Diakritiska tecken – en mansklig rattighet?

Här får vi nu en ny vinkling på problemet med diakritiska tecken i främmande språk; den här gången råkar det främmande språket vara svenska.

En läsare frågar idag i DN:s Stockholmsdel om varför det är nollor i stället för O:n i bokstavsmosaiken på tunnelbanestationen Universitetet. De av oss som dagligen har tillfälle att kontemplera de mänskliga rättigheterna i den belgiska konstnären Françoise Scheins version vet att det inte bara är nollan utan också avsaknaden av de diakritiska tecknen i å, ä och ö som är påfallande i konstverket. (De som inte vet eller kommer ihåg hur det ser ut kan gå till konstnärens egen webbsajt (klicka på "Stockholm" på kartan som kommer fram efter en liten stund.)) DN:s Eva-Karin Gyllenberg har frågat konstguiden Marie Andersson, som tror att avsikten är "att vi ska stanna till och koncentrera oss på budskapet". Jag brukar själv grubbla över den här texten som verkar att handla om rattar snarare än om rättigheter och undrar då om Schein verkligen har varit medveten om hur en genomsnittlig svensk uppfattar en sekvens som "MANSKLIGARATTIGHETER". Min teori har då varit att Schein har styrts av sitt franska modersmål, där som bekant diakritiska tecken är umbärliga åtminstone på versaler. Det vill säga, Schein har i så fall trott att det är helt normalt att skriva "RATTIGHETER". En annan möjlighet är att det företag som levererat kakelplattorna inte haft några Å, Ä och Ö i sortimentet. Båda dessa möjligheter kan förstås vara sanna samtidigt; ingendera implicerar någon särskild avsikt från Scheins sida. Hypotesen styrks något av att konstnären skriver sitt eget förnamn utan cedilj på sin hemsida ("FRANCOISE SCHEIN'S PROJECTS"). Marie Anderssons teori kan naturligtvis ändå eventuellt stämma för nollorna, men det kan ju också vara så att kakelfabriken hade slut på O:n för tillfället. 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Diakritiska tecken – en mansklig rattighet?

  1. Felix skriver:

    Franska akademien rekommenderar inte detta skriftbruk: http://www.academie-francaise.fr/langue/questions.html#accentuation
    "[avsaknaden av accenter på majuskler] saktar ned läsningen, får en att tveka på uttalet, och kan t.o.m. leda till rena fel(läsningar). Detsamma gäller avsaknaden av tréma (två prickar) och cedilj."
    Sedan bryr sig kanske en belgare extra lite om vad akademien säger(?)

  2. Östen Dahl skriver:

    Belgisk preskriptivism inte att förakta

    Men å andra sidan: om en fransos verkligen vill veta hur det ska heta så går den till Le Bon Usage, som skrevs av belgaren Maurice Grevisse och som utnämndes till den bästa franska grammatiken av André Gide. Kan man tänka sig att "Riktig svenska" skulle kunna skrivas av en finlandssvensk? 

  3. Axel Svahn skriver:

    På konstnärens hemsida förekommer dock även det intressanta ortnamnet
    "Götenborg" med prickarna intakta.

  4. Felix skriver:

    Jag visste inte att den skrevs av belgare, men även de ondgör sig över bortplockade accenter, t.ex. i §87 i online-versionen av Le Bon Usage:
    Les accents sur les capitales ne devraient pas être négligés.
    Souvent dans l’écriture manuscrite, parfois aussi dans l’imprimé, on néglige les accents et le tréma sur les majuscules, ou même sur les capitales qui ne servent pas de majuscules, ce qui est particulièrement fâcheux.

  5. Olle P skriver:

    Varfoer rekommenderas svenskarna (av Spraaknaemnden) att bara ta bort de diakritiska tecknen helt, istaellet foer att anvaenda internationellt gaangbara omskrivningar (Å=Aa, Ä=Ae,Ö=Oe), som ju goer texten klar och entydig aeven daa man av naagon anledning inte har de svenska bokstaeverna till foerfogande? Det tar inte mer aen fem minuter att bli helt van vid att laesa saadan haer text, och inte mer aen ett par dagar att laera sig skriva den utan att behoeva taenka efter naagot extra.
    Text dar man istallet tagit bort de diaktritiska tecknen ar daremot forskrackligt tunglast och oppnar manga mojligheter till missforstand, da man jamt maste tanka efter over mojliga forlorade Å, Ä, Ö
    OK, det aer lite off-topic, men aendaa?

  6. Östen Dahl skriver:

    Kommentar fraan Oesten

    Jag brukar själv använda "oe" för "ö" i mitt eget namn, mest för att undvika en förarglig homografi. Men motargumentet brukar vara att man då istället får problem med ord som "poet". 

  7. Lugubert skriver:

    Ö?

    Jag påminner om vad jag skrev i den andra tråden: Titta i passet! OCR-raden har rätt säkert Oe.
    Gossen läser: Go-ethe var en stor po-et.
    Lärarinnan: Oe uttals här som ö.
    Gossen: Göte var en stor pöt.

  8. Daniel Lundberg skriver:

    O:ets närhet till 0

    Att med säkerhet kunna skilja O från 0 är ett gammalt problem – om man nu anser att det ens är ett problem. Tidiga skrivmaskiner hade varken nolla eller etta, eftersom O och I användes som likvärdiga markörer (precis som vissa slaviska inte hade ett för 3 d.v.s. Z och siffran tre). Tangentbord med QWERTY-uppställning har dessutom O och 0 förvirrande när varandra, vilket definitivt inte gör saken bättre! Det man kan fråga sig är om det sker lika många förväxlingar i texter skrivna på en maskin som använder ett Dvorak-tangentbord .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>