Oba överkölis — eller?

 

På det kooperativa i Överkalix har man i sommar börjat skylta på överkalixmål, rapporterar Norrländska Socialdemokraten. Och sånt är ju alltid trevligt — jag har själv sett motsvarande såväl i Älvdalen som på Gotland.

Men frågan är bara exakt vad det är man skyltar på. Artikelrubriken talar just om ”överkalixmål”, medan texten istället använder sig av benämningen ”överkalixslang”. Nu är det ju i och för sig inte alltid som artikelförfattare och rubriksättare är en och samma person, men förvirrande blir allt resultatet. Och inte blir det klarare av att personer som kommenterar artikeln inskärper att det minsann inte rör sig om ”överkalixmål”, utan om ”dialekt”.

Förvirringen tilltar när man så undfägnas exempel på skyltningen. Inte för att jag talar språket ifråga, men inte ser det ut som överkalixmål för mig — grädde saluförs exempelvis som ”krätte”, medan en av dem som kommenterar artikeln hävdar att det ska heta ”gredn”, vilket låter betydligt mer autentiskt i mina öron.

För den som vill se mer (eller ”riktigare”) överkalixbondska finns här en blogg på språket (även om den för all del inte uppdateras i en hastighet som får det att svartna för ögonen). Om man vill höra livs levande talare och dessutom hålla sig à jour med världshändelserna kan jag rekommendera lokalnyheterna från Lansjärv.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Oba överkölis — eller?

  1. Östen Dahl skriver:

    Opa tialektn

    "Dialekt" används ofta i betydelsen 'uttal', vilket ibland är förvirrande. "Han talade med finsk dialekt." Jag tror att det här betyder att det inte är fråga om "äkta" överkalixmål utan svenska med överkalixsubstrat, vilket är det man mest hör i Överkalix nuförtiden. Även där torde distinktionen mellan tonande och tonlös vara neutraliserad, vilket förklarar stavningen med K. 

  2. Mikael Parkvall skriver:

    Fast även om det kan vara lite si och så med matchningen med svenska när det gäller stämbandston på klusilerna, så har jag inget minne av att jag sett nånstans att distinktionen skulle vara helt neutraliserad i alla kontexter. Däremot är ju de tonlösa oaspirerade (detta lär vara enda traditionella dialekten i Sverige där detta gäller), vilket förstås minskar det rent akustiska avståndet.

  3. Östen Dahl skriver:

    Ja, du har rätt i att det inte gäller alla kontexter, åtminstone inte i den version som finns i översättningen av "Mormors katt" — "MåRsn fress" på överkalixmål. Där talas i början om "ett mellanting" mellan tonande och tonlösa klusiler som förekommer inuti och i slutet av ord och då återges med versalt P, T, eller K, exempelvis ska:P 'skåp' och gå:Pen 'gubben'. I Coop-stavningen markerar man detta i stället med att skriva den ur svenskans synpunkt felaktiga konsonanten, alltså "krätte" och "maggaroner", en inte ovanlig strategi i populära återgivningar av dialekter. Men k:t i början av "krätte" stämmer alltså inte. I boken står det: "He vär gre:Tn he tji:nT´n ve aitt." vilket alla genast förstår om jag ger ursprungstextens älvdalska "E war fläter o fati, ed kend an direkt." – Så k-stavningen är antingen en hyperdialektalism eller en lokal variant som kan vara påverkad av finskan, som några av kommentatorerna antyder.

  4. Stefan Holm skriver:

    Kluriga klusiler

     
    Kan inte överkalixka och hänger därför inte riktigt med. Vågar man fråga, var svensk fonetik står idag rörande klusilernas natur? Hos Peter Ladefoged (lär komma från ’ladufogde’, på tal om parallelltrådens marskalk=stallknekt) läste jag någon gång, att skillnaden i germanska språk mellan par och bar, tog och dog, kul och gul inte består i, att det ena ordet inleds av en tonlös och det andra av en tonande konsonant utan enbart i, att den ena är aspirerad och den andra inte.
     
    Experimentet bakom var, att man (1) tar upp infödda talare på band, när de säger t.ex. ’spark’,’still’ och ’skal’, (2) redigerar bort de initiala s:en och (3) spelar upp bandet för likaledes infödda talare och ber dem skriva ner, vad de hör. De skriver mangrant ’bark’, ’dill’ och ’gal’.

  5. Östen Dahl skriver:

    En äkta ladufogde

    Stefan, ladefoged kommer inte av ladufogde, om du inte vill hävda att danskan härstammar från svenskan. Däremot betyder ladefoged 'ladufogde' på danska och är dessutom ett inte ovanligt efternamn i Danmark. Peter Ladefoged föddes visserligen i Sutton i England men hans far hette enligt Wikipedia Niels i förnamn och var importör av dansk bacon och dansk ost. Jag var med en gång när någon försökte tilltala Ladefoged på danska och han beklagade sina bristande kunskaper i språket. 
    Vad gäller stämbandston och aspiration är det nog en väl snabb slutsats du drar. Aspirationen kan ju saknas i andra positioner också men där finns det ändå en opposition mellan tonande och tonlös. Däremot är det helt neutraliserat efter s och barn lär ofta skriva "sbark" o.s.v. Dock undrar jag om de skriver "maggaroner". Då skulle det ju inte vara någon skillnad på standardsvenska och överkalixmål. 

  6. Stefan Holm skriver:

    Vi får fråga Wilhelm Conrad Röntgen

    Förlåt en slarvig formulering. Dum är jag men inte så dum att jag inte begrep att ladefoged var danska – i synnerhet som SAOB skriver om ladufogde: ’nästan bl. i Skåne’. Ang. p,t,k,b,d,g – initialt, medialt, finalt, efter ’s’, långt, kort etc. – i allmän eller överkalixk germanska har jag förvisso bara frågor, inga svar. De kan nog bara fås via simultana oscillogram och röntgenbilder av talapparaten.

  7. Martin Persson skriver:

    God ton

    Stefans beskrivning /bdg/ som -ton -asp och /ptk/ som -ton +asp har nog varit den gängse vad gäller initial ställning (men som Östen säger håller det inte i andra ställningar).
     
    Nu har emellertid Catherine Ringen och Pétur Helgason kommit fram till att vi visst tonar i uddljud. Jag citerar deras abstract: "The data show that in utterance-initial position the two-way stop contrast is almost always realized as a contrast between prevoiced stops and postaspirated ones. Word-medially and -finally, the contrast is that of a fully voiced stop and, variably, an unaspirated or preaspirated stop."
    Till det kunde man lägga att långa tonlösa klusiler gärna är preaspirerade enligt Pétur, men det har Östen och Micke koll på. Hur som helst är det hela lite rörigt.
    <Magaroner> hade rimligen varit en bättre stavning, för övrigt.

  8. Tomas Johansson skriver:

    Bra!

    Hörde på Kunskapskanalen idag där du som förste någonsin kommenterade min totalt meningslösa grundskolegrammatiska traggel, skönt hör att det kanske ändå inte var MIG det var fel på, utan att de verkligen höll på med begränsningar av mitt språk. Motsatsen till det undervisning bör göra. Det var inte "vetenskap" som du uttryckte det så bra. Vi blev inte klokare, tvärtom!
    Sen var ni i UR-sändningen inne på andra språk, att de har andra meningsbyggnader och ordformer. Finskan finns ju bakom knuten, särskilt här uppe i övre norrland, bredvid samiskan (Sami /Suomi), bägge är dom verbspråk, bygger på kasus, saknar tidsformer, saknar orden ja och nej osv, fullkomligt obegripliga när skolan tvättat bort alla anda uttrycksformer än de "godkända". Tragiskt kan man säga, rena kulturdestruktionen.

    Vad säger du om : -Det lilla huset…    är inte det ett språkligt misstag, tautologi, det borde heta: -Lilla huset eller: -Det lilla hus    (som i andra europeiska språk), "Det lilla huset" är ju det gamla ugriska uttryckssättet med en pålaga av det latinska med småorden först. Det och -et blir ju samma sak sagd två gånger.
    Vi har har massor av kasusbyggen från sami/suomi över hela landet, men vi lossas som om det inte finns, för det är inte "fint"???
    Jag antar att de s k "stadieväxlingen" i ugriskan är orsaken till vårt typiskt svenska "sjungande", kvar från den tid då olika tonfall innebar olika betydelser i orden. Våra särskrivningsproblem tolkar jag också som ett sätt att gå runt problemet med vårt vårt stelbenta grammatiska synsätt, det därav svårhanterliga arvet av det ugriska.
    Modern språksyn har verkligen förbättrats de senaste på åren, som via Fredrik lindströms kända tv-inslag, att språk inte är "polisverksamhet" utan konsten att göra sig förstådd. Men ännu är det tyst om de ugriska resterna som man försöker bortse från med alla tänkbara medel, så att det blir rent komiskt.
    Rent Ugriska språk är extremt gammeldagsa, visst, de funkar inte i moderna sammanhang, de hör hemma i en annan tid, ett annat samhälle. Men de är bra på annat, korta kärnfulla uttryckssätt, känslospråk osv.
    Dags tala öppet om vår egentliga språkhistoria? Vara stolta över den! acceptera den!
    Artikeln handlade om Överkalixmål, men det anser jag vara helt ointressant eftersom det oftast är rikssvenska från 1700-1800-tal, har lite med landsorten att göra (förutom vissa egna ord). Finskan finns en-två generationer tillbaka i Överkalix, men det får man inte säga. I övriga norrlandskusten finns ugriskan tre. fyra(?) generationer tillbaka, men aldrig i skrift, jo i ortsnamnen, oftast försvenskade till oigenkännlighet givetvis, skammen ligger kvar, och späddes på  skolundervisningen, nu anses det var åtskilda "kulturer" i norr. Forskare funderar ihjäl sig på hur dessa "kulturer" kommit hit…men hittar inga förklaringar. Så långt ut i dumheten kan skammen styra oss.
    Inte för att ugriska kanske är lokalt mer är svenska, det fanns säkert för tusen år sen ugriska språksystem med gemensamma talesätt som bestämde över det, men inte i tryck. För tiotusen år sen var ugriska språkmodeller förhärskande över hela Europa, finns nu kvar i norr och i Ungern (avkrokar), men ryskan har också en hel del av den kasusbyggda, fanns väl även en hel del kasus i fornnordiska.
    Jag menar därför även att uppdelningen i språkgrupper är begränsande, vi ska anses tala ett germanskt språk, men vi har en massa ugriskt i det, uppdelningen begränsar vår förståelse, precis som skolundervisningen i grammatik gjorde.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>