Många bäckar små

För oss som gillar såväl ortsnamn som kartor bjuds på ögonfröjd på Derek Watkins’ blogg. Han har karterat namn på vattendrag i USA (förutom de universella river och creek).

Mönstret blir ganska snyggt. Formerna bayou, kill och cañada/arroyo/rio korrelerar med fransk, nederländsk respektive spansk kolonisation.

Och för de engelskhärledda brook, stream och run (med flera) kan man med fördel jämföra med amerikanska dialektkartor som till exempel denna.

Här finns lite mer av samma vara, och här en motsvarighet från Storbritannien.

Kanske skulle man göra en motsvarighet för Sverige (om nu inte det redan gjorts)?

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Många bäckar små

  1. Stefan Holm skriver:

    Vi ska äta, ni ska laga

    Om man undantar ’järvi’ och annat från fennougriskan, så skulle inte en svensk karta över vattennamn visa på skillnader i språkligt ursprung likt de från USA och UK. Älv, flod, å, ström och bäck är väl alla direkta arvord från indoeuropeiskan>germanskan (även om flod gjort en avstickare via plattyskan)?
     
    Alla svenskar kallar större och stridare vattendrag (i norra Skandinavien + Göta älv) för älvar, mindre och lugnare dito (i södra Skandinavien) för åar och icke-nordiska flöden för floder. Ett träsk är däremot sällan en sjö så värst långt söder om polcirkeln.
     
    Kanske kunde egennamn på vatten (hydronymer) uppvisa intressanta geografiska skillnader? Men vad jag förstår, är etymologin för skolgeografins ’vi ska äta, ni ska laga’ (och alla övriga, utanför Halland) ofta dimomhöljd pga. aktningsvärd ålder.

  2. Mikael Parkvall skriver:

    Säg inte det. Kanske är inte vattendrag så kul, men åtminstone vattensamlingar skulle kunna vara det. ”Träsk” når i traditionella dialekter ner till Stockholmstrakten, och det finns variationer av tex ”tjärn” (”tärn” och liknande), plus att just detta ord har t-genus åt Värmlandshållet till. I Österbotten vill jag minnas att det finns ”pottar”. Så man skulle nog kunna göra en lika kul karta för våra trakter.

  3. Östen Dahl skriver:

    Sjöar och träsk

    Jag fick en gång besvara en läsarfråga om träsk för Nationalencyklopedin och lärde mig då att de platser i Svealand vars namn innehåller detta led en gång också var sjöar, men att de så småningom torkade upp eller grodde igen och förvandlades till sumpmarker, på grund av landhöjningen förmodar jag. Om detta stämmer är det alltså en språkförändring som beror på en förändring av karaktären hos det som man talar om.
    Men: när jag nu tänkte kolla det här med Lantmäteriets ortnamnssökning fann jag till min förvåning att träsk fortfarande är mycket vanligt i sjönamn även i den här delen av landet. Det finns 37 sjöar i Stockholms län som heter något på "-träsk", mot bara 8 namn på sankmarker. Det är faktiskt fler än i Norrbottens län — där finns det bara 8 sjöar som benämns "-träsk" (man får räkna bort dublettförekomster av Torneträsk). Men där finns inga sankmarker alls med det efterledet, så det är ändå skillnad. Plus att träsksjöarna i Mälardalen i allmänhet är väldigt små.

  4. Henrik R. skriver:

    ortnamnsträsket

    SOFI:s ortnamnsdatabas är också en bra resurs: http://www.sofi.se/ortnamnsregistret. Till exempel finns mer än hundra belägg på "-träsk" från Gotland. PÅ SOFI finns också som ni säkert vet rätt mycket onomasiologisk kompetens… inte minst när det gäller sjönamn.

  5. Stefan Holm skriver:

    Sjö+ozero=sant?

    Sverige var visst mer träskfyllt än jag trodde. Å andra sidan kallas i min avkrok av riket ett antal träsk för sjöar – antar, att de varit sjöar en gång i tiden.
     
    I sammanhanget funderar jag över ordet sjö. Det anges som ett samgermanskt ord av ovisst ursprung. De äldsta källorna har engelska , saxiska och högtyska seo, danska sio, västnordiska sjór/sjár, svenska sior och gotiska saiws. Om Wulfilas variant är ålderdomligast, så är väl en mellanform *seor tänkbar. Kan man då inte, givet slavernas förkärlek för metates, tänka sig ett samband med ryskans ozero (’sjö’, med motsvarigheter i andra slaviska språk)? Fast nog måste nå’n ha tänkt på det innan (och kanske avfärdat det…)?

  6. Daniel Eriksson skriver:

    Hoppas att det här nu inte är alltför avämnes, men orden verkar stamma från olika urindoeuropeiska ordrötter, Stefan: *h₂eǵʰero- och *sh₂ei-u̯o-.

  7. Rune skriver:

     " ett samband med ryskans ozero (’sjö’, med motsvarigheter i andra slaviska språk)?" Nu är det ju så att initialt o som bl,a. finns i ozero utvecklades ganska sent i ryskan (och i allmänhet i de östslaviska språken) kanske på 9- eller 10-hundratalet ur det je- om väl finns i de övriga slaviska språken.

  8. Stefan Holm skriver:

    Sjö (*seor) är på polska jezioro, på tjeckiska jezero, på slovakiska jazero och på ryska ozero. Min idé om metates gällde de finala oro/ero kontra germanska ior/*eor. Ryskans gorod kontra grad,  molod- kontra mlad- eller dorog- kontra drag- är väl en annan historia. Det hela var bara en undran från min sida eftersom både slaviskans och germanskans sjö-ord är lite dunkla men trots allt tycks ha något fonetiskt gemensamt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>