Ständig sekreterare spekulerar språkligt

 

Det har varit högtidssammanträde på Svenska Akademien, och vår fakultetskollega Tomas Riad har hållit ett ganska lingvistiskt inträdestal. Även den ständige sekreteraren Peter Englund har hållit tal och tycks då ha övergett sitt ämnesområde historia och övergått till dess spegelbild, det vill säga framtidsforskning. Han talade bland annat om engelskan:

I detta hus har vi många gånger talat om de faror som hotar om vi tillåter oss att glömma vårt eget språk i tron att det kan ersättas av ett annat, läs engelskan.

Jag är inte säker på vad Englund menar när han talar om att tillåta sig att glömma sitt eget språk. Om man tolkar det konkret är det ju ganska svårt för en vuxen person att glömma sitt modersmål som den har talat hela livet. Och Englund verkar tänka sig att det finns en stark falang som verkligen vill att vi ska glömma svenskan fortast möjligt: han talar om "argumenten för att låta vårt språk trängas undan av engelskan", som antingen handlar om "den vanliga banala ekonomismen" eller handlar om att engelskan skulle vara ordrikare än svenskan. Det enda argument som har någon substans är engelskans roll som internationellt lingua franca, säger han, men det är också ett misstag eftersom engelskans maktposition kommer att eroderas när den inte längre grundar sig på "ekonomisk tyngd samt militära eller koloniala erövringar". Englund verkar tänka sig följande scenario: (1) svenskarna beslutar att glömma svenskan; (2) svenskarna övergår till att tala engelska; (3) engelskan blir inte längre gångbar som lingua franca. Men det förutsätter att svenskarna är ganska ensamma om att bete sig på detta vis, eftersom om det är fler nationer som gör likadant kommer engelskans maktställning att befästas. Fast i den här "diskursen" brukar ju svenskarna förutsättas vara dummare än alla andra folk.

Englund vet också vad som kommer efter engelskan, det blir inte kinesiska som kinavännerna hoppas, utan med all sannolikhet "de ettor och nollor som flödar genom datorernas ständigt kraftfullare översättningsprogram". Det är bra för alla språk som inte är världsspråk, säger han.  Det är förstås intressant att höra en sådan förutsägelse av just den ständige sekreteraren i Svenska Akademien, med tanke på att det är litterär översättning som brukar betraktas som det svåraste att åstadkomma på en dator. Man kan undra om de aderton om femtio år kommer att sitta och läsa datoröversatta dikter av poeter från fjärran länder när de letar efter värdiga Nobelpristagare. Till skillnad från Englund vill jag inte göra några bestämda förutsägelser om den tekniska utvecklingen men det är onekligen en bit kvar tills det blir möjligt. Jag undrar om våra läsare är så bevandrade i den svenska litteraturen att ni kan identifiera följande strof av en svensk nobelpristagare, som har gått ett varv genom Google Translate:

Gå ut och stick gris gris 
och gick på min första kolumnen 
och kör min burk, mor!
Under många år slukade jag saltet,
och eftersom törst är stor.

Jag vet inte om Englund tänker sig att de här programmen också ska klara att tolka talat språk, inklusive all pragmatik och allt beroende av den utomspråkliga kontexten som förståelse av tal kräver. Faktum är att Edinburghlingvisten James Hurford har tänkt i de banorna, men försiktigtvis har han inte uttryckt det som en förutsägelse utan som en något dystopisk science fiction-novell med titeln Desperanto, som rekommenderas till läsning både åt akademiledamöter och vanliga dödliga — det är ju inte så ofta man läser fiktionslitteratur som är både språktypologiskt och psykolingvistiskt upplyst.

Jag noterar också att före detta ständige sekreteraren, numera direktören Horace Engdahl riskerar vedergällningsaktioner från ett av våra grannfolk då han uttalat sig klart stötande om deras fonologiska system i sitt svarstal till Tomas Riad.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Ständig sekreterare spekulerar språkligt

  1. Martin Persson skriver:

    Jo, man hostade till ett par gånger i tevesoffan. Ur Horaces svarstal:  "Tanken blir till i munnen, sade dadaisten Tristan Tzara. Det kan kanske diskuteras, men att orden blir till i munnen är obestridligt." Om Tzaras påstående kan diskuteras, bör nog även Engdahls modifieras en aning. Om man inte talar ett språk som enbart innehåller klickljud — och sådana språk existerar inte (på jorden) – är åtminstone, förutom nämnda mun, även lungorna och/eller struphuvudet samt ofta näsan djupt involverade när vi frambringar ord.

  2. Gunnel skriver:

    Heja!

    Tack – hade väntat mig ett insiktsfullt inlägg på den här förnämliga bloggen. Det var ju f.ö. inte första gången Peter Englund framförde illa genomtänkta tankar om engelskans framfart och roll i framtiden.
    Se f.ö. Annika Ström Melins inlägg "Ställ inte svenskan mot engelskan" i gårdagens DN.

  3. Östen Dahl skriver:

    Tack

    Tack Gunnel, jag skulle ha nämnt DN-artikeln, glömde den i hastigheten.

  4. Gun-Britt skriver:

    Lösningen?

    Vill du inte avslöja vilken den Google-översatta texten är? Eller ge en ledtråd (gärna version på något annat av inblandade språk), för jag klarar det inte.

  5. Östen Dahl skriver:

    Lösningen!

    Eftersom ingen kommit med något förslag så är lösningen här, en strof ur "Vid Färjestaden" av Erik Axel Karlfeldt:
    Gå ut och stick en vildsvinsgalt
    och red mig palt,
    och fly mig kannan, mor!
    I många år jag slukat salt,
    och det gör törsten stor.

    Som synes är de två sista raderna nästan rätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>