Men varför heter de då inte ”Jöns” respektive ”Glenn”?

Jag hade missat det här om det inte vore för att en tidning ville intervjua mig om saken. Jag hade visserligen inte mycket att tillföra, men det är lite kul ändå att http://www.acapela-group.se/, ett företag som ägnar sig åt talsyntes, har lanserat regionalt färgade röster.
De artificiella rösterna ”Mia” och ”Karl” kan numera läsa upp text på skånska respektive göteborgska.

I pressmeddelandet talas det om ”dialekter”, vilket ju inte är direkt fel, men när man lyssnar på rösterna så rör det sig om en i mitt tycke tämligen svagt regionalt färgad rikssvenska. Men det bör tilläggas att det i sagda öron inte låter tokigt. Och förmodligen är det ur kommersiell synpunkt vettigt att göra lokalfärgen just så urvattnad.

Det visar sig att företaget redan tidigare erbjöd en svensk dialekt (eller vad man nu vill kalla det), nämligen finlandssvenska, men den listas ibland som eget språk och här, där man kan lyssna på den, går den under beteckningen ”svenska (finska)”.

På samma sida förekommer även en del andra språkval, så om man vill kan man (även om det blir betydligt yxigare) avnjuta svenska eller andra med olika märkliga brytningar.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Men varför heter de då inte ”Jöns” respektive ”Glenn”?

  1. Ullah skriver:

    Enkel- och dubbeltecknade konsonanter

    Den göteborgska rösten låter ok tycker jag, lite lagom sådär. Noterade också att alla de svenska rösterna uttalar företagets namn som om det var "ackapella" med dubbeltecknade konsonanter, en svensk sjuka som visar sig i uttal som "Sienna" för Siena, "Ecco" för Eco och "Barosso" för Baroso (och så vidare och så vidare).

  2. Ulf Schyldt skriver:

    Tja, "skånska" finns det ju ändå inte, så beskrivningen som "svagt regionalt färgat riksspråk" är väldigt träffande i fallet "Mia".
    Som exilskåning sedan tidig ålder, har jag idag mycket lätt att höra skillnader mellan olika skånska dialekter och att placera dem geografiskt, efter var min släktingar hört hemma. Den geografiska rörligheten var, liksom den sociala, inte alls så stor för bara någon elelr några generationer sedan. (Det gäller ffa väst- och sydskånska dialekter. De nordöstskånska är iofs. också distinkta, men där har jag inga släktingar som hör hemma på samma sätt.)
    Även inom Malmö stad fanns det vissa märkbara skillnader, åtminstone i min föräldrageneration, där det lika mycket signalerade stadens sociala stratifiering som en geografisk hemmahörighet. Jag har märkt på medlemmar av min egen generation, att detta är på väg att försvinna – samtidigt som dialekten som helhet tunnas ut. Snart är "Mia" rent av representativ… :-)
    Kanske finns det samma skillnader i Göteborgsdialekten, men där har jag ingen som helst kunskap.
     

  3. Östen Dahl skriver:

    En bildad Kal

    Göteborgaren låter ganska autentisk för mina öron, även om någon som kallar sig själv "Kal" knappast har den typen av långa i-ljud, som snarast tyder på utbildning på minst gymnasienivå.

  4. Erland Gadelii skriver:

    Inte dumt för att vara talsyntes men varför envisas med att i merparten av fallen uttala "är" som "är"? Eller e det så det uttalas nuförtiden?

  5. Mikael Parkvall skriver:

    I det avseendet har de nog god framförhållning. Inte vet jag hur det är på Sveriges Framsida, men åtminstone här på baksidan så tycker jag mig höra [æːr] dagligdags, och jag misstänker att ditt och mitt [e] om någon eller några generationer kommer att uppfattas som närmast pilsnerfilmskt.
    Sen är jag inte riktigt övertygad av Östens påstående (som han och jag har diskuterat förr) om /i/:na som bildningsmarkör — jag tycker mig ha hört det från folk rätt långt ner i den sociala hackordningen. Men han har ju för all del bott i Götet längre än vad jag har gjort. Håller andra med bättre inblick med honom på den punkten?

  6. Stefan Holm skriver:

    Att tala som en bok

    Fegt nog håller jag med både Erland, Mikael och Östen – med tillägget att det är en generationsfråga. En hel del ’ä’, [æ:] (inte [e:]) hörs ännu här i väst men r-et adderas alltmer för varje årskull. Också långt ’i’ (även med Viby-stuk) är på frammarsch. Inåt landet är utvecklingen sävligare men när det gäller yngre götlaborgare får jag ibland anstränga mig för stt skilja dem från dito stockholmare. Jag tänker på min gamle sergeant, som sade till en lumparkompis: ’Ni talar som en bok, Drake’ (det gjorde han och det upplever jag många unga göra idag).
     
    Kanske är vi på väg att få ett urbant ’bokmål’, åtminstone på centralsvenskt område?

  7. Östen Dahl skriver:

    E heter de

    Lars-Gunnar Andersson säger ("Vi säger så"): "Vi kan klart slå fast att e är den helt dominerande formen i sydvästra Sverige. Även i Stockholm med omnejd dominerar e. I Mellansverige och norrut tycks ä vara den vanliga formen." I varje fall vad beträffar Göteborg stämmer det nog. Fast ä-uttal finns förmodligen på närmare håll. Men säger du verkligen [æ:], Stefan? Snarare än [ε:]?

  8. Stefan Holm skriver:

    De ar nog så

    Visst har ortodox göteborgska ’e’. Det är min livsvandring genom Skara-, Älvs- och Göteborg som villar sinnet. Men man behöver inte komma så värst långt ovanför Kallebäcks lider (Rv 40 österut) förrän det glider över till ’ä’. Kanske säger jag [ε:] – lite osäker på vad i IPA-kontinuiteten i-e-ε-æ-a det representerar? Klart dock att jag tycker mälardalingar säger ’ar’ snarare än ’är’.

  9. Östen Dahl skriver:

    [ε:] är det långa ä-ljudet i central standardsvenska (eller, om man vill, mälardalska), som i räv, utom framför r där man får [æ:], som i här. Ibland kan man förstås få något som ligger mitt emellan. Vilket man använder i Västergötland är lite oklart, det kan eventuellt vara just en mellanvariant. Jag har lyssnat på Swediainspelningarna från Korsberga, men det är lite svårt att höra. Däremot hörde jag till min förvåning att den yngre mannen säger "system" och inte "systäm" som jag trodde han skulle göra. Men han verkar jobba i IT-branschen, där kanske det heter "system" även i Skaraborg.

  10. Nils Hagberg skriver:

    Jag måste ställa mig lite frågande till varför man vill ha dialekt på en talsyntes. Vad är syftet? Är det för att maskera att det är en datorröst? Jag är skeptisk. Talsyntes borde fokusera på en enda sak: att talet blir så begripligt som möjligt. Vad tillför detta?

  11. Stefan Holm skriver:

    Du har rätt: räv och här har samma vokalljud i Västergötland och ligger mellan de båda mälardalska. Av förklarliga skäl består IPA-alfabetet av vad matematiker kallar diskreta variabler, dvs. sådana som antar ett begränsat antal bestämda värden. Våra talade ljud är dock kontinuerliga variabler och kan anta vilka mellanlägen som helst. Det kan ge upphov till onödiga trätor. Om t.ex. i Sverige [ε:] och [æ:] ska stå för just de östmellansvenska varianterna, så är det ingen naturlag utan beror på, att någon bestämt att det ska vara så.
    Du har säkert också rätt, när det gäller systäm > system: Det går åt det hållet och IT-folk ligger väl i framkant.

  12. Mikael Parkvall skriver:

    @Nils Hagberg: Dialekten tillför solidaritetsparametern. Datorn är "en av oss", helt enkelt.

  13. wordord skriver:

    en svensk dialekt (eller vad man nu vill kalla det), nämligen finlandssvenska”
    Precis som Forskningscentralen för de inhemska språken vill jag kalla finlandssvenskan för en "regional varietet" http://www.kotus.fi/index.phtml?l=sv&s=635 .
    I finlandssvenskan finns ett stort antal dialekter – här kan man lyssna på en del av dem: http://www.sls.fi/doc.php?category=2&docid=323

  14. Mikael Parkvall skriver:

    Det vill jag också, och det var förstås just därför som jag skrev "eller vad man nu vill kalla det". Det som här kallas "göteborgska" och "skånska" är såklart också regionala varieteter, även om de i dagligt tal gärna kallas för "dialekter".

  15. Östen Dahl skriver:

    Vokaler i röd hatt

    Stefan: Det är riktigt att "någon har bestämt" vad de olika IPA-symbolerna ska stå för, men det har gjorts oberoende av svenskan. Det finns officiella definitioner av de här vokalerna, se här. [ε:] är lite finare än [æ:] eftersom den är en "kardinalvokal". Den brittiske fonetikern Daniel Jones ansågs som den person som kunde uttala de här vokalerna bäst och hur han uttalade [ε:] kan man höra här. Hans något yngre kollega Peter Ladefoged uttalar [æ:]  här. De här låter ungefär som jag föreställer mig dem; Jones' uttal av [a:] däremot är mer ä-liknande än jag hade väntat mig. Och den version av [ε:] som ligger på Wikipedia låter nästan som [æ:] — en västgöte månne?
    Notera också Jones' gammaldags RP med nästan rullande r.

  16. wordord skriver:

    På tal om dialekter kontra regionala varianter av svenskan kan jag rekommendera denna: http://www.spraktidningen.se/artiklar/2011/11/zooma-norrland-pa-dialektkartan (även om alla Lingvistbloggens läsare säkert redan har sett artikeln)!

  17. Stefan Holm skriver:

    Inför vår herre är vi alla smålänningar.

    På tal om att bunta ihop alla dialekter norr om Stockholm till ’norrländska’, så hände mig något liknande för en herrans massa år sedan (70-talet). På ett ’lastbilschaffisfik’ i Stockholm – ett så’nt där det ännu serverades mackor med stekägg och korv och där latte inte var uppfunnet – växlade jag några ord med kassörskan och hörde ett glatt tillrop från kisen bakom i kön: ’hurru, e’ru från Smålan’!
     
    När förvåningen lagt sig, förstod jag att det mesta från Emmaboda till Karlstad lät likadant i min nyvunne kamrats öron. För en tid sedan kom jag att tänka på honom, när jag agerade bollplank till en polska i hennes fortsättningsstudier i svenska. Hon fick inte till det med ö-ljudet och jag sade: det heter inte ’mårk’ utan ’mörk’. ’Men det är ju det jag säger!!!’ utbrast hon. Det var inget vajsing med talapparaten utan hon hörde inte skillnaden.
     
    Min gissning är, att ljud vi inte hör under barnaåren är extra svåra att ta till sig. Det går men kräver ansträngning – min polska vän har väl lyckats någorlunda. Det är nog förklaringen till, att vi utanför tullarna antingen är norrlänningar eller smålänningar. När jag som brukligt på tisdagar i morgon knatar längs Norr Mälarstrand från och till göteborgståget, ska jag försöka hålla igen matintaget…

  18. a skriver:

    @nils hagberg

    Beror ju på vad man menar med "så begripligt som möjligt". Alla talare har väl sina referenser…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>