någon neutrumform i svenska, och hans hypotes är att detta beror på att rädd naturligen endast används om levande varelser. Detta kan ha varit en medverkande faktor, men är knappast hela förklaringen. I Svenska Akademiens grammatik (2:214) finns en paragraf om nästan en hel sida som behandlar "Adjektiv utan obestämd form neutrum singularis". Där framgår det att rädd har sällskap med ett annat adjektiv på -dd, nämligen fadd, som inte heller finns i neutrum singularis, och fadd är ju knappast ett ord som huvudsakligen används om levande varelser. Här kan det naturligtvis spela in att det vanligaste substantivet som fadd kombineras med är smak som ju är utrum. Men det är knappast någon tillfällighet att båda de här orden slutar på -dd.  I själva verket ser det ut som om vi har en allmän tveksamhet mot att sätta adjektiv som slutar på -d och -t i neutrum. I SAG kan vi läsa att det finns flera kategorier sådana här adjektiv: de som slutar på suffixet -id, som timid, stupid, morbid, rigid etc., de tre enstaviga lat, flat och "det obscena kåt". (Dessutom finns det inlånade adjektiv som slutar på betonad lång vokal men de kan vi lämna åsido här.) Fast det finns ingen hundraprocentig regel: particip på -dd som avledd går alldeles utmärkt: ett avlett adjektiv. Dessutom verkar det som om vissa av de här undvikna formerna är på väg in i språket. Om man googlar på -id-orden får man för en del som timitt mest upp sidor som undrar om man kan säga så men åtminstone beträffande rigitt och morbitt får man också ett rätt stort antal träffar där formerna verkar användas på allvar. Och själv tycker jag att mitt eget motstånd mot rigitt har minskat efter hand.
Det här med paradigmluckor, alltså böjningsformer som lite oväntat saknas, är ett fenomen som inte bara finns i svenskan. På ryska finns det en hel del verb som inte har någon naturlig form i första person presens. Exempelvis känner sig många rysktalande illa till mods inför att säga ja pylesosju 'jag dammsuger' fast on pylesosit 'han dammsuger' går utmärkt. Nu är det ju visserligen ganska tråkigt att dammsuga men det handlar förmodligen snarare om att man måste göra en konsonantväxling från s till sj som känns konstig här (fast det går bra med många andra verb). Men exakt hur det här fungerar är lite av ett mysterium.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Ett kått lejon?

  1. corfitz skriver:

    Hade inte ord som slutar på -dd förr formen -dt i neutrum? Alltså ett rädt Lejon?

  2. Markus skriver:

    -idt?

    Insåg just att jag nog i talspråk länge sagt ord som rigidt eller morbidt, alltså med långt i och någon slags mellanting mellan d och t. Utan något som helst att backa upp mitt påstående, tycker jag att det låter fel att gå från långt vokal i -id till kort i -itt. (Åter?)Inför -dt!

  3. Östen Dahl skriver:

    Svar till Corfitz

    Ja, du har faktiskt rätt! Svenska Akademiens Ordbok anger neutrumformen rätt men tillägger "numera mindre br.", och ger exempel med stavningen redt från Gustav Vasas Bibel, räddt från P.  Ericis postilla (1582) och rädt från ett 1800-talsverk . Det lutar alltså åt att paradigmluckan är en ganska ny företeelse.

    1800-talsexemplet (från Crusenstolpe, Magnus Jacob. Carl Johan och svenskarne. 1-3. Sthlm 1845-46) är Brändt barn är rädt för elden. Om Fredrik hade kollat upp sin SAOB innan han skrev artikeln hade han kanske inte sagt: "Barn, då, de är ju ofta rädda. Då har man väl behövt böja ordet i neutrum? Nja, uppenbarligen inte."

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>