Intuitioner efterfrågas

Jag undrar om bloggens läsare ser något konstigt i den här meningen (hämtad från dagens Metro), och i så fall vad?

I går misshandlas en arrestvakt i Flemingsberg av en man som bara timmar tidigare har gripits.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

15 kommentarer till Intuitioner efterfrågas

  1. Edvin skriver:

    "Igår misshandlas" i presens låter ju underligt.  I en text som redogör mer ingående för ett historiskt skeende kunde "Den 23 november 2011 misshandlas" fungera, men "igår" tillsammans med presens blir en väldigt konstig krock.
    Jag kan även tänka mig till exempel under rubriken "Igår:", "23:10 – en arrestvakt misshandlas…" (eller till och med utan klockslaget angivet), men då har man skiljt orden åt mer, så det blir inte samma effekt.

  2. Dennis skriver:

    Och \"har gripits\"

    Jag hade nog föredragit "hade gripits."

  3. Rickard Franzén skriver:

    Jag reagerar dessutom på "bara timmar tidigare". Jag vacklar lite men skulle nog vilja ha det till "några timmar" eller "timmarna innan".

  4. Ola skriver:

    Är det "igår" som gör att meningen känns konstig? Eller "har"?
    "I november 2011 misshandlas en arrestvakt i Flemingsberg av en man som bara timmar tidigare gripits" hade inte varit tokigt i en framtida historiebok.

  5. David skriver:

    Jo, det är lite konstigt att använda presens tillsammans med "igår". Det jag ser för mitt inre öga är nån form av historiskt presens, men där brukar man kanske hellre ha perfekt än preteritum om man måste göra en uttrycklig hänvisning till förfluten tid: "Det är den 6 november 1632 och dimman ligger tät över Lützen. Två år tidigare har Gustav II Adolf invaderat Tyskland. Det han då inte vet (visste?) är att denna novemberdag blir (ska bli?) hans sista i livet."

  6. Stefan Holm skriver:

    Tre fel?

    Är det bara jag, som stöter mig på särskrivningen 'I går'? Analogt med 'i morgon' – visst, men 'går' existerar mig veterligt inte ens dialektalt som substantiv.
    Historiskt presens kompletterades redan för ett kvartsekel sedan av det Sture Allén (tror jag) döpte till 'fotbollspresens': vi är inte på tårna i första men käkar taggtråd i omklädningsrummet, kommer ut taggade till max och kör över dom i andra. Idag (i dag?) skulle man snarare höja på ögonbrynen, om någon använde preteritum i sportens värld. Det är nog den väsentliga smittkällan.
    Den förskräckliga perfektiven 'har gripits' ser lite mer nymodig ut. Måtte någon rida spärr mot slikt! 

  7. h. skriver:

    En sak jag reagerar på, som dock är av mer innehållslig art, är "bara". Det är som om skribenten tycker det är anmärkningsvärt att kort tid har förflutit mellan gripandet och misshandeln.

  8. anna skriver:

    Jag reagerar främst på "har gripits" (istället för "hade gripits", som känns naturligare för mig).
    "Igår misshandlas" (presens tillsammans med igår) känns också lite underligt, men det är inte första gången jag stöter på det i så kallat tidningsspråk.
    Jag har för mig att man brukar använda presens tillsammans med perfekt eller preteritum tillsammans med pluskvamperfekt för att beskriva händelser som sker efter varandra. I det här fallet skulle jag hellre använda preteritum och pluskvamperfekt (misshandlades, hade gripits).

  9. Helena skriver:

    Reagerade först bara på "har gripits" och vill ha det till ett "hade gripits", men nu när jag läst meningen igen är även "I går misshandlas" ganska så störande.
    Jag tror att det jag mest störde mig på var hela "som bara timmar tidigare har gripits". Jag vill flytta runt den meningen till "som hade gripits (bara) några timmar tidigare".

  10. Henrik R. skriver:

    Två funktioner

    Ledet "en man" fungerar som agent i huvudsatsen men som subjekt i relativsatsen – det gör att vår tolkning av satsens struktur vacklar mellan två alternativ, tror jag, och det passiva verbet i relativsatsen inbjuder också en agent-läsning där. Utöver detta tillkommer tempusproblemen. Det är helt enkelt för mycket som sägs samtidigt. Min lösning vore att skriva om alltihop: Polisen grep en man som några timmar senare misshandlade  en arrestvakt i Flemingsberg.

  11. Östen Dahl skriver:

    Nu har meningen jag frågade om blivit nästan sönderanalyserad… och det är uppenbart att man kan hitta rätt många saker att hänga upp sig på. Frågan är om den här meningen är alldeles speciellt konstig, eller om man skulle kunna hitta lika många saker i ett godtyckligt citat ur pressen? I alla fall var det jag själv var ute efter i första hand valet av tempus, fast jag också tyckte att tidsadverbialet i bisatsen lät egendomligt. Citatet kommer som nummer tre i en lista på händelser där kriminalvårdspersonal blivit utsatt för våld. De två första inleds med "Den 3 oktober" respektive "Den 15 november", och verben som beskriver händelserna står i preteritum (alltså det man förut kallade imperfekt). Skillnaden mellan dessa tidsadverbial och "igår" är förstås att det senare har en betydelse som gör att det måste syfta på något som ligger i det förflutna. Beträffande tempusval i svenskan är det så att man faktiskt ganska fritt kan använda presens även om förfluten tid, och det görs rätt flitigt i tidningstext. (Dock inte så ofta som Stefan påstår i sitt inlägg. Jag kollade sportsidorna i det nummer av Metro som citatet är hämtat ifrån och hittade fullt av preteritumformer men inte en enda användning av presens med dåtidssyftning, utom av verbet "säga" där det är lite speciellt.) Men det verkar ändå finnas begränsningar. Min språkkänsla säger mig att kombinationer av tidsadverbial typ ""igår", som lingvister skulle kalla "deiktiska", ogärna kombineras med presens. Därför blev jag konfunderad över det här exemplet och bestämde mig för att kolla vad andra tyckte — och fick mina intuitioner bekräftade. 

    (Den som inte intresserar sig för grammatiska spetsfundigheter kan sluta läsa här.) Ett skäl till att jag har grubblat över de här sakerna är att jag intresserar mig för språk som skiljer mellan olika tempus för (exempelvis) "idag" och "igår". (Sådana är speciellt vanliga i Afrika söder om Sahara och på Nya Guinea.) Ibland får man läsa om språk där kombinationer av, säg, idag-tempus och adverbet "igår" är ogrammatiska, ibland står det att tidsreferensen är flexibel, d.v.s. att man kan använda idag-tempus också om saker som hände för lång tid sen, om de subjektivt känns som nära i tiden. Det här låter ju motsägande, och hittills har man uppfattat det här som att det var två olika typer av system, ett rigitt och ett flexibelt. Men det slog mig att båda sakerna kan vara sanna på en gång, d.v.s. att det som man uppfattar som rigiditet i användningen i första hand handlar om just omöjligheten att förena ett visst tempus med "fel" deiktiskt tidsadverbial. Om man däremot inte har något sådant adverbial, är det fritt fram att vara flexibel — och det skulle då vara som i svenskan med användningen av preteritum.

    Vad gäller särskrivningen av "i går", så är du helt klart ute på velociped igen, Stefan. Om du letar efter "igår" i SAOB, blir du hänvisad till adverbet "går", och går du till våra språkvårdare så kan du se här att det är särskrivning som rekommenderas, visserligen av den nu avsomnade Språknämnden, men man får väl anta att det inte var på grund av denna rekommendation de omvandlades till språkråd.   

    I den generativa grammatikens glada barndom, när några av oss var något mer chomskyanska än idag, hm, i dag, hade man ett oproblematiskt förhållande till språkliga intuitioner. Eftersom alla var lika bra talare av sina modersmål, kunde all nödvändig kunskap om vad som var grammatiskt vinnas genom introspektion, och om oenighet uppstod, kunde man alltid säga "yes, but in my dialect…". Efter ett tag blev det klart att det tyvärr är ganska lätt att låta sina intuitioner styras av den teori som man just då känner för — och frågar man sina vänner och bekanta kan man lätt styra deras intuitioner också. En bloggfråga ger faktiskt möjlighet att få mer opåverkade omdömen. Dessutom ger det möjlighet att kombinera datainsamling med "tredje uppgiften" (som vi i dag fick veta i DN att vi sköter dåligt), och det är ju trevligt. Tack alltså för er medverkan i detta!

  12. Stefan Holm skriver:

    För att förtydliga ang. ’fotbollspresens’, så var det muntliga intervjuer med utövarna själva och deras tränare, som avsågs. I skrift är det mindre vanligt.
     
    Om jag är ute och cyklar i igår-frågan, så kan min tvåhjuling ändå vara på rätt väg. Trots en imposant historia med rötter i fornindoeuropeiskan, så är ’går’ stendött som självständigt ord i modern svenska (till skillnad från dag, morgon, kväll etc.). Hur många hade t.ex. spontant träffat rätt på, att det var ett adverb? Därmed kan hopskrivningen ’igår’ ha vissa chanser att avgå med segern. Eller rekommenderade Språknämnden även ’i sär’, ’i gen’ och ’i hop’?
     
    Apropå ’anything goes’, så hade mina dagars upphov för vana, att avsluta meningar med uttrycket ’som sagt vad’ (med ’d’). En gång dristade jag mig att påpeka, att det nog ska vara ’som sagt var’. Det skulle jag aldrig ha gjort! Under återstoden av sin levnad sade hon ’som sagt vad’ med ett kraftigt markerat ’d’. Där borde jag ha använt en mer chomskyansk taktik…

  13. Hedvig skriver:

    Franska sportreferat

    En god vän till mig skriver sin c-uppsats i franska om hur man i sportreferat använder presens och imparfait där man i andra sammanhang skulle använt passe composé. Idéen är att det inte har att göra så mycket med tid utan aspekt, som att man vill framställa händelsen som mindre avslutad. Ett sätt att engagera läsarna mer, få dem att känna sig med delaktiga typ. Om jag förstått saker riktigt.

  14. Östen Dahl skriver:

    I jåns eller ijåns?

    Stefan, du har rätt i att analysen som adverb är en smula ansträngd, liksom att går inte finns som självständigt ord. Däremot förekommer det ju som morfem i  andra ord, som gårdag, i förrgår och i förrgårsgår. I det sista uttrycket betonas det faktiskt som om det var ett eget ord, inte ett led i en sammansättning (jfr hur man säger fotbollsmål). Och jag håller med om att det känns helt naturligt att skriva ihop igår. Men skriver du också ihop ifjol och det sydsvenska uttrycket ijåns?

  15. Anders Lotsson skriver:

    För mycket historiskt presens

    "I går misshandlas" låter galet. Historiskt presens ska handla om saker för länge sedan, inte i går. Sedan kommer ett historiskt presens (okej, perfekt) till om en händelse som hör ihop med den första, men som utspelar sig tidigare – då bör det definitivt vara preteritum/pluskvamperfekt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>