Möt våren i Sötälje

I DN:s språkspalt (som inte är någon riktig spalt eftersom den är horisontell) frågar idag signaturen Erkki om lämpligheten av uttalet "sötälje" för "Södertälje" i radio. Ola Karlssons svar går mest ut på att det är bra om dom som talar i radio är begripliga. Nu är det nog väldigt vanligt att en och annan obetonad stavelse försvinner när man uttalar långa ord och fraser, i synnerhet om de är frekventa. Fast i de alla flesta fall märker vi det inte utan tror att vi har hört uttrycket uttalas enligt ordboksnormen. Så min reaktion när jag läste inlägget var att uttalet "sötälje" säkert är rätt frekvent men att det passerar obemärkt, ända tills någon råkar notera det och hänga upp sig på det. Med andra ord är det inte något att göra någon större affär av. Jag gick till SVT:s och SR:s webbsajter för att kolla hur "Södertälje" brukade uttalas — men till min förvåning så lyckades jag inte belägga något fall där talaren svalde andra stavelsen. Så åtminstone i publika media är talarna ganska välartikulerade på denna punkt. Å andra sidan beror sådana här reduktioner ganska mycket på kontexten — om man skulle få en lång fras som "vice ordförande i Södertäljes kommunfullmäktige" är risken större att inte alla stavelser kommer med.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Möt våren i Sötälje

  1. LarsW skriver:

    Radio Stockholms trafikreporter Mia Sjökvist

    …är nog den som har initierat frågan. Hon har i många år alternerat mellan de bägge uttalen, och lyssnare har reagerat. Än det ena, än det andra är 'fel'.
    Jag är inte säker, men tror att de som bor där säger 'sötälje'. Värt att kolla upp.

  2. Östen Dahl skriver:

    Stor oenighet i Sö(der)tälje

    Tack LarsW! Jag borde ha googlat på "Sötälje", om man gör det framgår det att det inte bara är en allegrovariant utan faktiskt ett etablerat uttal, att jämföra med "Sörmland" för "Södermanland", och många, särskilt infödda Södertäljebor, anser att det ska heta så. Läs här och här. Det framgår att självaste Fredrik Lindström har uttalat sig i frågan och helt utdömt det stavningsenliga uttalet som "byggmästarsvenska". Men intressant nog så är det ingen enighet bland dom infödda — båda uttalen har förespråkare som kategoriskt påstår att deras variant är den enda riktiga och att det bara är utsocknes personer som säger på det andra viset.

  3. Martin Persson skriver:

    Jag gjorde minsann lumpen i Sötälje, inte i Sö'tälje eller Sö´tälje som Länstidningen skriver.

  4. Stefan Holm skriver:

    Uschelt

    I mina räjonger hör man titt som tätt ’Uschlehamn’ för Ulricehamn. Det är väl för all del lika mycket pejorativt som ekonomiskt (och orättvist, då sta’n ligger ganska idylliskt på sluttningen ner mot Åsunden).
     
    Namnet är f.ö. efter drottning Ulrika Eleonora och var före 1741 Bogesund. Kanske mest bekant för att Sten Sture d.y. sårades dödligt i slaget på Åsundens is den 15 januari 1520, där vi fick smisk av danskarna. Nederlaget beredde på sitt sätt väg för både Stockholms blodbad och Gustav Vasa: Herr Sten den trogne Sture / han föll vid Åsunda sjö / och om mig nu vingar bure / nog flöge jag dit att dö. (Edvard Bäckström).

  5. Rickard Franzén skriver:

    Föjupning, nån?

    För den som vill läsa mer om svenskt talspråk kan det vara på sin plats att göra reklam för Olle Engstrands (Professor Emeritus vid Institutionen för lingvistik) rykande färska bok "Hur låter svenskan Ejengklien"

  6. Gunnar Lund skriver:

    Uttalet avslöjar varifrån du kommer eller inte kommer

    Uttalet Södertälje, som Fredrik Lindström väljer att kalla för byggmästarsvenska, är väl typiskt för en som inte är uppväxt i eller i närheten av stan. Observera att jag skrev stan istället för staden, som är en accepterad vardaglig form.
     
    Sten Broman, salig i åminnelse, hävdade att man ska försöka uttala ortnamn så som invånarna själva uttalar dem. Jag bor själv i en stad, som få utanför länet kan uttala så som vi gör. Orter som Delsbo, Järvsjö och Gnarp uttalar nog de flesta bokstavstroget, och blir förvånade när de hör dem uttalas av en ortsbo. På samma sätt förhåller det sig med Södertälje. Väljer man ett bokstavstroget uttal beror det antingen på att man inte känner till det lokala uttalet eller att man distanserar sig från stan.
     
    Tala inte om vad som är rätt eller fel. Båda uttalsformerna måste få gälla.

  7. Ulla skriver:

    Mölndal är ett annat ortsnamn som många har svårt att uttala.

  8. Östen Dahl skriver:

    Si um de

    Sten Bromans princip är inte alltid så lätt att tillämpa. Det finns lokala beteckningar som är tämligen obegripliga för utomstående, som "Strani", vilket är vad Hunnebostrand i Bohuslän kallas av invånarna. Men ingen här har försökt säga vad som är rätt eller fel, det brukar vi inte göra här på bloggen även om många skulle önska det.
    Men när Gunnar säger att uttalet "Sötälje" är typiskt för en som inte är uppväxt i eller i närheten av stan" så kan man undra. Närmare tio infödda Södertäljebor (några fall är oklara) skrev till Länstidningen deklarerandes att de minsann säger "Södertälje" och aldrig har hört någon säga något annat. En sa: "Upplever att det mest är "utsocknes" som säger Sö'tälje." Frågan är hur mycket vi märker av den språkliga variationen omkring oss, och om vi ens vet hur vi själva pratar. "I sa'nte sia sia utan I sa sia säja. Si um de!"

  9. Stefan Holm skriver:

    Mölndal är lätt att uttala

    På lektionen i småskolan i Majorna talade fröken om freden i Knäred och sade, att platsen är lätt att minnas, för ett knä har vi ju allihop. Kan ni några fler med en kroppsdel i namnet? Lelle Kal visste:
    -Ja fröken, det ska la vara Mundal å Pattille då.

  10. Studerande skriver:

    Spraxkya.

    Vet ej om det uppmärksammats tidigare men ett ortsnamn som är väldigt svårt att uttala är Spraxkya, en by utanför Borlänge, som enligt ortsbefolkningen uttalas "Sprascha". Något jag personligen inte skulle ha listat ut efter att ha läst skylten.

  11. Magnus skriver:

    Träslövsläge

    Jag har en kompis som när jag träffade honom första gången berättade att han var från Läjet. Jag kunde inte alls fatta var det låg innan han tillslut berättade att utsoknes bruka kalla det för Träslövsläge. Och det namnet kommer från att orten helt enkelt är fiskeläget till orten Träslövs (som ligger en bit inåt landet).

  12. Jonas Lundgren skriver:

    Små ställen med liknande namn alltför nära varandra...

    Om man som jag bor på "riktiga" landsbygden, kan det bli så här.
    Med bara ett par kilometers avstånd ligger platserna Kolsebo och Kolsebro, och för att göra skillnad mellan dessa bägge uttalas det första Kôschbo medan det andra har fått behålla bokstavstroget uttal.
    Sjöarna i närheten heter Antvarden och Antvarten och särskiljs av ett långt andra a i första exemplet och kort andra a i det senare.
    I andra änden av kommunen ligger Mickelsdal, men "heter" Micksdala i folkmun.
    Exemplen är många fler och jag misstänker att det ser ut på liknande vis i samtliga delar av Sverige.

  13. Stefan Holm skriver:

    Semantik från Läjet

     
    Magnus: En sommardag i min ungdom följde jag med svärfar och hans svåger till Läjet för att boka en fisketur. Förhandlingen med fiskargubben blev gravallvarlig, då han som villkor inskärpte: Ingen sprit i båten!
    Nå’t lite kan la vi ta? försökte svågern och en 20-åring förundrades över äldre mäns semantiska tolkning av ordet ’ingen’ vid den sekundsnabba repliken: ja, e sjuttifemma gör la inget!.
    Efter uppgjord affär kom han i samspråk med en like – på ’läjesboa’, den näst älvdals- och överkalixmål mest obegripliga av svenska dialekter – och jag tror inte jag förstod ett enda ord. Men nästa dags äventyr på Kattegatt blev lyckat, även om skepparen hade fått akta sig för dagens sjöpolis.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>