Rekursiva gårdagar

Rekursion är ett begrepp som har spelat en viss roll i debatten om språkliga universalia. Bland annat har det som bekant ifrågasatts om rekursion finns i pirahã. Rekursion innebär enkelt uttryckt att en regel eller en process kan tillämpas på sitt eget resultat, som när en bisats inbäddas i en annan bisats. Även i ordbildningen kan man hitta rekursion, som när man bildar komplexa släktskapstermer som i engelskans great-great-great-grandfather. I svenskan har vi en finess genom att rekursionen så att säga går i tvåtakt: farfars pappa kallas farfarsfar, därefter blir det farfarsfarfar och så vidare. I mitt eget språkbruk gäller samma sak för deiktiska tidsuttryck som i förrgår och i övermorgon. Om något hände dagen före förrgår säger jag i förrgårsgår, och i princip kan jag också säga i förrgårs förrgår, fast det uttrycket använder jag förmodligen mindre ofta. Men när vi diskuterade detta vid en Lantislunch fick jag veta av en av våra kändare bloggare att han hellre skulle säga i förrförrgår. En sökning visar att båda mönstren förekommer, och rekursiviteten är det inget fel på. Bloggaren Linda Q säger till exempel så här:

- Åh vad skönt att få se solen lite! Var det inte igår som det va så himla grått väder?
- Jo, igår………. och i förrgår… och i förrförrgår… och i förrförrförrgår… och i förrförrförrförrgår och………

och Julia på bloggen Julia och Tove förklarar:

Julia: Börjar imorgon, övermorgon, överövermorgon, överöverövermorgon, aah, då jag orkar

Men min bloggarkollega sa också att han kunde tänka sig att använda uttrycket (i) förrgårsgår men då skulle han inte betona det som barnbarnsbarn utan snarare som barnhusbarn, vilket ter sig helt främmande för mig. Frågan är nu om den här variationen är regional eller generationell. Vad säger vår läsekrets?

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Rekursiva gårdagar

  1. Möjligen utanför ämnet, men jag är ganska säker på att jag hört båda betoningarna även på barnbarnsbarn.

  2. Edvin skriver:

    Ja, definitivt.  Jag vet inte vilken betoning av barnbarnsbarn som är tänkt att inte vara densamma som för barnhusbarn?

  3. Per Starbäck skriver:

    Überübermorgen

    Självklart förrförrgår för mig (Uppsala/Nyköping). Och ännu mer självklart överövermorgon. Tyska motsvarigheten überübermorgen är för övrigt etablerad nog att stå i ordböcker.

  4. Östen Dahl skriver:

    Jag ville ha huvudtrycket på sista ledet, jag tänkte inte på att det andra mönstret skulle kunna finnas men det är det som anges i SAOB som huvudalternativ. Här finns uppenbarligen större variation än jag kunde föreställa mig. Hur är det med farfarsfar, vill ni uttala det också som barnhusbarn?

  5. Edvin skriver:

    Jag skulle nog uttala farfarsfar som du gör, men jag tänker hellre på det som farfars far.  Vad gäller den andra frågan har jag alltid sagt förrförrgår och överövermorgon, och din variant var en nyhet för mig.

  6. Stefan Holm skriver:

    Im Westen nichts neues

    1. Förrförrgår (uttal identiskt med barnhusbarn och barnbarnsbarn).
    2. Farfars far (som Edvin).
    3. 'Överövermorgon'? (Aldrig hört).
     
    Är förresten uttrycket 'måndag ått(ond)edag' spritt utanför Västsverige, om man menar nästnästa måndag?

  7. Linnea Hanell skriver:

    Jo, förrförrgår och överövermorgon här också (tal från Umeå). Men jag tänker inte på bildningarna på samma sätt. Det första har en tydlig gräns mellan de två förleden: förr-förrgår (betoning som "rikskansler"). Det finns inte samma tydliga gräns mellan över och över. 
     
    "Måndag ått(ond)edag" har jag aldrig hört, och skulle nog inte förstå heller. 

  8. Johan skriver:

    Jag (sydvästskånsk 70-talist) säger precis som Östen "i förrgårsgår" med huvudtryck på sista stavelsen. Nästnästa måndag heter "nästa måndag igen" såvitt mig anbelangar.

  9. Stefan Holm skriver:

    Ja, Johan...

    …du styrker min misstanke, att Östens betoning kunde vara sydsvensk. Jfr. t.ex. juláfton, som mina skånska vänner säger.
    'Åttedag' ger 13 google-träffar medan 'åttedar' med samma innebörd ger 333 (orensat från dubletter). Wikipedia anger att det brukas i Göteborg, Jönköping och östra Småland (Juholt kanske känner till det). Bland google-träffarna finns dessutom ett inslag om dialektord i Radio Skaraborg samt nästa matchdag för en fotbollsklubb från Bua (norra Halland). Det synes således götiskt.

  10. Hanna Kj skriver:

    Som Stockholmskt infödd, sen 80-talist säger jag både förrförrgår och överövermorgon, och även jag med samma betoning som barnhusbarn. Förrgårsgår känns helt främmande om än ganska naturligt, får också intrycket att det skulle vara regionalt.

  11. Martin Persson skriver:

    gammelgammel

    Det har hänt att jag lite på skämt dragit till med gammelgammelmoster (om min farfars moster, men det skulle förstås funka för mostern till any of my grandparents).
    En googling visar att jag tydligen inte är ensam. Folk kan lägga till en hel hög gammel före moster, faster, mormor, farmor, farfar och morfar

  12. Jan-Olof skriver:

    För mej (uppvuxen i mellersta Halland) är det förgårsgår, betonat på första stavelsen, som gäller, förrförrgår låter helt främmande. Jag betonar också barnbarnsbarn, farfarsfar o barnhusbarn på första stavelsen.

  13. Jan-Olof skriver:

    Åtteda

    Glömde det .. åttedag (uttalat åtteda) känner jag igen från föräldrar o äldre släktingar, men säjer knappast så själv.

  14. Martin Persson skriver:

    Betoningen, ja

    Jag uttalar också helst  barnbarnsbarn som barnhusbarn med huvudbetoning på första stavelsen och bibetoning på sista (och acc2, dvs grav accent). Vill jag slänga på fler generationer, som i barnbarnsbarnbarn eller barnbarnsbarnbarnsbarn, måste man kolla om det är udda eller jämnt antal barnOm udda: Betona endast sista barn; om jämnt: Huvudbetoning näst sista barn, bibetoning sista barn (och acc2, förstås).

  15. Johan skriver:

    Martin: tror du inte att du snarare kollar om det är ett s mellan de båda sista barn eller inte?

  16. Martin Persson skriver:

    Svar till Johan

    Det beror lite på infallsvinkel, men visst kan man beskriva det som du.

  17. Kristin skriver:

    Jag uttalar både farfarsfar och förrförrgår som barnhusbarn. Fast egentligen skulle jag nog säga gammelfarfar (är från Småland).

  18. Östen Dahl skriver:

    Mystiskare och mystiskare

    Mystiken tätnar… Är förrgårsgår alltså sydsvenskt? Har jag det i så fall från mina mer eller mindre skånska föräldrar? Och förrförrgår, som verkar vara det de flesta föredrar, fast det för mig är helt främmande, finns inte i SAOB och i alla Språkbankens 68 korpusar (nästan en miljard ord) förekommer det bara nio gånger, varav sex är från "Bloggmix oktober 2011".  I det nya söksystemet Korp, som faktiskt är rätt avancerat, får man ibland till och med veta varifrån bloggarna kommer. De identifierade är: två från Södra Älvsborg (Tranemo och Borås), en från Göteborg och en från Gästrikland (Hille).
    Det sydsvenska problemet ledde mig till att undersöka hur det är i danska — och jag fick norska med på köpet. På båda dessa språk heter 'i förrgår' i forgårs, man har alltså ett s med även i den enkla formen. Men det visar sig att båda de möjligheter vi har talat om i svenskan finns också i danska och norska. Här några framgooglade exempel:
    DANSKA
    Billeder fra i forgårs og fra i forforgårs
    ————–
    Nej, det gør man ikke, for dagen vil blive en gentagelse af igår, og i forgårs, og i forforgårs, og phucking sh!t hvor er det deprimerende
     
    NORSKA
    i forgårs går var jeg ekstremt heldig.
    Takk for hyggelig samvær i forgårs/går, forresten!
    Eg var faktisk ein snartur til Oslo i forgårs/går
    ———————
    Da vi kom dit, lå han og hvilte, for han brakk nemmelig beinet i forforgårs
    Den lite mystiska stavningen med snedstreck förekommer flera gånger i de norska exemplen.
     

  19. Östen Dahl skriver:

    Snedstreck

    Nu tror jag att snedstrecken i "forgårs/går" är verkliga snedstreck, alltså markerar att båda avses. Jag tyckte ett tag att den tolkningen såg osannolik ut i några fall, men förmodligen är det så ändå.

  20. Per Starbäck skriver:

    Förförrgår

    "Förförrgår" står i SAOB. Belägg från 1664 och 1797 och "numera [1927] föga br.".
    Jag gissar att det inte behöver finnas kontinuitet mellan detta och nuvarande förrförrgår-talare, utan att förrförrgår kan ha uppfunnits oberoende flera gånger i analogi med överövermorgon.

  21. Östen Dahl skriver:

    Ej rekursivt

    Ah, men notera då att SAOB har prefixet för-, inte förr- — det var därför jag själv inte hittade det.
    I 2 a) FÖR-FÖRRGÅR ³~⁰², äv. ~²⁰. (numera föga br.) om tredje dagen före den innevarande (dagen före förrgår); vanl. i förb. i förförrgår. KEMPE Krigzpersp. 122 (1664). I förförgår eller den 28 nov. MoB 2: 149 1797; i brev av den 1 dec.).
    Med andra ord är detta inte ett exempel på rekursion, eftersom varje prefix bara används en gång. Potentiellt kan man naturligtvis tänka sig förförförrgår. Dock har belägget från 1797 stavningen förförgår, alltså för- två gånger.
    I danskan och norskan är prefixet for- genomgående och att döma av beläggen i SAOB så användes förgår tidigare än förrgår i svenskan. Det heter ju fortfarande i förfjol (eller har någon avvikande mening?), och i förförfjol får enstaka träffar på nätet:
            Så gick det i fjolårets julfrågesport! Och i förfjol! Och i förförfjol!

  22. Paperback Lover skriver:

    Fler varianter

    Vänner från Umeå-trakten säger då-nästa-måndag i betydelsen näst-nästa måndag. Samma betoning.
    Pojkvän från Värnamo i Småland säger måndag åttondedag eller nåt liknande, mer assimilierat i talspråk, för samma måndag. Alltså som Stefan här skrev.
    Är mycket intresserad av etymologin bakom det småländska (och tydligen också sydväst-svenska) uttrycket. Gissar att det är idag + åtta dagar, och så första måndagen som följer efter den dagen.
    Själv säger jag nog förrfjol (är från Västernorrland ursprungligen).

  23. Smaragdalena skriver:

    gammal väsggötska

    Min farfar skulle ha sagt i förrgårsa går. Han var född 1900 i sydöstra Västergötland.

  24. Martin Persson skriver:

    Ett aningens aning sent bidrag

    Glömde ju bort ett finfint (finfinfint?) belägg på något åt det här hållet. På tunnelbanan uppsnappade jag ett "förfesta" och ett "förförfesta". Jag ställde in öronen och uppfattade ett mycket tydligt "förförförfesta", med huvudbetoning på första för och bibetoning på [fɛs:].

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>