Steven Pinker ryter ifrån: DET VAR INTE BÄTTRE FÖRR!

Steven Pinker – känd forskare och professor i psykologi på Harvard. Framförallt känd bland lingvister som en stor forskare inom barns språktillägning och allt var det innebär för hur vi tror att hjärnan hanterar språk. (Detta är på inget sätt en full redogörelse för prof. Pinker, vad goda finn mer information om honom på egen hand för en fullare bild.) I alla fall.. *inandning*

Apropå tidigare inlägg (här är ett av många) på den här bloggen som rör kommentarer kring domedagsyttranden om hur språket fördärvas, framförallt av ungdomen, vill jag uppmärksamma er på en text Pinker skrev i oktober 2011. ( Detta är inte första gången vi skriver om kloka ord från Pinker).

Angående de som säger att språket degenererar:

The genre has been around for centuries, and if the doomsayers were correct we would now be grunting like Tarzan
/…/

Regardless of its causes, thoughtlessly blaming the present is a weakness which, even if it is never outlawed, ought to be resisted. Though commonly flaunted as a sign of sophistication, it can be an opportunity for one-upmanship and an excuse for misanthropy, especially against the young

Å ungdomens vägnar skulle jag vilja uttrycka min tacksamhet för dessa välformulerade rader och jag hoppas att läsarna av denna blogg glädjs med mig.

 

Bland många bra poänger om varför det inte var bättre förr nämner Pinker Flynn-effekten. Flynn-effekten består av observationen att sedan man börjat mäta IQ har resultaten gått upp. Somliga säger att det beror på att ungdomar nu förtin' ägnar sig åt mer problemlösning av liknande typ som IQ-tester mäter. Kanske blir vi bättre på det vi mäts på eller kanske dagens ungdom faktiskt är intelligentare än gårdagens? Kanske något för vår skolminister att fundera närmare på?

* att sätta asteriskter kring ett stycke text är ett populärt sätt på internet att illustrera en icke-språklig handling som har betydelse för kommunikationen, exempel: *pustar ut*, *hoppas av glädje*, *nickar instämmande* osv.

Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Steven Pinker ryter ifrån: DET VAR INTE BÄTTRE FÖRR!

  1. Stefan Holm skriver:

    Påståendet att ungas språk försämras är naturligtvis bara larv. Då får någon först definiera, vad som är ’bättre’ och ’sämre’ språk – en fråga som en klok karl passar på.
     
    Men tanken är troligen lika gammal som Metusalem. Det verkar ligga i själva vår varelses väsen att förhålla oss skeptiska till, att de yngre inte är kloner av oss själva.
     
    Å andra sidan har man som ung en intensiv upplevelse av att ha kommit på nå’t ’nytt’, som föräldragenerationen är hopplöst okunnig om. Den känslan brukar omsider falna i eftertankens kranka blekhet. Ungdom är ju ett fel, som går över av sig självt.
     
    Summa summarum: denna fråga har ingen lösning. För evärdeliga tider kommer unga att tala slarvigt och äldre mossigt.

  2. Björn skriver:

    En definition på bättre språk skulle, då språk till en del handlar om kommunikation, kunna vara ett språk som är begripligt för fler. I så motto är ett ungdomens språk, präglandes en subkultur (språkets andra uppgift), sämre. Vad den missar som påstår att språket i sig företer en degeneration för att ungdomar talar sämre än vuxna är, att dessa ungdomar kommer att växa upp till vuxna som talar vårdat.

  3. Stefan Holm skriver:

    Nytt om Smsiska

    FWIW IMHO (se vad jag kan) så har era danska kolleger på Sprogmuseet uppmärksammat en studie i frågan. Men även textarna lär bli äldre…

  4. Henrik R. skriver:

    Aitchison

    En lingvistisk klassiker är ju annars Aitchisons "Language Change: Progress or Decay" som sedan år 2001 föreligger i en tredje upplaga. Som titeln visar så är frågan om förfall central i boken. Jag vill emellertid understryka att jag inte förbehållslöst delar bokens synpunkter, och att jag tycker att den är ganska knepig att undervisa på.

  5. Anders Hedman skriver:

    En intressant skillnad mot förr är dock att ungdomarna då talade "slarvigare" för varje generation, med bokstäver som föll bort i ordsluten och ord som drogs ihop. Nu är ju utvecklingen tvärtom: Min farmor skulle aldrig drömma om att uttala den bestämda artikeln i meningen "gå upp på vin(den)" eller att uttala slutkonsonanter i ord som "ved" eller "bröd". Unga idag uttalar ju t.o.m. slutkonsonanterna i ord som "med" och "jag" och "ibland". Dessutom talar de mycket mer omständligt, t.ex. med typiska skriftspråkskonstruktioner med "vilken" (istället för "som") och "dock".

  6. Steda skriver:

    Bättre språk finns

    Språket är också en fråga om "klass" och utbildning.  Språkförståelse är en bra grund för att kunna uttrycka sina känslor, upplevelser mm. "Ö" och "ba" uttrycker inte samma sak som ett rikt språk kan göra.
    Fö anser jag att 2,37 är mindre än 2,42 oavsett hur många gånger 2,37 upprepas!

  7. Östen Dahl skriver:

    Öh från en professor

    Jag lyssnade idag på en inspelning av en föreläsning som jag själv hade hållit och blev lite förskräckt över frekvensen av just "öh" i densamma. Sociolingvisten Bill Labov sa en gång att föreställningen om att talspråk, och då i synnerhet "obildat" sådant, är ostrukturerat och osammanhängande är helt fel utom för en kategori av talare, nämligen akademiker… vilket jag alltså fick bekräftat idag. Mycket riktigt, Steda, språket är en fråga om "klass" och utbildning, fast möjligen inte just på det sätt du föreställer dig. Öh.

  8. Mikael Parkvall skriver:

     

    @Steda: Vi har ju, öh, been there, done that och rentav got the t-shirt ett antal gånger. Exempelvis här (vilket det inläggets titel rätt uppenbart antyder).

    Den relevanta frågan är i detta sammanhang såklart ”vad är ett rikt språk”? Följt av ”exakt vad är det som gör ett språkbruk bemängt med ö och ba till något annat än just rikt språkbruk”?

    När det definierats så finns möjligen grunden för en spännande diskussion.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>