Likheten mellan vitryggig hackspett och gooniyandi

Jag vet inte vilken gång i ordningen det är som det påpekas att det finns en korrelation mellan biologisk och språklig diversitet. Nu är det dags igen, och världen blir lika imponerad — denna nyutkomna artikel har nämligen på sista tiden uppmärksammats på en del håll.

Jag har aldrig riktigt begripit poängen med det här — den vetenskapliga poängen alltså. Måhända är jag överdrivet misstänksam, men jag kan inte låta bli att misstänka att den egentliga (icke vetenskapliga, och icke explicit hävdade) poängen är att åka lite snålskjuts på senare tiders miljövurm. ”Jaså, du vill inte att ngbembe ska överleva? Vi du utrota den pälsbrämade ökenkrokodilen också, din klimatligist?”. Den ansvarstagande medborgaren som köper närodlat och klimatkompenserar veckans thailandstripp bör givetvis ta sitt ansvar även för hotade språks överlevnad.

Jag tycker inte att det är kul att vare sig djur- och växtarter eller språk dör ut, men det är heller inte uppenbart för mig att de har något med varandra att göra annat än att de samförekommer (och, åtminstone vad språken anbelangar, så är det, som vi varit inne på några gånger tidigare här på bloggen, svårt att hitta intellektuellt hållbara argument för att språkdöd är en entydigt dålig sak).

Frågan är alltså om det finns nåt vetenskapligt värde i att påpeka och kartlägga korrelationen mellan språk- och artrikedom. Eftersom språkrikedomen finns i första hand i tropiska klimat och u-länder, så skulle man kunna tänka sig en hel uppsjö liknande korrelationer som antagligen skulle hålla ganska väl: malaria och språklig mångfald, bristfälligt skolsystem och språklig mångfald, mörk hudfärg och språklig mångfald, och så vidare. Jag tänkte jag skulle räkna fram nåra såna samband, men i detta nu är jag för trött, fet och lat.

En artikel på ett ämne som detta blir alltså inte bara publicerad, utan även uppmärksammad. En artikel som visar att ”mörkhyade människor har fler olika modersmål än blekansikten” skulle knappast ens bli publicerad, även om påståendet är sant. Frågan är om skillnaden i vetenskapligt värde egentligen är så stor.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Likheten mellan vitryggig hackspett och gooniyandi

  1. Stefan Holm skriver:

    Stå på dig, Mikael!

     
    I Kunskapskanalen hörde jag nyligen din kollega Tore Jansson säga, att antalet språk på jorden för 10.000 år sedan var ungefär lika många som idag, c:a 6.000, men jämnt fördelade på en bråkdel av antalet människor. Men med de två stora revolutionerna (jordbruket + industrialismen) har allt färre språk fått allt större utbredning på andras bekostnad. Allt enligt det ’naturliga urval’, som följt av handel och övriga kontakter.
     
    Detsamma gäller väl vår art. Vi är den sällsynt bäst anpassade: vi kan leva i polartrakterna, i öknen, i regnskogen,  uppe i bergen, nere i dalarna, i ödemark och i miljonstäder. Vi kan äta i stort sett allt, som något annat ryggradsdjur kan äta.
     
    Dock är bara vi pinsamt medvetna om, att det enda absolut säkra är, att vi en gång ska kila runt hörnet / gå till de sälla jaktmarkerna / stryka flagg / vika in klövarna / kola vippen… Det får oss att klamra oss fast vid det gamla, det trygga, det existerande ’(bevara alla arter’, ’bevara alla språk’). Globaliseringen, vår arts oundvikliga verk, frambringar sin motsats (lokalodlat, nationellt, traditionellt, dialektalt). Även jag får anstränga mig från att inte framhäva det märkvärdiga med födelsestaden Tidaholm eller uppväxtstaden Borås.
     
    Så var finns idag den framåtanda, som uttrycktes av Erik Gustaf Geijer i ’På nyårsdagen 1838’:
     
    Framåt, så är hans ödes bud / och i djupet finns som uti himlen Gud.
     
    eller av Strindberg i ’Esplanadsystemet’:
     
    Här rivs för att få luft och ljus / är inte det tillräckligt.
     
    eller av Lermontov i ’Parus’ (Ett segel):
     
    А он, мятежный, просит бури / Как будто в бурях есть покой!
     
    (A on mjatjózjnyj prósit búri / Kak búdto v búrjach jest pokój)
     
    ’Men han söker upproriskt stormar / som om i stormen funnes ro’
    Bob Dylan var kanske 40 år före sin tid, när han skaldade the times they are a’changing. Men där är vi idag och hoppets låga må vara tänd …och ordet ’kulturkonservatism’ har fått ett ansikte i Oslo tingsrätt.

  2. Mikael skriver:

    Nu kanske jag är helt fel ute eftersom jag varken är biolog eller lingvist, men kan det inte vara i alla fall lite liknande förutsättningar som ger upphov till många arter och många språk. Typ att det har med geografin att göra. I en regnskog är det inte lätt att ta sig fram, och det finns många små gömmor där både djur och människor kan utveckla säregna drag, vilket kan ge upphov till språk och artrikedom. Eller?

  3. Mikael Parkvall skriver:

     

    @Mikael: Jo, säkerligen är det till stor del likartade förutsättningar som det är frågan om. Till viss del är väl isolering en faktor, men åtminstone vad det språkliga beträffar, så kommer man inte så långt som man kanske skulle kunna tro med det som främsta förklaringsfaktor.

    Men frågan är hur intressant det är att påpeka korrelationen, utan att egentligen intressera sig speciellt mycket för (det eventuella) orsakssambandet. Jag kommer inte ifrån känslan av att det som ger detta påstående så stor uppmärksamhet till syvende och sist är samvetsömhet. Men det går såklart inte heller att bevisa.

  4. Östen Dahl skriver:

    Inte helt ointressant

    Jag tycker nog som Mikael "Ej Parkvall" att det kan ha ett visst värde att fundera över relationen mellan språklig och biologisk mångfald. Det finns en poäng i att notera att moderniseringsprocesserna som inleddes med den neolitiska revolutionen (alltså införandet av jordbruk) för tiotusen år sen har reducerat båda sorternas mångfald — och att den största mångfalden finns i områden som hittills har sluppit undan modernisering. Sen är det kanske ändå rätt stora skillnader på de bakomliggande mekanismerna. 
    Framför allt följer det förstås inte att det ena eller andra är vare sig bra eller dåligt, eller att man kan generalisera från den ena sortens mångfald till den andra. Jag har hört respekterade kolleger säga att det är lika illa eller ännu värre om ett språk försvinner som om en biologisk art gör det. I min lärobok för vår grundkurs säger jag: "Om representanter för andra biologiska arter kunde yttra sig i frågan, skulle de nog tycka att vi människor något överskattar vår egen betydelse". 

  5. Mikael Parkvall skriver:

    Det skulle möjligen kunna vara intressant om man faktiskt klurade en del på hur sambandet ser ut — men det är det ju aldrig nån som gör när den här gamla klassikern dyker upp.

  6. Pingback: Är språklig mångfald viktigt? | Skrivkunnig.se

  7. Mikael Parkvall skriver:

    Den ”nya” upptäckten har i veckan genom TT:s försorg nått svenska dagstidningar, exempelvis SvD och Sydsvenskan. Här erkänns att man inte vet riktigt hur sambandet ser ut, men det spekuleras i att 
    …ursprungsbefolkningars kultur och språk skapar gynnsamma förhållanden som skyddar arter och håller i gång ekosystemet.
    Även om det bara är en antydning, så förefaller det här som om man ser ett relativt direkt samband mellan språket och den biologiska mångfalden. Och därav skulle man ju också kunna utläsa att det är nåt fel med grönländska och berberspråk som gör att det inte blommar som det ska riktigt överallt – även om jag erkänner att det är en tolkning lite i det illvilligaste slaget.
    Men hur som helst så tycker jag att det direkta sambandet låter mindre sannolikt än ett indirekt. Alltså att det är en tredje faktor som orsakar såväl artrikedom som språklig mångfald (klimat? isolering?) eller som genererar utrotning av såväl språk som livsformer (folkförflyttningar? cocakolonisering?).

  8. Stefan Holm skriver:

     
    Ett samband mellan biologisk och språklig mångfald får väl anses styrkt av redovisad forskning. Men sedan gör sig alla uttolkare skyldiga till det klassiska felslutet, att ett statistiskt samband även är ett orsakssamband. Det är givetvis en tredje faktor – människans ekonomiska framsteg – som är den bakomliggande orsaken till reduktionen av både antalet språk och arter (om nu det senare är sant).
     
    Annars tvingas vi till bisarra slutsatser som att fjällräven bäst gynnas av satsning på samiska eller isbjörnen av satsningar på inuktit och samojediska. Eller omvänt: fler brunbjörnar är bra för transsiljanskan, lövgrodor för skånskan och mygg för alla svenska dialekter utom de kustnära.

  9. Östen Dahl skriver:

    Ekologisk whorfianism

    Att ett språk kan hålla igång ett ekosystem verkar vara att ta i — ekologisk whorfianism?. Men jägare och samlare och småskaliga jordbrukare har små språkgemenskaper, alltså stor språklig mångfald, och de lever på ett sätt som är relativt skonsamt mot den biologiska mångfalden. (Dock är eller var de inga miljöhelgon — många forskare tror att stenåldersmänniskor låg bakom många stora djurarters försvinnande.) Storskaligt jordbruk och industrialisering innebär både stora språkgemenskaper och att diversifierade biotoper ersätts med monokulturer, kalhyggen och industriella månlandskap. Konstigare är det väl inte?

  10. Stefan Holm skriver:

    Jag, fattig syndig människa...

     
    Den språkliga sidan är ju självklar – om man är deskriptivist: ett fåtal språk kommer att ta över. En amatörs gissning är engelska, mandarin och ryska med utmanare som spanska, portugisiska, swahili, arabiska och hindi (men allt kan ju hända – i Indonesien, Vietnam, Nigeria etc.).
     
    Med biologin är det knivigare. Där är människor religiösa och tror på en evig ’naturlig ordning’ (och vill inte fatta, att 99 procent av alla arter, som levat på jorden redan är utrotade – innan människan ens var påtänkt). Vi själva ses inte som en del av evolutionen/naturen utan som ett främmande element utkastat i den för att förstöra den. Hotet mot darwinismen kommer därför inte från redneck-fundamentalister i USA utan från våra egna flagellanter, självspäkare och moralister, som anser människan vara allt onts upphov. (Men vem vet – självspäkandet har kanske av evolutionen utvecklats i våra gener som ett framgångskoncept?)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>