Unika språk?

Den på det hela taget förträffliga brittiska tidskriften New Scientist har i numret från 17 juni en "cover story" (vad heter det på svenska – omslagshistoria?), d v s ett antal artiklar under samlingsrubriken "The last place on Earth – True outposts on an overcrowded planet". Två av de här artiklarna handlar om språk, så jag tänkte ägna ett blogginlägg åt vart och ett.

Det hela börjar med en världskarta där man bland annat hittar en markering av en plats mitt i Sibirien med vidhängande text "Världens mest hotade språk talas här". Detta låter ju dramatiskt, men i rubriken till artikeln talas det i stället om de platser "…where you can still hear the strangest languages ever spoken", inte riktigt samma sak men förstås ett ställe dit vi gärna skulle åka. Möjligen skulle man kunna vänta sig att det handlar om Pirahã men så är inte fallet, utan exemplet är i stället Tofa (ett turkspråk, av Ethnologue kallat Karagas) som talas

by a handful of nomads in the Eastern Sayan mountains of southern Siberia. Starting in the 1950s, the Soviet government forced the Tofa people to learn Russian and abandon their traditional ways of life. Now, there are only 25 Tofa speakers left, all elderly. When they die, one utterly unique feature of Tofa will disappear: a suffix, -sig, that means "to smell like." In Tofa you can add -sig to the word ivi-, (reindeer) to describe someone who smells like a reindeer. No other language in the world is known to have this kind of suffix.

Jag vet inte om någon av mina kolleger blir så imponerad av detta unika drag hos Tofa. Själv noterar jag att vi på svenska faktiskt har en motsvarighet: -doftande (som i saffransdoftande, eller för den delen rendoftande som dock tyvärr betyder något annat än det omtalade tofaordet). -Doftande bildar visserligen sammansättningar snarare än avledningar, men ändå… Det tyder ju på att draget kanske inte är fullt så unikt som tidskriften vill göra gällande. Källan till den här historien sägs vara en bok av K. David Harrison med titeln When Languages Die, förmodligen läsvärd. I artikeln nämns också hur man på en del språk i Papua Nya Guinea använder namn för kroppsdelar som räkneord, vilket kanske inte heller är så unikt — på sirionó i Bolivia säger man 'slut på ena handen' för 5 och 'slut på båda händerna' för 10.

Fortsättning följer alltså!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Unika språk?

  1. Mikael Parkvall skriver:

    Kroppsdelar som räkneord är väl inte bara icke-ovanligt, utan snarare ett arealt drag på Nya Guinea.

    Däremot (om vi ska tro artikeln) är det väl en smula fräsigt att man har grammatikaliserat -doftande till en avledning snarare än en sammansättning. Vi tar det ju som bekant som axiomatiskt att allt gärt att säga på alla språk, så en av de grejer som vi har anledning att tycka är lite halvunikt är ju hur långt man har garammatikaliserat ett givet uttryck.

  2. Östen Dahl skriver:

    Fräsiga affix

    Om något är fräsigt eller inte är en smaksak men om det är unikt är en empirisk fråga. Och vad jag närmast tyckte var märkligt var att inget annat av världens 7000 språk skulle ha kommit på idén att ha ett sådant suffix. Detta antagande visar sig också mycket riktigt vara falskt. I Fortescue (1980, 274) listas ett suffix sunnit med översättningen 'smell like' från västgrönländska. I samma tidskriftsnummer finner man (Smith (1980, 284)) suffixet Xanni(k) 'to smell, taste of' och exemplet sakqaanijuk 'it smells moldy' från sakqak 'mold' i labradorinuttut. Härmed torde vara bevisat att även andra språk bär sig åt på liknande sätt, och eftersom åtminstone grönländska är vid god hälsa finns det hopp om att detta uttryckssätt överlever ett tag.

    För övrigt är det kanske oklart om man kan tala om grammatikalisering i sådana här fall. I språk som grönländska finns det hundratals sådana här ordbildande element som verkar ganska så lexikala. Hur det är i tofa skulle man behöva ha mer information om för att kunna bedöma. Dessutom har vi faktiskt en del ganska fräsiga affix även i europeiska språk.  Vad sägs om prefixet aza- som betyder 'en organisk förening där en kolatom har ersatts av en kväveatom'? ———————-

    M. D. Fortescue. Affix Ordering in West Greenlandic Derivational Processes. International Journal of American Linguistics, Vol. 46, No. 4 (Oct., 1980), pp. 259-278.

    Lawrence R. Smith. Some Categories and Processes of Labrador Inuttut Word Formation. International Journal of American Linguistics, Vol. 46, No. 4 (Oct., 1980), pp. 279-288.

  3. Harald skriver:

    Kroppsdelar som räkneord.

    Kroppsdelar som räkneord är vagt. Att ha hand och fot i orden för 5, 10, 15, 20 är extremt
    vanligt överallt i världen. Andra kroppsdelar för andra räkneord är extremt ovanliga (dock
    förekommer finger  i oilka konstellationer i viss omfattning). Det urspungsartikeln menar
    är nog ngt mer specifikt, nämlig ett body-tally system, see artikeln nedan för en definition.
    Det förekommer endast i på Papua Nya Guineas fastland idag, särskilt i högländerna,
    men (vad inte så månge verkar veta) så är det attesterat även på Torres Straits öarna
    och på fastlandet i Australien (!). Detaljer i detta papper:
    http://www.cs.chalmers.se/~harald2/rarapaper.pdf

  4. Stefan Sandberg skriver:

    Unika språk

    En kroppsdel är ju ”klöver fem”, välkänt för de flesta som namn för ”hand”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>