Rimmar ”klå” på ”blow”?

Jag har tänkt lite på rim och accenter/brytningar.

Jag blev just inbjuden att delta i en lista vars syfte är att dra argumentet

"men inte kan vi väl säga 'hen' det låter ju som det engelska ordet för höna!" (t.ex. här)

till sin spets, dvs förbjuda alla ord som "låter som" löjliga och/eller vulgära saker på engelska. Poängen är alltså att visa hur dåligt det argumentet är genom att dra det för långt. Personligen kan jag tycka att det finns intressantare aspekter av den debatten än just det här med hur 'hen' relaterat till engelska, de flesta tar Mikael Parkvall upp här. (Obs, detta är inte ett inlägg om hen-debatten!) 

Vad man istället roa sig med är att fundera över vad denna lista säger om vad folk tycker låter lika i de båda språken. Det är inga större överaskningar, men hur ofta får man se faktiska naturliga listor på sånt här?

Vissa förslag verkar föresten bara vara motiverade av att de kan misstänkas vara lånord och därmed "dåliga" (t.ex. "hej" -> "hey"). Vem som helst kan plita ner nya förslag i listan, så lägg till några om ni känner er engagerade.

Jag fick, som sagt, mer behållning av att fundera över vad folk tycker låter lika, t.ex.
"blå" -> "blow"
"jo" ->"you"
"präst" -> "pressed"
"spytt" -> "spit"
"öl" -> "earl".

Jag tycker inte alla är tillräckligt lika sårskilt ofta, men det varierar såklart kraftigt mellan dialekter. Kanske hade jag accepterade dem som rim i en sång/dikt. Rim beter sig ofta inte helt enligt regler om vad som är fonematiska skillnader. 

Olika språk kan ju som bekant begagna sig av samma fonetiska tecken för att beskriva språkljud. Det betyder inte att dessa ljud i de olika språken låter precis lika, det låter bara inte tillräckligt olika och/eller deltar i ett system som har liknande distribution.

Engelskans "arm" (kroppsdel) och svenskans "mal" (djur som äter kläder) må plitas ner med samma fonetiska tecken men det betyder ju inte att det är identiska. I en mer detaljerad fonetisk transkription kanske vi skulle kunna representera den här skillnaden i större detalj (för många användningar av transkription är detta inte nödvändigt). Dessa typer av lika/liknande språkljud tolkas som ekvivalenta men vad som är än mer intressant är hur ljud som bara finns i ett av språken analyseras, (t.ex. "spytt" -> "spit").

Detta är t.ex. relevant när man studerar accenter. T.ex. är en del av den svenska accenten på engelska just att uttala "you" som "jo" och engelska gör ju som bekant inte skillnad på [i:]/|[ɪ] och [y:]/|[Y] och alltså blir kanske "spytt" -> "spit".

Det fick mig att tänka på några listor jag gjorde en gång för en broschyr om IPA. Listorna och broschyren är inte helt felfria och jag ber om ursäkt för alla misstag som kan tänkas finna (en uppdaterad version är på väg). Jag tänkte ni kanske skulle finna dem intressanta så jag klippte in dem nedan.

Idéen med dem är alltså att det fonetiska tecknet i mitten representerar ett fonem i engelska och/eller svenska om det finns ett engelskt och/eller svenskt ord på sidorna. T.ex. kan vi då se att [b], [d], [f] etc finns i båda, medan retroflexerna [ɖ] och [ʈ] osv bara finns i svenska. Observera att dessa listor ämnar lista fonem, inte foner. Ett fonem kan realiseras av olika foner (sve: /r/-> [r], [ʁ], [ʐ ] etc). Fonemet representerar alltså en grupp ljud snarare än ett ljud.

I ett fantasiblandspråk mellan svenska och engelska, skulle ni acceptera "klå" och "blow" som rim, även om den sista [w] faktiskt uttalades? Tänk att det kanske är en sån där popdänga som ofta får lite… hurskajaguttryckamig.. större svängrum.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Rimmar ”klå” på ”blow”?

  1. Stefan Holm skriver:

    Lattjo listor

    Klå och blow kanske rimmar på skånska :-) Är det annars min dialekt som förleder mig att inte uppfatta någon skillnad mellan crash och kurs? Och church-ljuden har vi väl i lattjo, avledda lattja, höstförkylningarnas nyshärmare attjii och det numera modersmålsfähiga stretcha – eller? (Man kan möjligen diskutera kvaliteten på t:et – men du avser ju fonem, inte foner). Och efter buss kan du ju lägga till bus.

  2. Malin skriver:

    Tja, som Stefan säger kanske klå–blow-rimmet funkar på skånska, men på min uppsvenska är det snarare klo som rimmar på (ett svengelskt uttalat) blow.
    Och Stefan: just för att det handlar om fonem får det inte att säga att church-ljudet finns i svenska. Att det uppstår när man kombinerar två andra fonem, t och tje-ljudet, är en annan sak.

  3. Björn Nilsson skriver:

    Skånska rim

    Jag diskuterade nyligen en dikt på en poesi-sajt. Försökte mästra en poet genom att påpeka att 'boogie' rimmar inte på 'ruggigt'. Fast det höll han inte med om, med hänvisning till att på hans skånska så rimmar de! 

  4. Hedvig skriver:

    Rim

    Det finns massa olika traditioner om vad man anser vara rim, många av dem bygger inte på strikt identiet av stavelsekärna & svans utan är mer flexibla. Även i svenska är det snarare gråskolor än binära förhållanden, vi erkänner ju t.ex. att nödrim rimmar mer på varann än något som inte ens är nödrim.
    Åven om man anser att rim måste vara identiska får vi sen "problemet" med dialekter och varienrande uttal, som 'boogie' och 'ruggigt'.
    För övrigt: i äldre isländsk poesi vill jag minnas att man t.ex. anser att alla vokaler allittererar varandra, dvs "imma utan ände" är ett exempel på allitteration.

  5. Stefan Holm skriver:

    Får väl köpa din förklaring, Malin, att t+tj är två fonem i svenskan. Men hur är det då i engelskan: skillnaden mellan utljuden i church och catch är väl inte hörbar utan en stavningskutym beroende på ordens ursprung. Vi kan vara på väg mot ett ’tsje’-ljud även i svenskan: utan stavning med -t- finns macho (tç) i SAOL och machete anges med både -ç- och -tç-uttal. Vill man glassa, kan man sedan börja uttala Tjechov med t-förslag (ryskans ч).
     
    Björn – skona den skånske skalden! Själv rimmar jag tyst på röst, stigit på eget, hundarna på tunna, stolen på horn, tösen på famösa osv.

  6. Gunnel skriver:

      Stig Johansson (Papers in contrastive linguistics and language testing, Lund 1975) har gjort en sofistikerad analys av engelsmäns resp svenskars uppfattning av snarlika ljud i varandras språk (katt uppfattades av de flesta som identiskt med 'cut', till exempel). jag har inte boken tillgänglig just nu men det fanns en del förvånande resultat betr. ljud som allmänt har ansetts vara ganska lika.
    I engelsk engelskt standarduttal har church bara tre konsonanter; den initiala liksom den finala är en affrikata.
    Förstår f.ö. inte hur blow kan rimma på klo!

  7. Östen Dahl skriver:

    Blu mun eller blo mon?

    Gunnel, naturligtvis rimmar inte blow klo. Men i många av dina studenters engelska uttal sammanfaller orden blow och blue och uttalas med ett ljud som låter ungefär som o i svenskan. Möjligen har detta uttal blivit ovanligare på senare tid.
    Vad jag alltid har funnit märkligt är att vi svenskar är övertygade om att vokalen i ord som blue och cool är ett o medan norrmännen är lika övertygade om att det är ett u, vilket leder till att cool när det lånas in i norskan låter som svenska kul. I själva verket kan man misstänka att norrmännen identifierar det svenska ordet med det engelska.
    För övrigt: ursäkta Hedvig, men inte ska det väl vara hakparenteser om [arm] och [mal]?

  8. Hedvig skriver:

    @ Östen

    Nej det har du rätt i, det var ett misstag. Det ska vara <arm> resp. <mal>. Tack!

  9. Stefan Holm skriver:

    Hör vi alla dåligt?

    Hur vi uppfattar språkljud, tror jag präglas i våra hjärnor under vå allra första levnadstid. Tidigare har jag nämnt min polskfödda arbetskamrat, som vid rättelsen av henne: ’det heter inte mårk, det heter mörk’ förvånat svarade ’men det är ju det jag säger!’ Eftersom inte ’ö’ finns i polskan, så finns kanske heller inte (utan träning) möjligheten att öht. uppfatta, att eller hur detta ljud skiljer sig från närliggande vokalljud.
     
    Något liknande tycker jag mig spåra hos en av väderdamerna i SVT – Geitskaret (Jannike tror jag förnamnet är). Efternamnet bär ju tydligt vittne om norskt ursprung men om hennes svenska finns inget annat att säga än – helt perfekt!
     
    Ändå hör (väl?) alla, att det inte är en svensk inföding, som ger morgondagens prognos för Halland. ’A’ är lite-lite-lite ’mörkare’ (främre) och ’l’ lite-lite-lite ’tjockare’ (tungspetsen någon millimeter högre upp längs tandvallen).
     
    Flertalet språkljud är till sin natur kontinuerliga, dvs. det finns inga skarpa gränser mellan dem. Det första stadiet i språkinlärning hos oss som spädbarn är väl att skilja språkljud från andra ljud och därefter avgränsa språkljuden från varandra, dvs. göra dem diskreta. Då får vi, beroende på modersmål, lite olika uppfattningar om hur t.ex. ’y’ låter. Tror man på detta, så är det inte röstapparaten utan ytterst vår (inpräglade) hörsel, som gör det svårt att uttala den exakta inhemska valören på t.ex. y-ljudet i tyska für, franska sur, ryska ty (ты) etc.
     
    Skillnaden mellan västnordiskt ’u’ och östnordiskt ’o’ finns belagd redan från runsvensk tid. Därför kanske en norrman inte hör, att det finns en skillnad mellan ’cool’ och ’kul’ – och vi i vår tur hör inte, att det skiljer mellan vokalerna i ’cool’ och ’ko’.
     
    (I sammanhanget har danska systerbloggen Sprogmuseet idag en blänkare om, att just brister i uppfattning av enskilda fonem kan vara bakomliggande orsak till dyslexi).

  10. Martin Persson skriver:

    Som ett bevis på att blow kan rimma på klå vill jag anföra Culture Club när de sjunger "you come and go": http://www.youtube.com/watch?v=JmcA9LIIXWw
    Där uttalas alltså go på ett sätt som jag i alla fall skulle transkribera med [o:] precis som i det svenska ordet . Mer variation hittar vi hos Queen, men 3:54 in i den böhmiska rapsodin hittar vi ett pedagogiskt /o:/. http://www.youtube.com/watch?v=fJ9rUzIMcZQ
    För övrigt är accent en skräpterm som ingen borde använda.

  11. Östen Dahl skriver:

    \"I hoop\"

    Är det en språkförändring i svenskars L2-engelska här? Det vill säga att engelska [ou] numera associeras med å snarare än med o. Lyssna 1:24 in i Skavlanprogrammet om Olof Palme för att höra hur Palme uttalade hope. För mig låter det mera som hoop 'tunnband'. Palme hade annars ett mycket bra engelskt uttal för sin generation, han har till och med tonande s, vilket fortfarande är rätt ovanligt hos svenskar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>