Firande 2 & Vad är grammatikundervisning?

Den 3 mars 2009 uppmärksammade Östen Dahl oss om att jänkarna firar nationell grammatikdag. Och visst ska väl inte vi vara sämre, den 3 februari 2012 firas Sveriges första nationella grammatikdag! Tjohej!

De har fresten skrivit en debattartikel i Språktidningen om grammatikämnets ställning i skolan. Visst håller jag med om att det är väldigt tråkigt att grammatik har ett så dåligt rykte och suckas så mycket över.

Jag skulle vilja ta detta tillfälle i akt och för andra gången denna månaden ta mig an en stor svår fråga (åter igen med risk för att ta mig vatten över huvudet).

Vad är grammatikundervisning?

Jag tror att det som avses i det här sammanhanget är när man i grundskolan framför allt lär sig grammatiska termer och att analysera satser; particip är det här och indirekt objekt är det där.

Jag tror många håller med mig när jag säger att det är mycket troligare att man lär sig något när man kan se funktionen av det. Grammatikdagen kan förhoppningsvis bidra med mycket här. Själv var jag välsignad med att förstå användningen av mycket av skolundervisningen och klarade mig därför väldigt bra. Jag tror inte att jag är en del av majoriteten.

När jag tänker tillbaka på den grammatikundervisning jag fick i grundskolan (plocka ut indirekt objekt, "substantiv är namn på ting") så slår den mig som att lära sig namnen på kroppsdelarna utan att veta någonting om vad de gör. Det var ofta inte tydlig hur grammatik var användbart, och jag var ändå en teachers pet-tjej som kunde uppbringa intresse för det mest obskyra delarna av högstadiekanon. Jag inser att detta är mina erfarenheter och att de inte är representativa för hela Sverige, men det är det jag har att gå på.

Jag valde att fortsätta med språk i gymnasiet och lingvistik på universitetet. Jag hade tidigt förståelse för varför det var viktigt att lära sig termer för att prata om språk; jag hade användning för dem. Men det var inte på universitetet som polletten trillade ner ordentligt att denna sorts grammatik bara är våra desperata försök att fånga vår fantastiska förmåga att avgöra vad som är okej eller inte okej i ett språk.

Grundfrågan är denna: vad är det vi vill att de ska lära sig när vi lär dem grammatik?

De två främsta argumenten för att lära sig grammatiktermer i grundskolan brukar vara att

1) det gagnar dig när du ska lära dig nya språk

2) grammatik anses av många tillhöra en del av allmänbildningen, att missa den är att riskera att bli stämplad som obildad

1) är sant, till viss del. Det kan vara lättare när man har analysverktygen, jag har själv försökt lära mig ett främmande språk efter ett år lingvistik (NB: universitetet, inte skolan) och det gick minst sagt smidigt. Men sen finns det också folk som lätt lär sig nya språk ändå, utan någon grammatiktermkunskap alls.

2) är visserligen sant, men funkar det som motivation? Nappar gymnasieelever på det, eller är det deras föräldrarna man är ute efter?

Kanske lite mer om språk generellt än endast grammatik skulle vara intressant?

Jag vet att jag talar i egen sak. Jag har varit ute i gymnasieskolor och föreläst för språkprogramelever om lingvistik. När jag frågar dem hur många språk det finns i världen är ett vanligt svar 700. Sanningen ligger snarare mellan 5-7 000 (ethnologue.com listar t.ex. 6909). Jag har till och med fått frågan om inte alla språk härstammar från Latin (!!!). Jag tycker detta är väldigt tråkigt, inte bara för att det är mitt ämne som folk är okunniga om utan för att jag anser att denna kunskap är nyttig för dem oavsett om de vill bli lingvister eller inte. Förhoppningsvis kommer kursen "Människans språk" i humanistiska programmet fylla detta tomrum i just det programmet.

Min poäng är denna: eleverna jag föreläste för var väldigt intresserade. De kom och lyssnade på mig frivilligt. De hade tusen frågor och det var peppade. Jag behövde inte entusiasmera dem vidare. Vad skulle hända om svenskundervisningen i Sveriges grund- eller gymnasieskolor också inkluderade en introduktion till det fonetiska systemet, baskunskaper om språkutveckling, variation inom språk, korta fakta om språk i världen (kanske inom ämnet geografi) och lite om artighet i världen?

Grundskolan ska inte utbilda lingvister, absolut inte. Men dessa kunskaper kommer gagna studenterna när de möter världen. Detta sägs ofta, men det är för att det ligger något i det: barn idag lever i en mer sk global värld än sina föräldrar. Att förstå språk är att komma närmare att förstå människan. Och då behöver vi kunna ta ut satsdelar, men vi behöver också mer än det.

Det låter kanske episkt och pompöst, men jag tror det är sant.

Jag menar inte att motarbeta grammatikdagen eller dagens svenskundervisning. Jag tycker att projektet är väldigt fint, behövt och roligt. Jag vill bara diskutera vad det är som vi vill lära dem när vi lär dem grammatik. Jag är bara en ung lingvistikstudent, jag har inga intentioner om att omstörta svenskundervisningen. Jag har bara funderat här på min lilla kammare och vill fundera tillsammans mer er istället.

Vänligen,
Hed.

p.s. Grammatikdagen har ingen koppling till Språkförsvaret, men de stavar det engelska lånordet som oftast stavas  "quiz" – > "kviss".  Intressant!

p.p.s. Jag skrev en gång en introduktion till den internationella fonetiska alfabetet för Lingolympiaden, med hjälp av medbloggare doktor Dahl och doktor Parkvall. Ibland får jag entusiastiska meddelanden från svensklärare eller elever med frågor. Att lära sig fonetiska tecken som jag gjorde i engelskundervisningen med en lista med ord och fonetisk transkriptioner av dessa tror jag är ganska ineffektivt. Om man förstår systemet som det är uppbyggt på så går det så sjukt mycket snabbare.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Firande 2 & Vad är grammatikundervisning?

  1. Grammatikdagen har ingen koppling till Språkförsvaret, annat än att vi lagt in den i kalendariet. Det måste vara någon enskild språkförsvarare som har försvenskat "quiz" till "kviss". Någon gemensam uppfattning har vi inte mig veterligt i den frågan. Vällovligt, men "frågesport" duger fortfarande bra!

  2. Hed skriver:

    Det var snabbt reagerat. Tack Per-Åke för informationen!

  3. Stefan Holm skriver:

    Två dörrar in i samma rum?

    Vi som gillar grammatik får nog finna oss i att utgöra en minoritet. Även om jag delar dina erfarenheter, Hed, att kunskaper häri varit till väldig hjälp vid lärande av främmande språk, så kan man krasst konstatera, att andra lyckats minst lika bra utan att i hela sitt liv ha brytt sig om, vad aspekt eller modus är (det ser jag f.ö. som ett argument för att vi har en ’universell grammatik’ i oss, vare det än få förunnat att kunna beskriva den i ord).
     
    Ute på fotbollsplanen ser vi virtuoser ’skruva den som Beckham’ utan att begripa ett iota av ballistik, termik, friktions- eller gravitationslära. Fysikprofessorn, som kan allt detta, klarar å andra sidan inte att ’göra två på foten’. Men åtminstone jag vill inte vara utan nå’n av dem.
     
    I många fall står sig grammatiken slätt vid språkinlärning, t.ex. när det gäller idiomatiska uttryck, som språk är fullpepprade med. Undervisningssystemet kanske borde ta på allvar, att vi inte är kloner. För vissa elever är ’naturmetoden’ (som det en gång hette) helt enkelt bättre och för andra den ’grammatiska’ vägen. Månne är det två dörrar, som leder in i samma rum.

  4. Mikael Parkvall skriver:

     
    På tal om firande så hoppas jag att läsarna nu har återhämtat sig efter att ha firat 105-årsdagen (igår!) av att Saussure började undervisa i allmän språkvetenskap på universitetet i Genève igår. Man kunde också kombinera med att fira 520-årsdagen av utgivningen av den första spanska grammatiken.
    Fast vi som lever efter den franska revolutionskalendern passade förstås också på att högtidlighålla blyet.

  5. Stefan Andersson skriver:

    Visst kan det vara bra med grammatikundervisning, men det är inget man absolut behöver om man vill lära sig andra språk. Jag lärde mig italienska uteslutande genom att titta på italienska TV-program, främst anime med italiensk synkronisering. Nu var jag visserligen barn då jag började titta på anime, och då är det ju (en aning) lättare, men jag kände inte till termer som subjekt, predikat, nominativ, dativ etc.
     
    Dessa termer kände jag heller inte till när jag började läsa engelska i fyran, och ändå hade jag inga problem med att lära mig det språket, vilket jag främst gjorde genom att titta på amerikanska filmer och serier, och genom att läsa böcker på engelska. (Vissa av mina engelsklärare kände inte ens till amerikanernas uttal och stavning.)
     
    Flera av mina släktingar som aldrig studerat tyska i skolan talar det språket eftersom de haft mycket kontakt med tyskar i vuxen ålder. När jag frågade dem hur de lärt sig tyska så svarade de helt enkelt ”Genom att lyssna på hur folk pratar”. Så enkelt kan det faktiskt vara, tro det eller ej.

  6. Germanisten skriver:

    Grammatik

    Grammatik behöver man för att förstå hur språket funkar och för att kunna prata om det. Försöker man lära sig t.ex. tyska är det rätt praktiskt att ha grammatiken för att begripa vad som sker i meningarna och när man sedan ska knåpa ihop egna. Att tugga grammatik för grammatikens egen skull är däremot helt överflödigt, och brukar framkalla åtskilliga anfall av allvarlig grammatikallergi.
    Men man måste nog vara lite grammatiknörd som lärare för att lyckas.

  7. Nils Hagberg skriver:

    Svar till punkt 1. 
    Jag har personliga erfarenheter att lära ut svenska till en som inte har fått någon grammatikundervisning alls. Problemet är inte att personen inte kan böja verb enligt konstens alla regler. Problemet är att jag inte kan förmå personen förstå att man kan uttrycka tempus med hjälp av verb. Problemet är inte att personen inte vet vad ett verb är. Det vet personen visserligen inte, men det finns inte så många verb så det går ganska fort att lära sig vilka de är. Utan problemet är att personen aldrig reflekterat över hur den uttrycker tid.
    Det är väldigt lätt att ta grammatikkunskaper för givet. Man inser inte hur värdefulla de är förrän man stöter på bristen av dem. 

  8. Pingback: Firanden! | LINGVISTBLOGGEN

  9. Pingback: Grammatikundervisning i smartofonen | LINGVISTBLOGGEN

  10. Pingback: Culturomics och grammatikutveckling | LINGVISTBLOGGEN

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>