Hokus pokus, simsalabim!

Varning för att följande blogginlägg innehåller en hel del lösa funderingar.

Jag pratade med min farfar idag om barnramsor och han drog sig till minne en som han brukade använda när han var liten (återgiven här med ursäkter till alla poliser i läsarskaran)

Kolingen gick på gatan
och det stank som satan
Kolingen hamnade under
å vilket väldigt dunder

Själv är jag mest van vid att "Ola" (vb, itr)

Ole dole doff kinke lane koff
koffelane binkebane ole dole doff
Ärtan pärtan puff, ärtan pärtan puff.
Simmelimaka, kuckelikaka, ärtan pärtan puff.

Med undantag av att jag har en gissning om var simmelimaka kan komma från (se nedan) har jag ingen aning om vad Ole, Kine och Koffelane kan spåras till. Är det någon annan som vet? Om man tittar på andra barnramsor kan man ofta hitta intressanta ursprung.
De två mest klassiska exemplen på detta är att

Hokus Pokus Filiokus

Antagligen kommer från "hoc est corpus meum" och Filiokus kommer från uttrycket "filioque" från trosbekännelsen. Man kan fråga sig varför just Filioque skulle uppmärksammas tillräckligt mycket för att få äran att hamna i en barnramsa. Jag har inte sett kopplingen göras någonstans på nätet i min (erkänt korta) genomletning – men det skulle ju kunna vara så att även latinokunniga kyrkobesökare hade en känsla för den s.k filioque-kontroversen. I korthet så fanns inte tillägget filioque ("samt sonen") med i den trosbekännelse som stadfästes vid kyrkomötet i Nicaea och tillägget användes sedan som en kyrkopolitisk spelpjäs under många sekler. Framförallt fanns det en stark schism mellan den ortodoxa och västerländska kyrkan i frågan. Ordet kan (tillsammans med ett annat tillägg, deum de deo) alltså ha strukits under extra mycket, kan man tänka.

Nästa klassiska exempel är

Abrakadabra, simsalabim

Första ordet kommer antingen från hebreiskan "ha-b'rakah" ( "det heliga namnet"), eller från arameiska avra kehdabra (אברא כדברא, "jag skapar när jag talar"). Det andra ordet kanske kommer från arabiskans "simsim", i svenska sagor kallat "sesam" som i "Sesam, öppna dig". (Man kan ju fundera över ursprunget till Harry Potter-böckernas trollformel "Avada Kedavra" också)

Ursprunget för Hokus Pokus Filiokus är nog inte särskilt omstritt. Däremot drar jag mig till minnes att min latinlärare en gång sa till mig att en annan variant av "Ole doles" sluttamp även den hade sin upprinnelse i  en bön på latin, nämligen:

Essike, dessike, luntan, tuntan.
simmelimaka, kuckelikaka,
ärtan, pärtan, piff, paff, puff

"Essike" och "dessike" skulle komma från "ES In Caelis" om jag inte missminner mig och "TUa SICut". Fast för  att få fram ett Kä:lisuttal istället för ett Chä:lis*-uttal måste ursprunget för räkneramsan vara rätt gammalt. Jag har för mig att han också hade teori om varifrån luntan och tuntan skulle ha kommit i texten.

Simmelimaka skulle väl kunna vara en variant på "Simsalabim"…

Pater noster, qui es in caelis:
sanctificetur Nomen Tuum;
adveniat Regnum Tuum;
fiat voluntas Tua, sicut in caelo, et in terra.
Panem nostrum cotidianum da nobis hodie;
et dimitte nobis debita nostra,
Sicut et nos dimittimus debitoribus nostris;
et ne nos inducas in tentationem;
sed libera nos a Malo.

(*ledsen att jag inte hajjar hur jag får in IPA. Det blir en improviserad uttalsangivelse istället)

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Hokus pokus, simsalabim!

  1. Mikael Parkvall skriver:

    Räkneramsa från Finland

    Gustaf Mattson skrev 1912 om barnens lekspråk i Helsingfors: "Jag har plägat lyssna till barnens språk i Topeliusesplanadens landtliga nejder. Där leka finska och svenska plantor om hvarandra, egentligen tvåspråkiga allihop. Jag lade i somras bl.a. märke till att uti ett stort kotteri af dylika vid högljudd räkning regelbundet följande talserie återkom: "Vörsta, antra, kolme, neljä, vemte, kuus." Därpå följde enligt uppgift finska ränkeord fram till seriens slut vid “syygy” (tjugo).

    Detta hittade jag här, citerat av Merete Mazzarella.

    Angående att få in IPA här, borde det funka, inbillar jag mig, att klippaåklistra från denna sajt.

  2. Furienna skriver:

    "Luntan tuntan" kommer väl av "fiat voluntas tua" ("ske din vilja").

  3. Andreas Andersson skriver:

    En lärarkollega observerade hur nyanlända elever från Mellanöstern blev utom sig av förtjusning och vrålskrattade när han sade "simsalabim", vilket fick mig att leta efter ursprunget. SAOB anger tyska som ursprung. Duden anger latin som ursprung, men då skulle våra elever från Mellanöstern inte ha reagerat. Flera andra tyska källor och en uppsats från Holland anger att den europeiska magin övertog tacksägelsen Bismillah ar-Rahim ar-Rahman ("I Guds, den allbarmhärtiges namn"), som inleder alla suror i Koranen och som används som ett lättat "Herregud". Det stämmer bäst med elevernas reaktion!

  4. Furienna skriver:

    "Simsalabim" har nog ett arabiskt ursprung, ja. Enligt en källa kommer det av ordet för sesam, som i "Sesam, öppna dig". Men det vore ännu roligare om det kom från Koranen.

    Jag glömde att påpeka förra gången att "ole, dole, doff, kinke, kane, koff" kan komma från räkneord på latin. "Ole" skulle då komma från "unus" ("ett"), "dole" från "duo" ("två") och "kinke" från "quinque" (fem).

     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>