Tokigt i hen-debatten

Med viss tvekan kastar jag mig in i hen-debatten — men när debattörerna ger sig in på språktypologins område kan Lingvistbloggen inte hålla tyst. För ett tag sen förklarade DN:s redaktionsledning att det var olämpligt att använda hen i nyhetsartiklar och reportage eftersom det "kan uppfattas som ett queerpolitiskt ställningstagande". Det var ganska dumt, eftersom ett sånt uttalande bara kan leda till en onödig polarisering av frågan, och mycket riktigt var det många som fick tillfälle att ondgöra sig, däribland Ann-Sofie Lönngren och Sofie Bremer som i en artikel på Newsmill går till angrepp mot DN inte bara med anledning av hen-förbudet utan också för tidningens inställning till genusvetenskapen. När det gäller hen säger dom: "Lanseringen av ordet ”hen” har sin grund i att många transpersoner började låna in ordet ”hän” från finskan för ett par år sedan." Det är en lite tvivelaktigt historieskrivning eftersom de första förslagen om hen går flera decennier tillbaka. "Finskans hän motsvarar nämligen både svenskans han och hon" — ja det stämmer ju. "Finskan är bara ett av många språk som sedan länge har könsneutrala pronomen som en självklar del av ett språks rikedom." Här blir det konstigt. "Sedan länge" låter som om man trodde att finnarna hade infört könsneutrala pronomen ungefär när dom införde kvinnlig rösträtt, fast det ju är så att finsk-ugriska språk har varit genuslösa så länge som man har någon kännedom om dem.  "En självklar del av ett språks rikedom" — det går att argumentera för att det finska systemet är mer praktiskt och kanske mer jämställt än det svenska, men innebär det att finskan är rikare än svenskan? De har ju uppenbarligen ett pronomen mindre. Det blir ännu konstigare när författarna sen säger att ordet hen "berikar svenska språket" och med gillande citerar Karin Milles et al. när dom säger: "Att använda hen är inte att ta bort hon och han. Det är att lägga till hen: att ge tre möjligheter istället för två.”" Med tre pronomen är man rikare än med två, men med ett är man också rikare? 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Tokigt i hen-debatten

  1. T skriver:

    Jag som inte är så bevandrad i språk, men dock intresserad av det (därför jag följer bloggen), trodde ett tag att finskan och andra språk utan könsspecifika pronomen hade både de specifika och neutrala. Kanske tänker sig skribenterna det samma här.

  2. Östen Dahl skriver:

    Förvirrande

    Ja, man får nästan det intrycket, men varför skriver dom då "Finskans hän motsvarar nämligen både svenskans han och hon"? Kanske dom har skrivit varannan mening var?

  3. Östen Dahl skriver:

    Eftertanke

    Nu undrar jag — är det månne en allmänt utbredd föreställning att finskan inte bara har hän utan också pronomen som motsvarar han och hon? Och är det någon som kan komma på ett klart exempel på ett språk som fungerar på det viset? Jag tror att det normala är att man antingen har ett könsneutralt pronomen och ingenting annat eller två könsbestämda. I engelskan har man strategin att använda they som singularis men det är inte fullt accepterat än, fast det tycks ha gamla anor. Men ett alldeles eget pronomen i stil med hen har jag inte sett än. Wikipedia har en genomgång av ett antal språk fast det är knappast ett typologiskt representativt sampel.

  4. Stefan Holm skriver:

    Än denna variant då?

    Hur tacklar vi då problemet, när hon vill vara han och inte hen, som Wolf Biermanns (Varg Ölman) tös Catharina, en Mittelstürmer utrustad mit einem Motorrad och som kan jeden Tag in langen Hosen gehn (för att ta några delar av texten, som lämpar sig i tryck)? Det har di inte tänkt på, omstöparna av pronominalsystemet.

  5. Daniel Eriksson skriver:

    Östen Dahl: Och är det någon som kan komma på ett klart exempel på ett språk som fungerar på det viset?
    Det här är väl fusk, men kan man inte säga att japanska pronomen för första person singularis funkar lite så?

  6. Östen Dahl skriver:

    Japanska pronomen

    Tja, fast det verkar mer handla om tendenser i användningen än om grammatikaliserat genus. En diskussion om detta finns här.

  7. Helena skriver:

    Engelskan har även (eller, på femenist/genusbloggar iaf) även "xe" som ett tredjepersonspronomen motsvarande svenskans "hen". (Exempelmening: "Xe was happy when I gave it to hir") Tror inte det är lika etablerat som "hen" är i svenskan, men det finns och används kanske främst av transpersoner och folk insatta i transfrågor. Har inte sett en shitstorm om det (som med "hen" i Sverige), men blir det mer etablerat så lär det väl komma…
    Har inte hört talas om ett språk som haft så länge, men det är inte bara i Sverige som folk ser ett behov av ett mer neutralt pronomen, och då har vi ändå "den" som funkar i många situationer.

  8. Håkan Lennerstad skriver:

    Hen, och flera tänkbara praktiska pronomen

    "Hen" kanske är praktiskt, eller kanske inte. Språkpraktiken kommer förstås att avgöra vilket. Men man kan tänka sig flera praktiska pronomen som skulle "berika" svenskan ytterligare. "Vi" är tvetydigt genom att det inte framgår om det inkluderar eller exkluderar den tilltalade.
    Om jag säger till Abel att "vi borde åka till fjällen", undrar kanske Abel om jag tänkte att han skulle vara med, eller inte. Om "di" inkluderar och "hi" exkluderar, till exempel, skulle "di borde åka till fjällen" (Abel är med) och "hi borde åka till fjällen" (Abel är inte med) vara tydliga på det sättet. Ett tredje "vi" kan gälla enbart första och andra person och ingen mer. Fantasin har nu tagit slut för mig för att hitta på ett namn för ett sådant vi. Nej, kanske det kan vara "bi", från prefixet som betyder två….
    Med flera olika "vi" blir språket rikare i den ganska enkla betydelsen fler möjligheter. Man kan tänka sig en framtid när sådant är allmänt accepterat, och man inte tycker man skulle klara sig utan det. Men knappast nu, och kanske aldrig. En "vi"-reform kan inte låna kraft från jämställdhetsargument.
    Avgörande för talspråk är väl att kunna ha ett bra flyt när man uttrycker sig. Det sker ju normalt spontant. Mer undantagsvis läser man färdigskriva tal.

  9. Stefan Holm skriver:

    Bättre upp...

    …vore vik (för ’vi kvinnor’) och vim (för ’vi män’). Då kunde man utan att få hjärtat i halsgropen höra ’ska vik åka till Ullared och shoppa på lördag och gå på Dramatiska teatern på söndag’? Lugnt kunde man säga till polarna: ’då ses vim på Norra stå och se’n kan vim gå ut och dra i oss nå’ra bira – på söndag är allt lugnt, då ser tanterna på komedianterna’.

  10. Östen Dahl skriver:

    Vanliga och mindre vanliga pronomensystem

    Stefan, ditt misogyna drömspråk verkar vara mycket ovanligt tvärspråkligt sett. Enligt Anna Siewierskas kartläggning på WALS är det bara tjugo språk av 378 i hennes sampel som har genusdistinktioner i första och andra personens pronomen, och i de flesta av dessa finns distinktionen bara i singularis. Hon har bara ett ordentligt exempel på ett system som liknar det du föreslår, och det kommer från ett khoisanspråk i södra Afrika vid namn korana som nu förmodligen inte längre talas av någon, vilket betyder att beskrivningen är ganska gammal och inte längre kan kontrolleras. Det är till och med oklart om den etniska gruppen längre existerar.
    De system som Håkan beskriver är däremot mycket vanliga. Det mest kända av de språk som gör skillnad på inklusivt och exklusivt 'vi' är indonesiska (kita och kami). Många språk i samma region har en särskild inklusiv dualis som alltså då betyder 'du och jag'. På tok pisin säger man till exempel yumitupela.
     
     
     

  11. Stefan Holm skriver:

    Individualism dualism och pluralism

    Intressant info, Östen. Kan man av den dra slutsatsen, att människan historiskt sett inte har funnit anledning att skilja mellan kollektiven kvinnor och män men väl individerna? Det skulle stämma med mina fördomar – talar jag inför en publik, så blir det i stort likadant, vare sig den är enkönat kvinnlig eller manlig, men privat, öga mot öga, väljer jag definitivt (och delvis undermedvetet) ord, uttryckssätt och intonation efter motpartens kön.
     
    Angående dualis (inklusiv eller ej) vill jag i sann chomskyansk anda säga, att vi har den även i svenskan, om än via partikelparet båda/bägge som attributivt tillägg till vi, ni eller de.
    Och…ähmm… även utan smiley tog väl ingen mitt förslag till nya pronomen seriöst?

  12. Östen Dahl skriver:

    Ett något senkommet svar till Stefan: nej, helt seriös trodde vi nog inte att du var. Men beträffande genus och pluralis så är det en ganska klar generell tendens att göra färre (eller inga alls) genusdistinktioner i pluralis. Detta är i sin tur ett specialfall av en ännu mer generell tendens, nämligen att det ofta är svårt att kombinera olika "markerade" kategorier. Det är inte bara genus som tenderar att sammanfalla i pluralis, i språk som har många kasus sammanfaller dom ofta i större eller mindre utsträckning i pluralis. Undantag finns, till exempel verkar dativ att vara mera seglivat i pluralis än i singularis i svenska dialekter. Sen kan förstås den förklaring du ger ändå ha något för sig. 

  13. Häggis skriver:

    Vad händer om.....

    …. man tar Stefan Holms förslag med vik och vim
    Då kanske man får höra "Vik skall åka till Ullared och köpa Vim".
    Vad säger sedlighetspolisen om det?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>