Fonetiska förvecklingar när fackpamp fuckar upp isländskan

Ganska direkt efter att ha kommenterat Mickes inlägg om accenter läste jag en artikel i Expressen som visserligen inte handlar om accenter men dock bekräftar att svenska tidningar inte är så noga med konstiga tecken i utrikiska. Det berättas om LO:s wannabe-ledare Karl-Petter Thorwaldsson att han hade gjort bort sig på Island genom ett mindre lyckat försök till irr-isländska, som byggde på den utbredda föreställningen att isländska skiljer sig från svenska huvudsakligen genom att alla ord slutar på -ur. Thorwaldsson hade i ett finare sällskap utropat: "Nu dricker vi kaffur! Men jag behöver gräddur!" vilket hade orsakat förstämning eftersom "gräddur" enligt Expressen betyder 'kåt' på isländska, fast, sägs det i artikeln, det stavas "gradur". Jag tyckte detta var lite misstänkt och gick till närmaste isländska ordbok — som råkade vara en isländsk-rysk ordbok från sovjettiden. Nu var det sällan man hittade några ord av den här typen i sovjetiska lexikon, som utmärkte sig för utomordentlig prydhet, men den här ordboken redigerades av skandinavisten Valerij Berkov vars ordböcker eventuellt var något frispråkigare än genomsnittet. Nåväl, ordet står faktiskt här, fast det inte stavas "gradur" utan "graður". Här är det alltså bokstaven ð som har drabbats av missaktning. Men dessutom sägs det i ordboken att ordet inte alls uttalas ['grɛd:ɵr] utan snarare ['ra:ðʏr̥], vilket i mina öron ligger rätt långt från vad Thorwaldsson bör ha sagt. Så islänningarna verkar kanske lite överkänsliga för fonetisk likhet med ord med ekivok innebörd. 

För övrigt heter 'grädde' rjómi på riktig isländska.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Fonetiska förvecklingar när fackpamp fuckar upp isländskan

  1. Martin Persson skriver:

    Spännande, det här. Enligt islex.se betyder graður 'okastrerad'. Dessa semantiska fält bjuder ju in till polysemi, så Östen ryska förslag är säkert också korrekt. Men, som sagt, ljudlikheten är knappast så stor att den kunde orsaka den rapporterade förstämningen. Rimligen tänkte den fina församlingen snarare på sitt gredda som hos islex översätts 'liderlighet', 'kättja' (något ålderdomligt), 'kåthet' (vulgärt).
    Nu låter inte heller gredda som gräddur, men ligger, speciellt kanske med tanke på den oblika formen greddu tillräckligt nära för att man kan tänkas ta illa vid sig.
    (Hoppas jag inte skulle tolka Thorwaldsson eller Dahl ironiskt nu. I så fall får alla postmoderna lallare bortse från denna kommentar.)

  2. Stefan Holm skriver:

    Fornspråket

    FWIW Zoëgas fornisländsk-engelska lexikon har graðr = entire, not castrated, grað-fé = entire cattle och graðungr = bull. Vet ej, om det här förekommer någon självcensur.

  3. Jon Helgason skriver:

    Fonetiska förvecklingar när fackpamp fuckar upp isländskan

    Martin Persson (se inlägg ovan) har sammanfattat de språkliga förvecklingarna i "incidenten" alldeles utmärkt.  Brukligheten av "greddu" är dock snarare vard. eller möjligen starkt vard.
    Nu tror jag iofs inte att så många islänningar tar illa vid sig av ordet (eller ordlikheten). Däremot kan jag tänka mig att man tar illa vid sig av den dumdryga storebrorsmentalitet som kom till uttryck.

  4. Östen Dahl skriver:

    En stark drift

    Berkovs isländsk-ryska ordbok uppger tre betydelser för  graður :  1) brunstig; 2) okastrerad; 3) "slastoljubivyj" — detta ord ser ut som om det betydde 'som gillar sötsaker' men i Ozjegovs rysk-ryska lexikon anges det vara en ålderdomlig synonym till "sladostrastnyj", vilket i sin tur definieras som 'som utmärks av en stark drift att tillfredsställa den sexuella känslan' (vilket väl var ungefär så frispråkig man blev i denna officiella sovjetiska ordbok) d.v.s. på ren svenska 'kåt'. Så det skulle trots allt kunna vara detta ord som spökar, fast den fonetiska olikheten talar emot det. 
    Jag kan hålla med Jon om att Thorwaldssons skämt inte tyder på någon mer utvecklad taktkänsla, men fackpampar kanske inte har någon användning för sådant i vardagslag. (Jon tycks för övrigt ansluta till de som frivilligt avstår från diakritiska tecken i namnet; den traditionella isländska stavningen är Jón.)

  5. JP skriver:

    "För övrigt heter 'grädde' rjómi på riktig isländska."
    Kan man inte säga både rjómi och flautir? Eller är det två olika förädlingar av mjölk?

  6. Stefan Holm skriver:

    En sur som flyter ovanpå

    Flautir är flöjt eller vissla enligt islex.se. Däremot anger Ordbog over det danske sprog under Fløde, att flautir fanns på fornnordiska i betydelsen 'sur mjölk som är vispad till skum':
     
    Fløde,en. [ˈflø·ðə] ( Flød. HesteL. (1703).A7r). flt. (kun dial.) d. s. ell. -r (Feilb.).(æda. flød (AM.), fløthæ (Småstykker.1884/ 91.29), sv. dial. flöter, oldn. flautir, f. flt., sur mælk, som er pisket til skum, jf. oeng. fliete, fløde; besl. m. Flaad, flyde, jf. I. Flot; grundbet.: hvad der flyder ovenpaa)
     
     

  7. Jon Helgason skriver:

    Först det uppenbara: "Flautir" är (såklart) en oblik form av homonymerna flauta x2, dels sbst. flöjt, dels vb. vissla.
    På följande länk finns en kulturhistoriskt intressant redogörelse över den underliga mjölkprodukten flautir – som redan i historisk tid ansågs vara rätt ospännande att ha på bordet.
    http://www.skagafjordur.is/upload/files/V%20Eldamennska%20%C3%AD%20%C3%ADslensku%20to rfb%C3%A6junum.pdf
    Aktiviteten att göra flautir "þeyta flautir" levde dock länge kvar som ett bildligt uttryck med betydelsen "hitta på något, fantisera ihop ngt".
    Ordet för redskapet som användes vid tillverkningen, flautaþyrill, används fortfarande idag, men då personbetecknande om person som agerar snabbt och utan eftertanke.

  8. Stefan Holm skriver:

    Kenning?

    Här verkar våra nordatlantiska bröder ha överträffat sig själva i skapandet av kenningar: Flautaþyrill = 'Surmjölks-Kungsfiskare'. I sanning ett egenartat ord för gräddvisp. Fast å andra sidan säger vi i väst faktiskt velevesp om en människa, som 'agerar snabbt och utan eftertanke' (av 'velig' och 'visp' givetvis).

  9. jukk skriver:

    I Österbotten heter staven i smörkärnan tyril (mask.).  Þyril är fornsvenska. Vad det har med kungsfiskare att göra vore intressant att veta.

  10. Stefan Holm skriver:

    Trilla?

    Slår man upp Þyrill i islex.se, så får man kungsfiskare. Finns det i både isländska och österbottniska, så är väl vispbetydelsen den ursprungliga och fågelnamnet sekundärt. Min ornitologi är lite rostig men kungsfiskaren lär vara en mycket skicklig jägare och far måhända runt som en visp i det våta. Det enda jag hittar i närheten på svenska är trilla i det (äldre?) uttrycket 'trilla smör'. Det förekommer även i den skämtsamma beteckningen på apotekare – 'pillertrillare'. Drilla (som i drillborr) finns även. Men man kanske inte ska tänja för långt på det hela.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>