Män är från Mars, kvinnor från Venus, och trafikolyckor från Indiska Oceanen

 

I våras skapade en artikel i Science rätt stor uppmärksamhet inom vårt skrå, och den kommenterades följdriktigt även hos oss. Det artikeln påstod var i korthet att språk har mindre foneminventarium ju längre från människans afrikanska urhem de talas. Det var i och för sig typ sant, men artikeln hävdade också att detta inte var en slump. Och det var det många av oss som hade vissa problem med.

Nå, en ganska tjusig kommentar till den återfinns här. Och där bevisas hur trafikverkets visioner om nolltolerans skulle vara än svårare att genomföra i Indiska Oceanen.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Män är från Mars, kvinnor från Venus, och trafikolyckor från Indiska Oceanen

  1. Benedikt skriver:

    Lite journalingvismer

    Inte direkt relaterat till trafiksituationen på våra hav, men slogs av följande i ett av återberättandena av artikeln som man kunde läsa i The Economist (http://www.economist.com/node/18557572?story_id=18557572&CFID=162461939&CFTOKEN=56514907):
    ”It has been known for a while that the less widely spoken a language is, the fewer the phonemes it has.”

    Det är fascinerande hur ”it has been known for a while” bäst ska översättas från journalistiska. Såvitt jag kan se handlar det om tentativa resultat i _en_ liten studie från 2007 (knappast någon tid i akademiska mått) som gjorde ett (icke slumpmässigt?) urval på 200 språk – och där författarna inte lägger fram något försök till förklaring varför det skulle fungera så. Eftersom argumentet i Atkinsons artikel verkar bygga på detta kan det ju vara värt att undersöka lite närmare först. Det vore förstås intressant också – vad skulle det kunna bero på att mindre språk har färre fonem?

    Sen lyckas The Economist med en liten twist para ihop det hela med Chomskys språkorgan och tar upp en artikel i Nature som försöker motbevisa UG med hjälp av någon slags glottokronologi – vilket vållar lite huvudbry om man som jag inte vet vilken av dessa två man tycker mest illa om.

    Man kan fråga sig varför det känns som att det mest är såna här tveksamheter som dyker upp i världsberömda Nature och Science. Är det för att det inte är lingvister som skriver där utan biologer? Eller är det att det bara är just _dessa_ tveksamheter som får uppmärksamhet då Nature och Science är de enda ”vetenskapliga tidskrifter” som journalister läser?

    Avslutningsvis lite prima journalingvistik från The Economist: ”English, for example, is famously a muddle of German, Norse and medieval French.” Preciserar man att det är medeltidsfranska får man ju anta att det rör sig om modern tyska…

  2. Stefan Holm skriver:

    Vikten av tvärvetenskap kan inte nog understrykas. Visst borde Nature och Science ha en fackgranskning från lingvister av professionen, när de publicerar något inom området. Det är också bara att hålla med Mikael i hans indignation härförleden på bloggen över TV-programmet ’Världens språk’, där grodorna följde på varann.
     
    På motsvarande sätt borde lingvister (och andra) se till att anlita proffs inom sannolikhetslära och statistik. Mark Twain ’komparerade’ ju som bekant lögn / förbannad lögn / statistik. Där finns hur många fällor som helst att trilla i.
     
    Först ska ens urval verkligen vara oberoende och slumpmässigt (OSU). Sedan är inte allt här i världen normalfördelat, i synnerhet inte levande organisamers fortplantning och utbredning (från växter och bananflugor till människor). Det betyder, att t.ex. t-test (Students t) eller χ2-test (chi-kvadrat) inte är tillämpliga så där rakt upp och ner. En signifikansnivå på 95% (p≤0,05) innebär, att det är så, att upp till var 20:e studie faktiskt är felaktig (pga. slumpens spel). Vid regressionsanalys får man i princip alltid en lutning på den räta linjen (dvs. en ’trend’) och korrelationskoefficienten är inte ett absolut mått utan måste tolkas. Vidare är statistiska samband inte detsamma som orsakssamband. Osv, osv.
     
    Så, forskare i alla länder, förena er! (över fackgränserna).

  3. Östen Dahl skriver:

    Här har det blivit en hel del på en gång, vi får se om det går att sortera ut det…

    Till att börja är det påståendet om att foneminventariets storlek är korrelerat till antalet talare. Benedikt håller inte med om att "it has been known for a while" och verkar överhuvudtaget ifrågasätta att det stämmer. Själva idén har dock varit med ett tag — det hänvisas till ett franskt arbete från 1961 (som jag inte har läst). Sen är det inte så att Atkinson bygger sina påståenden på den här artikeln av Hay & Bauer som Benedikt talar om, utan han har själv räknat på Maddiesons sampel från WALS, och får samma resultat. Plus att Hay & Bauer inte bara bygger på sitt eget sampel utan också på ett annat (Pericliev 2004). Vidare säger Hay & Bauer visserligen att de inte vet vad korrelationen beror på, men de diskuterar faktiskt möjliga orsaker, och den som visar på ett samband kan knappast åläggas att hitta en förklaring. Min personliga mening är att den här korrelationen (foneminventarium och talarantal) nog faktiskt får anses vara belagd — den är tydligast för vokalsystem men verkar också gälla för konsonanter och tondistinktioner fast i mindre grad.

    Sen talar Benedikt om den här artikeln av Michael Dunn m fl. Författarnas resonemang är rätt snårigt och jag är inte säker på om de visar vad de vill visa men om man säger att de använder "någon slags glottokronologi" så gör man dem inte rättvisa, det är lite mer sofistikerat än så. Däremot är Economist-artikeln förvirrande eftersom den buntar ihop Chomsky och Greenberg, det verkar som om Chomsky bygger sina idéer om universell grammatik på Greenbergs universalier men mig veterligen har Chomsky aldrig varit så intresserad av Greenberg.

    Jag kan också hålla med om att det är en lite konstigt urval av lingvistikartiklar som hamnar i Nature och Science. Visserligen är det inte bara biologer som skriver i de tidskrifterna, men eftersom de har en naturvetenskaplig inriktning så har en prototypisk språkvetenskaplig artikel — säg om kasussystemet i sumeriskan — inte någon större chans att komma in där, utan det krävs att man kopplar ihop språket med allmännare frågeställningar till exempel om människans evolution. Sen kan man ibland undra om vem som får artiklarna för granskning… Dock bör det understrykas att författarna till Dunn et al. är "riktiga" lingvister och dessutom tämligen väl ansedda sådana. Atkinson är däremot psykolog och evolutionsbiolog, enligt hans egen hemsida.

    Meningen om engelska om blandspråk visar förstås att författaren till Economist-artikeln inte heller är någon lingvist, liksom det som sägs i meningen innan om att "languages can crossbreed in a way that species do not", vilket är klart nonsens.

    Stefan gör en längre utläggning om vikten av att vara noga med sannolikhetslära och statistik, och det bör man förstås vara. Men menar du att just de här artikelförfattarna har missat de poänger som du gör här? Atkinson talar varken om Student's test eller t-test, och hans signifikanser är oftast på nivån 0.001, inte 0.05. Sen säger du att urvalet ska vara oberoende och slumpmässigt. Tyvärr funkar inte det så jättebra när man håller på med språk, eftersom vi i så fall skulle få nöja oss med sampel på fem språk ungefär. Så man får försöka komma runt det här på något sätt, vilket får erkännas inte är det lättaste. Ett annat problem är att statistikproffs nog gärna ställer upp men då tar sådär en tusenlapp i timmen, vilket betyder att det går åt åtskilliga kilokronor innan de ens har begripit vad frågeställningen gäller.

     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>