Vi utbildar tydligen i ”världens mest rättvisa språk för internationell kommunikation”

LSU (Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer) har glädjande nog bestämt sig för att skriva om vår kära institution i sitt veckobrev! De uppmärksammar att vi ger en esperantokurs i höst!

De skriver:

8. Kurs i världens mest rättvisa språk för internationell kommunikation

Under läsåret 07/08 kommer institutionen för lingvistik på Stockholms Universitet att ge en grundkurs i esperanto. Kursen kommer att gå på halvfart, ge 20 poäng (30 högskolepoäng) och till stora delar vara internetbaserad (http://.lernu.net) med ca en träff i veckan på kvällstid. Anmälan kan göras på http://www.ling.su.se/gu/esperanto/.

Alla har ju utan tvekan rätt att göra bedömningar av om ett språk är världens vackraste, fulaste, rättvisaste eller liknande. Just i det sista fallet finns det ju flera saker man kan basera sin bedömning på om man skulle våga sig på ett försök (jag vet att jag inte gör det). Jag misstänker att LSUarna tänker sig att språket är så lätt att lära – och det är det, om man har de romanska och germanska språken i grunden. Lite mindre rättvist blir det om man är kines eller… ja, nästan allt utanför Europa :).

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Vi utbildar tydligen i ”världens mest rättvisa språk för internationell kommunikation”

  1. Mikael Parkvall skriver:

    Säg inte det

    Jag tror inte att det är det de tänker på, jag tror snarare att det har att göra med frånvaro av undantag i grammatiken. Esperanto är inte perfekt, och man skulle definitivt kunna åstadkomma bättre, men beträffande existerande (och dokumenterade) språk med någon form av spridning, är jag benägen att hålla med om deras påstående. Även om vi tar med kineserna i beräkningen.

    En viktig del av deras poäng tror jag är att alternativen till esperanto (engelska, engelska, och möjligen även engelska) knappast är lättare för en kines att lära sig.

  2. Susanne skriver:

    Ja, som jag sa – det är väldigt lätt att lära. :)

    Nu tycker jag att rättvisa är mycket överskattat, men för diskussionens skull: om vi tänker oss rättvisa á la "alla barnen får exakt lika mycket av glassen" – vore då inte att a priori-språk, som fortfarande är grammatiskt regelbundet, bättre? För internationell kommunikation vill man väl att alla ska ha samma startposition, inte att en viss kultursfär får det enklare?

    Ett a priori språk är ett konstgjort språk som inte tar ett redan existerande språk som grund. Esperanto och rövarspråket baserar sig på naturliga språk, medan exempelvis klingon eller solresol inte gör det.
    Vill ni läsa mer om konstgjorda språk rekommenderar jag Language Construction Kit!
    Och langmaker!

  3. Mikael Parkvall skriver:

    Visst, men...

    Jorå. Men jag tycker det är hyfsat rimligt att tolka "världens mest rättvisa språk", som "…bland existerande språk som talas av fler än tre personer".

    Jag tycker rättvisa är underskattat, jag.

  4. Rickard skriver:

    A priori

    Jag vet inte hur det är med klingon men solresol är ju baserad på västerländska harmonier  och kan därmed inte sägas vara kulturoberoende – vilket jag antar är implicit i definitionen av a priori-språk

  5. Mehdi Martin Strid skriver:

    Esperanto är inte "europeiskt"

    Susanne påstår att esperanto är enkelt "om man har de romanska och germanska språken i grunden" men sätter alla icke européer i underläge (min omformulering).

    Jag vet inte hur bra Susanne talar esperanto, men jag kan tveklöst säga att hennes jämförelse inte håller. Möjligen för fem öre, men inte mer.

    1. Visst, ordförrådet är till stor del grekiskt, latinskt, franskt, engelskt och tyskt. Men dessutom slaviskt. Och till och med samiskt (boaco)!

    Man kan då komma ihåg att de stora kolonialspråken franska och engelska talas i större delen av Afrika, där de är i full färd med att tränga ut afrikanska språk och kulturer.  Detta är naturligtvis inte ett rättviseargument, bara ett faktum som visar hur felaktigt Susannes påstående är.

    2. Grammatiken är inte europeisk. Inte över huvud taget. Vare sig ordbildningssystemet – som i sig är genialiskt – participformernas tempus eller den fria växlingen mellan adjektiv- substantiv och verbformer av samma ordstam. Inte heller frågeorden (ĉu, kial m. fl.). De är snarare allmänmänskliga, interkontinentala.

    3. Om vi jämför med kinesiska, så kan man från kineser höra åsikten att den som konstruerade esperanto måste ha kunnat en del kinesiska, för ordbildningssystemet är lika logiskt och enkelt. "Aglutinerande" är ett nyckelord i sammanhanget.

    Går vi över havet till japanerna, finner vi ett språk där ordföljden i en mening är mer eller mindre baklänges jämfört med våra euriopeiska språk. Detta blir ett problem för japaner som ska lära sig till exempel engelska. Med esperanto är, som bekant (?), ordföljden inte alls något problem, utan väldigt fri, enligt talarens eller författarens "godtycke".

    I esperanto hittar man, enligt påståenden som jag läst från utomeuropeiska debattörer, inslag av – eller snarare slående likheter med – både hebreiska (semitriskt språk) och ketsjwa (sydamerika).

    Som esp längtar man ibland efter att självutnm'mnda experter skulle veta vad de talar om innan de utlåter sig om esperantos språkliga brister. Jag har svenska som modersmål och hade alltid höga betyg i svenska i skolan, men har ändå ibland använt esperanto för att analysera vad som är grammatiskt riktigt på svenska.

    Esperantos grammatik är ju alldeles genomskinlig. Den är som en karta över alla språks gemensamma struktur och grammatik. Därför är den ett nyttigt redskap för alla människor oavsett modersmål, även om man vore den ende i hela världen som talar esperanto.

    Men det är jag ju inte. Vi är många, och de familjer som använder esperanto i hemmet blir fler och fler, det vart jag varse senast i förra veckan i Nagyvisnyó.

     

  6. Mikael Parkvall skriver:

    Båda sidor har fel

    Som esp längtar man ibland efter att självutnm'mnda experter skulle veta vad de talar om innan de utlåter sig om esperantos språkliga brister.

    Det är alldeles sant att det är en smula enerverande att folk som kritiserar esperanto så gott som aldrig har mycket till kunskap om språket, vilket gör det svårt att ta deras kritik på allvar.

    Men samtidigt är esperantos försvarare nästan aldrig bevandrade inom språktypologi, så deras utsagor om vad som är "universellt" eller "icke-europeiskt" brukar sällan bygga på speciellt omfattande faktaunderlag.

    Jag har själv ett ben på  varje sida, såtillvida att jag är lingvist och kan ett och annat om typologi, samtidigt som jag, till skillnad från nästan alla andra lingvister har ett gott öga till esperanto (läser det rätt obehindrat; talar det stappligt). Och mitt omdöme är att esperanto är en smula europeiskt. Mindre än vad belackarna hävdar, men mer än vad anhängarna vill ha det till. Och konstigt vore det annars, eftersom ingen visste speciellt mycket om utomeuropeiska språk när esperanto skapades, och upphovsmannen var ju dessutom inte lingvist. Jag tycker han gjorde ett på det hela taget gott jobb, och jag tycker esperanto är ett bättre val som lingua franca än alternativen (dvs engelska, som världen ser ut idag), men därav följer inte att esperanto är perfekt. För det är det långtifrån.

  7. Rickard skriver:

    Apropå rättvisa

    Ur wikipedias avsnitt  om kritik mot Esperanto kan man läsa följande

    En annan vanlig kritik är att språket anses sexistiskt, därför att ord för personer i sin grundläggande form normalt betecknar en man, medan ordet för den kvinnliga motsvarigheten är avlett ur detta med suffixet -in. Betecknande är att ordet för "kvinna", virino, är avlett ur ordet för "man", viro. Det har blivit vanligare att använda de oavledda formerna för yrken som könsneutrala ord snarare än som maskulina, men för många ord är det fortfarande obligatoriskt att använda femininsuffixet. Det finns förslag om mer radikala reformer för att avskaffa vad man ser som könsdiskriminerande språkbruk, till exempel att införa ett maskulinsuffix -iĉ som parallell till femininsuffixet, men dessa har inte vunnit allmän acceptans.

    Men  det gör ju förstås inte  Esperanto sämre än andra språk i det avseendet.

    P.S jag tycker också att rättvisa är underskattat. 2 -1.

  8. Östen Dahl skriver:

    Teori och praktik

    Sen kanske man kan tillägga att esperanto i vissa avseenden i praktiken är mera europeiskt än i teorin. Som framgår av Mehdi Martin Strids inlägg ovan är ordföljden i esperanto officiellt totalt fri, men det verkar som om esperantoanvändarna relativt konsekvent använder SVO-ordföljd (i varje fall inte mindre konsekvent än vi gör i svenska t ex) och den ordföljden är ju vanligare i Europa än i en del andra delar av världen.
    Sen undrar jag om kinesiska verkligen har något som kan jämföras med esperantos avledningsmorfologi?

  9. marbuljon skriver:

    "Betecknande är att ordet för "kvinna", virino, är avlett ur ordet för "man", viro."

    Förlåt min dålig svenska, jag kommer från USA : P Jag verkligen förstår inte värför så många (särskilt engelsktalare!) tror att det här är så hemskt eller att det är någonting att klaga på… det finns på svenska, franska, engelska och ibland även japanska (trots på lite olika sätt).

     

    på svenska, isländska, osv: lärare, lärarinna; sjuksköterska, sångerska…

     

    på japanska: fudanshi, fujoshi, 主 (hemmafru), 主 (hemma…herr? en man som är gift)

     

    på engelska: mister, mistress / miss; songster, songstress; lion, lioness; waiter, waitress, a male, a female, blond, blonde, (kanske fox, vixen, a beauty, a hunk…) även orden "human", "mankind", och "woman"! men inga folk som jag har träffat i mitt liv klagat högt på dessa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>