Lördagsessän i DN

Det visade sig att den tidigare utlovade lördagsessän i DN (som inte verkar finnas på nätet) var en bokanmälan — av Weltgeschichte der Sprachen av Harald Haarman. Så speciellt märkvärdigt var det inte — mer referat än brandfackla.

Nu har jag inte läst själva boken, så det är inte helt uppenbart vad i artikeln som kommer från Haarman och vad som kommer från DNs litteraturkritiker Dan Jönsson.

Det som stör mig lite är att mycket av det som sägs om förhistoriska språkförhållanden framställs som mer bevisat (och bevisbart!) än det i själva verket är. "Att neandertalarna helt säkert hade någon form av språk är oomtvistat", sägs det till exempel. Visserligen håller jag med om att det är troligt, men vi har ju faktiskt ingen aning, och kommer aldrig att få veta det heller, utan alla utsagor av den här typen är kvalificerade gissningar, varken mer eller mindre.

Artikeln går längre och längre i den här riktningen allteftersom: "Språkets tidigaste stadium" utgjordes av "ett tonbaserat signalsystem, så småningom kompletterat med enkla ljudhärmande benämningar, ett fåtal räkneord, interjektioner och ettordssatser". Vad vet vi om det? Påståendet syftar hur som helst på homo erectus (vars språkkunskapers blotta existens inte alla är övertygade om), medan "Neandertalspråket kan ha nått en högre nivå, framför allt med större ljudrepertoar", eftersom det skulle ha haft elva konsonanter. Man jämför alltså okänt med okänt

Ytterligare några tveksamma påståenden: Förekomsten av språk i Australien sägs bevisa att människan kunde tala vid sin invandring dit för 60000 år sedan. Men det följer ju inte logiskt, eftersom språk i teorin kan ha utvecklats separat i Australien och resten av världen.
Isolatspråk är "äldre än de flesta" mänskliga språk. Som påpekats här tidigare är det absurt att påstå att något språk är äldre än något annat. Det hävdas även att klickljud är äldre än andra fonem, vilket bevisas av att de folk i södra Afrika som använder sådana har "direkta genetiska förbindelser med våra tidigaste afrikanska förfäder" (!). Men vem har inte det? Om jag har begripit något alls om genetik, så skulle detta lika gärna kunna gälla som en (ehuru rätt fånig) definition av en homo sapiens.

Som vanligt innehåller artikeln även en del slentrianmässig språkrelativism. Om en färgnyans lexikaliseras i ett språk eller inte beror exempelvis på om den är "kulturellt relevant". Detta är tveksamt, inte minst efter Berlin & Kays upptäckt att likheterna i språks färgterminologi är minst lika stora som skillnaderna. Mot slutet upplyses vi om att "Med varje språk som dör går också en komplett terminologi under, där en viss lokal kunskap om vår värld fått sitt uttryck". Onekligen dör en terminologi i den bemärkelsen att en viss fonemsträng upphör att användas för ett givet begrepp, men återigen — det följer inte logiskt att någon kunskap utöver detta går förlorad om ett språk dör. Ofta är det nog så, men det bevisar inte att världsbilden sitter i språket, eftersom språkdöd i allmänhet sammanfaller med andra kulturella omvälvningar.

Tro det eller ej, men jag tyckte Radetzki var bättre.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>