Dagens hyperanglicism

Vi har ju haft lite tekniska problem så det har inte blivit bloggat här på ett tag, så nu får vi försöka kompensera detta. På pendeltåget häromdagen hörde jag en yngre tjej som berättade om något "event" hon hade varit på, där någon hade uppträtt i ['sməukiŋ] — det vill säga hon uttalade smoking som om det var ett engelskt ord, vilket det förstås en gång har varit, fast det inte förekommer i den svenska betydelsen i engelska. Som man kan gissa har smoking, eller snarare smoking-jacket, en gång faktiskt åsyftat ett plagg man hade på sig när man rökte, men de bilder man hittar på hur en smoking-jacket ser ut liknar mer en svensk rökrock än en smoking. Egentligen finns det alltså inget vettigt skäl att anstränga sig att uttala smoking på engelska. Ska man vara konsekvent bör man istället använda det engelska ordet tuxedo.

 

smoking-jacket

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Dagens hyperanglicism

  1. Olof skriver:

    Event

    Event är fruktansvärt vanligt numera, man kan till och med studera eventmarknadsföring så vitt jag vet.

  2. Johannka skriver:

    Jag sitter här och försöker uttala smoking på "svenska", med o (inte å) helt utan diftong? Det är ett så osvenskt ord att jag inte tycker det är konstigt att det kommer ut engelskt.

  3. Mattias Östergren skriver:

    Smokinguttal

    Vänta nu! Hur ska smoking uttalas om inte med engelskt uttal? Småking? Smocking? Smooking?
    /Förvirrad 81:a

  4. Edvin skriver:

    Ja, jag har då alltid uttalat det engelskt och hajar till när jag hör något annat uttal ("småking" är det "svenska" uttalet va?).

  5. Per Starbäck skriver:

    Diftonger går bra även för oss äldre. Lyssna t.ex. på »Smoking« med Gunder Hägg (1969).
    SAOB säger "små⁴kiŋ , äv. med mer l. mindre genuint engelskt uttal".

  6. Gunnel skriver:

    Några små pip från engelska institutionen

    Smoking har faktiskt också haft betydelsen 'dinner-jacket', inte för alltför länge sedan. Tuxedo förknippas väl mest med USA. På amerikansk engelska är den betonade vokalen i ordet knappast en diftong. Uttalar själv smoking på svenska – trodde det var det vanliga.

  7. Östen Dahl skriver:

    Pingponglån?

    Ja, detta är uppenbarligen ett fall av att man hör något som man tror är en nyhet i språket och så visar det sig ha funnits med nästan sen Gustav Vasa. "Småking" har jag alltid sagt, när jag tog studenten var det så man förväntades vara klädd och då tror jag ingen använde något annat uttal. Men uppenbarligen har det engelska uttalet en viss tradition. Angående användningen av ordet i engelska så kollade jag det som jag antar är den ultimata auktoriteten, nämligen Oxford English Dictionary och där står det så här:
     c. ellipt. A smoking-jacket; also (chiefly as a gallicism), a dinner jacket (see dinner jacket n. at dinner n. Compounds 2).

    1922   M. Arlen ‘Piracy’ ii. ix. 127   He put on a dress~suit.‥ It suited Argentines very well, le smoking. But Englishmen were made of sterner stuff.
    1934   S. Beckett More Pricks than Kicks 77   Cinched beyond reproach in the double-breasted smoking.
    1960   R. St. John Foreign Correspondent viii. 142,   I will make you a ‘smoking’ of fine English material for twenty thousand lei.
    1977   T. Heald Just Desserts vii. 171   Guests wore tuxedos if they were American males and black dinner jackets if‥European (‥except for the odd Italian in tobacco brown ‘smoking’).
     
    … och det anmärkningsvärda här är att det står att det är en gallicism, det vill säga ett uttryckssätt inspirerat av franskan. Mycket riktigt heter det smoking inte bara på franska utan också på italienska, och de två sista citaten handlar uppenbarligen om Italien. Där står ju också ordet inom citationstecken. Med andra ord ser det ut som om ordet har lånats från engelskan till diverse andra språk och sen i någon mån studsat tillbaka. Det är möjligt att det har kommit in i svenskan via franskan och sedan reanglifierats av ambitiösa talare.

  8. Östen Dahl skriver:

    Korrigering

    Snabb korrigering: "lei" i det näst sista citatet från OED handlar rimligtvis om den rumänska valutan, så det är inte Italien utan Rumänien.

  9. Thomas N. skriver:

    Fast lika konsekvent vore det väl i så fall att säga black tie (?)

  10. Mikael Parkvall skriver:

    Jag är nog uppvuxen med den engelska uttalet, och först senare fått lära mig att det "bör" uttalas på svenska. Detsamma gäller för övrigt trenchcoat, som tydligen har (har haft?) ett hävdvunnet svenskt uttal tränskott.

  11. Ullah skriver:

    Jag för min del skulle nog uttala smoking på svenska just med ett -o- snarare än med ett -å-.
    På den italienska sidan Garzanti Linguistica säger ordförklaringen f ö att ordet, som i italienska är maskulinum och oförändrat i plural, kommer från det pseudo-engelska uttrycket smoking jacket. Gillar uttrycket "pseudo-inglese".

  12. Stefan Holm skriver:

    Håller med Ullah, 'o' som i ko. Men undrade samtidigt, om det inte är ett problem analogt med kex-kilo-kiosk – var har man först kommit i kontakt med det? Är man underkunnig om de långivande språken, så använder man spontant ett 'k'. Är man det inte men ser orden i skrift, så kör man den svenska modellen, där 'k' före mjuk vokal blir 'tje'.
    När det gäller smoking, så har vi inte så mycket att haka upp det på. Vi snackar om ett tvåstavigt ord med vokalsekvensen o-i. Ord som 'rolig', 'brokig' och 'tokig' har grav accent och de enda jag kommer på med akut (godis och lodis) har ännu ej riktigt lämnat slangvärlden.
    Östen, examinerad vid ärevördiga Hvitfeldtska gossläroverket, kan ha fått sitt uttal där. Men 1970 (bara 5 år? senare), hade vi kastat våra studentmössor (och damerna sina BHn) under inflytande av den kinesiaka kulturrevolutionen, där studenter skulle tömma latriner för att påminnas om varur deras upphöjda ställning härrörde. Några smokingar var det inte tal om.
    Kanske har Östens 'småking' ett samand med hans preferens fär främre 'sje'?

  13. Östen Dahl skriver:

    Stefan, sju år senare skulle det vara men det kunde du inte veta. Beträffande  valet mellan k och tje är saken kanske inte fullt så enkel. Kilo ska ju föreställa att vara från ett grekiskt ord som börjar på den bokstav som du känner igen från matematiken och där mest brukar kallas tji på svenska. Så den som känner till långivarspråket skulle kanske snarare använda tje-ljud. Fast: på Hvitfeldtska läroverket fick vi lära oss att uttala denna bokstav som eftersom det under klassisk tid anses ha varit ett aspirerat k-ljud. Kiosk däremot sägs vara turkiskt (eller ännu längre tillbaka persiskt), på modern turkiska heter det köşk (SAOB:s nätupplaga har den märkliga stavningen kjošsk) fast detta ord syftar på en byggnad från den osmanska tiden, och en tidningskiosk heter faktiskt kiosk även på turkiska, får man veta i Wikipedia. Här kan man då tycka att det borde vara k-ljud om man går efter ursprungsspråket. Men lite oväntat är den äldsta belagda stavningen i svenskan från 1750 enligt SAOB tchiossk. Ordet kunde stavas med ch i franskan på den tiden men var t i tchiossk kommer ifrån är ett mysterium.
    Sen när det gäller om det ska bli grav eller akut så beror det knappast på vokalerna utan på vilket avledningssuffixet är. Ord på -ig har generellt grav accent medan ord på -is har akut. Ord på -ing är lite knepigare men när de är övertagna från engelska blir de i allmänhet akuta tror jag. Mobbing låter bäst med akut men får grav när vi försvenskar det till mobbning.
    Mitt å-uttal av smoking kan jag ha lärt mig på Hvitfeldtska, dock ej mitt uttal av sje-ljudet eftersom det var ett minoritetsuttal på denna läroanstalt. Mina kamrater hånade musikläraren "Flottis" för att han hade främre sje-ljud; jag blev då obehagligt medveten om att jag också sa så, men bestämde mig för att inte ändra mig.  

  14. Östen Dahl skriver:

    Nu hittade jag följande förmodligen auktoritativa uttalande om hur smoking ska uttalas:
    "Smoking uttalas småking; att uttala det fel aviserar att man kommer från förhållanden där smoking aldrig är aktuellt."
    … men detta har väl glömts bort under den smokinglösa perioden som Stefan skildrar.

  15. Jan-Olof skriver:

    Småcking

    Såvitt jag minns har jag alltid uttalat småking, fast med kort å, dvs "småcking", även om jag alltid vistats under "förhållanden där smoking aldrig är aktuellt", knappast vet hur en sådan ser ut och förmodligen inte har uttalat ordet särskilt ofta. Det korta å-et är kanske en halländsk företeelse. Jag utexaminerades från det hyfsat ärevördiga HAL i Halmstad samma år som Östen om jag räknar rätt, och vår eminente rysklärare Erik Frisk väckte viss uppmärksamhet genom att bära jackett under studentförhören, efter att, enligt egen utsago, kvällen innan rikligt ha undfägnat censorn Gunnar Jacobsson med punsch. Hur denna (jacketten) skiljer sej från smoking har jag bara vaga föreställningar om.

  16. Stefan Holm skriver:

    Plagg med läsuttal

     
    Själv hann jag bli 11-12 år, innan jag kom i kontakt med det vanliga uttalet av ’overall’. I barndomshemmet hette det alltid [uvər’al:]. Min svärmor, som i sin krafts dagar var en erkänt mycket skicklig sömmerska, uttalade ’jeans’, som vi uttalar gossnamnet ’Jens’ (även om hon mestadels undvek det till förmån för ’blåböxer’.  En kortärmad tröja hette [’te:xit.] (punkten markerande retroflex). Men med våra engelskakunskaper är väl detta enbart reliker.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>