Länder och språk

Någon som kallar sig Lasse har skrivit till Språkförsvarets blogg eftersom han är bekymrad över att språk inte alltid kallas efter de länder där de talas. En vän till honom menar t.ex. att man talar tagalog och inte filippinska i Filippinerna – men det tycker Lasse är fel. "För mig är det självklart att man talar filippinska i Filippinierna, indiska i Indien etc." Som Per-Åke Lindblom påpekar i sitt svar finns det förstås många olika språk i de här länderna. Lasses inlägg är ett intressant exempel på den väldigt vanliga föreställningen om att det finns ett språk i varje land. Dock har han i de konkreta fallen inte alldeles fel. Namnet på det största språket i Indien, hindi, har samma etymologi som vårt "Indien" och skulle i och för sig kunna översättas som "indiska". "Filipino" är det officiella namnet på ett av Filippinernas officiella språk, som är en standardiserad form av tagalog. Sen säger Per-Åke att det är ganska ovanligt att språk uppkallas efter stater eller landområden, det vanliga är att de har samma namn som folkgruppen som talar språket. Isländska är det enda exempel han kommer på. Men filipino är alltså ytterligare ett fall, där man helt medvetet har valt att döpa ett språk efter landet, och alldeles i grannskapet finns åtminstone två exempel till, nämligen "bahasa Indonesia" och "bahasa Malaysia", som båda är standardiserade former av malajiska. Om man sen tar med fall där språk har uppkallats efter geografiska områden innan dessa blev stater, så har vi italienska och spanska, där beteckningarna "Italia" och "Hispania" användes långt innan språken ifråga var påtänkta. Nederländska är ett annat exempel.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Länder och språk

  1. Emil skriver:

    Inte så dum som han verkar

    Lasses olyckliga val av exempel på slutet får det lätt att verka som att han är dummare än han egentligen är, men om man gör en inte orimligt välvillig tolkning av vad han säger så framstår det som att han främst vill vederlägga sin väns påstående att [land]-ska är en felaktig avledning av språknamn, eftersom den betyder 'kvinna från [land]', inte att alla språk måste heta så, och att det alltså bara kan finnas ett språk i varje land. Varken indiska eller filipinska är ju så särdeles långsökta, och jag tror inte att han menar att man måste prata argentinska eller eller papuanyaguineanska om man bor i respektive land. Men jag kan ha fel, förstås.

  2. Lugubert skriver:

    Språknamn

    Det var nog ett halvsekel sedan jag första gången fascinerades av de olika namnen på olika språk, och t.ex. fick veta som Per-Åke nämner att namnen på ”tyska” berodde på vilket folk som var grannar med det namngivande, som teutoner, sachsare, germaner i allmänhet.
    Lasse skrev ”nog existerar Holland, även om språket som talas där är nederländska, och hollänskan har reducerats till en urgammal dialekt, som talas av ett fåtal än idag. Persien kom till vår kännedom då den äldre varianten av farsi, nämligen parsi talades, det arabiska uttalet förmodar jag var "pärsi", men det är bara min gissning, men det fick oss att benämna landet det talades i – Persien. Hade farsi talats vid den tidpunkten, hade väl landet hetat Fersien idag?”.
     Wiki om ”Hollands (dialect)” skriver att Hollands är den mest talade dialekten av nederländska, och att det namnet i Nederländerna används om dialekterna i provinserna Noord-Holland, Zuid-Holland och ibland även Utrecht – samt ofta även om standardnederländska! Det må nämnas att man även i norra Belgien talar Nederlands.
     Och ”den äldre varianten av farsi … ’pärsi’”… Jag tror inte att [p] finns i något arabiskt språk. Och jag har från engelska översatt texter som av den iranske statsauktoriserade översättaren intygats vara korrekt översatta från ”the original in Persian”. Språket i dagens Iran är persiska på svenska. Skulle t.ex. en engelsperson säga att vi i Sverige talar svenska? Nej, hän säger Swedish.
     ÖD: ”Namnet på det största språket i Indien, hindi, har samma etymologi som vårt "Indien" och skulle i och för sig kunna översättas som "indiska".” Mnjavars, men så har vi det lilla problemet att ”nyindiska” språk i min bok avser indoeuropeiska tungomål, till skillnad från t.ex. några dravdiska småspråk i södra Indien med bara en sexti-sjutti miljoner talare vardera

  3. Jan-Olof skriver:

    Thai mm

    Men visst finns det en tendens att namn på länder blir namn på språk, dom största språken i Thailand och Kambodja kallas ju ofta thailändska resp. kambodjanska och inte thai resp. khmer som iaf jag hårdnackat säger.

  4. Mikael skriver:

    Jag skulle säga att de talar tagalog OCH filippinska i Filippinerna, för båda beteckningarna används för det språk som är modersmål för folkgruppen tagalog (även i Filippinerna). I de områden där tagalog inte är modersmål används tagalog/filippinska ofta uppblandat med det lokala språket. Jag kan nämna att ibland när jag hör någon tala cebuano/visayan så kommer ett ord som jag inte känner igen, och då frågar jag om det var tagalog, och de bekräftar det (jag kan än så länge endast en del cebuano/visayan men inte tagalog).
    Sedan är många ord gemensamma mellan cebuano/visayan (det näst största språket i Filippinerna) och tagalog/filippinska, bl.a. ordet för "tack"!
    Salamat!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>