Eftersom jag har fallit för Expressens lömska reklamtrick att lägga med en billig deckare som bilaga håller jag just nu på att läsa "I denna stilla natt" av Mari Jungstedt – rätt spännande och välskriven, men följande passage kommer en att hoppa till:
"Två biffiga män med rakade skallar satt i köket och spelade kort, drack öl och rökte. De talade på ett öststatsspråk. Estniska, gissade Karin."
Man måste alltså anta att "öststatsspråken" har konvergerat så att estniska numera låter mer som polska än som systerspråket finska, som nog de flesta svenskar skulle förväxla det med. För något år sen läste jag en annan deckare, av min fejkade namne Arne Dahl, där det förekom en "specialist på internationell fonologi vid Stockholms universitet", som var bra på att analysera busars språk (han lyckades till och med identifiera en person inte bara som ryss utan också som kommande från Moskvatrakten, vilket är mer än många ryssar skulle klara av). Kanske polisen Karin borde konsultera honom för att få veta hur estniska egentligen låter…
Håll rent!
Det är bra!
Allt för många slarviga deckarförfattare tjänar alldeles för mycket pengar.
Skönt att se nån av dem nitad.
T.
Jag vill bara inflika att man av citatet bara kan dra slutsatsen att den fiktiva personen Karin är okunnig om estniskans typologiska hemvist. Kanske vill Jungstedt säga att poliskåren skulle må bra av lite lingvistisk bildning?
Öststatsspråk igen
Jomen meningen "De talade på ett öststatsspråk" förutsätter ju att man faktiskt kan höra på ett språk om det hör hemma i f d sovjetimperiet. Vilket knappast är fallet. Vad som spökar är eventuellt en föreställning om att alla språk som talas på andra sidan Östersjön är slaviska, eller i varje fall nära släkt. Det är inte helt ovanligt att folk tror att ryska och finska är besläktade.
För övrigt ställer vi gärna upp om poliskåren behöver fortbildning i lingvistik.