Fry à la Lindström

Nu har jag sett första delen av tv-serien Stephen Frys stora språkresa och undrar om Fry är Englands svar på Fredrik Lindström eller om det kanske är tvärtom. Jag hade rätt låga förväntningar eftersom jag hade läst en rätt kritisk bedömning av programmet på Language Log där Geoff Pullum bland annat förklarar att han inte står ut med Fry när han talar om språk. Men på det hela taget gick det att se programmet utan att gå i taket alltför många gånger och Fry är en skicklig programmakare. Det som störde mig mest vara att han tycktes tro att den mänskliga språkförmågan helt hänger på den mycket omtalade genen FOXP2. Att döma av vad som står på Language Log blir det mera Lindströmskt nästa gång, när Fry åker till Baskien och intresserar sig mer för maten än för språket. Titta gärna men läs också kommentarerna på Language Log. 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Fry à la Lindström

  1. Stefan Holm skriver:

    Fry - en riktig klippare

     
    En risk med populärvetenskap är tendensen att ’ge folk vad folk vill ha’, dvs. något nervkittlande eller något som bekräftar tittarens/läsarens fördomar. I kommentarerna på Language log sägs klart av folk som varit med vid programseriens tillkomst, hur alternativa eller modifierande åsikter klippts bort (Lera Boroditsky) eller helt utelämnats (en expert på baskiska). Sådant händer lätt i en genre, där syftet är att tjäna pengar, driva en tes eller öka programmakarens popularitet. (Frys tes lär vara, att ett språk danar själva karaktären hos dess talare).
     
    ’De flesta människor föredrar en sockrad lögn framför en besk sanning’, säger Dostojevskij cyniskt i Anteckningar från källarhålet. Detta vet man inom media och underhållning.

  2. Östen Dahl skriver:

    Omvänd Lindström?

    Ja, det som Stefan nämner gäller alltså kommande avsnitt som ännu inte har dykt upp på SVT. Om Fry menar att språket danar karaktären (mycket stark Whorfianism alltså) är det närmast omvänt till Fredrik Lindström som menade att småländskan danats av smålänningarnas slit med stenbumlingarna på de magra åkrarna, medierat av deras envetna karaktär får man förmoda.

  3. Stefan Holm skriver:

    Menade inte Lindström också, att norrländsk fåordighet hade med klimatet att göra? Eller var det befolkningsglesheten? I vart fall hävdade han att förekomsten av sammansatta ord hade något med latituden att göra – fler ju närmre nordpolen man kom. Om så borde särskrivningar vara vanligast i Skåne…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>