Rent hus

Det kanske börjar bli dags för lite dialektkartor igen. Dagens tema ”städning” är kanske inte så upphetsande i sig, men med ett språkligt perspektiv kan ju näst intill vad som helst bli skoj.

Dagens ena karta är morfologisk till sin natur, den andra strikt lexikal.

Först har vi böjningen av verbet dammsuga, där rött är svag böjning (dammsugade, dammsugat) och gult stark (dammsög, dammsugit).

Jag tror att den svaga är äldre, och att verbet först med tiden anpassat sig till böjningen hos det äldre suga.

Varianten dammsugde förekommer, men är rätt ovanlig, och jag skönjde inget vidare geografiskt mönster för den.

Antalet ortsbestämbara träffar här är strax under 1200.

Den andra kartan visar vad själva sugredskapet heter, eller åtminstone kan heta. Rött visar här utbredningen för ordet snabeldrake. ”Att dammsuga” heter för många att ”rasta” eller ”motionera” snabeldraken, alternativt tar man ”svängom” eller ”ett varv” med den.

Uttrycket är nytt för mig (men det kan ju för all del säga nåt om mina städvanor), och det äldsta belägget jag har stött på är från 1999. Men användarna är påfallande inte helt purunga (-40/-50-talister), vilket får mig att betvivla att uttrycket är helt pinfärskt.

Man får väl anta att det är en slump, men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite intressant att dessa båda kartor i stort sett är varandras motsatser. Om man alltså dammsugade, så gjorde man det sannolikt inte med hjälp av en snabeldrake, med andra ord. I båda fallen får man väl anta att det rör sig om en centralsvensk innovation som har missat att erövra det svenska språkområdets sydligaste, nordligaste och östligaste utposter.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Rent hus

  1. Marit J skriver:

    Snabeldraken

    Jag har noterat att ordet snabeldrake ofta används av kattmänniskor, och då ser man apparaten från kattens perspektiv, med en gnutta humor. Om det används utanför dessa kretsar vet jag inte.

  2. Calle skriver:

    Har du tittat (eller försökt titta) på snabeldraka som verb? Snabb googling ger:
    "snabeldraka" (152 träffar)
    "snabeldrakat" (94 träffar, verkar spontant vara mest supinum)
    "snabeldrakade" (8 träffar, både preteritum och particip)
     
    Det kanske är för få träffar för att ge något, men det känns ju logiskt att man skulle kunna avleda det till ett verb om man nu är så knasig att man tycker att man kan använda snabeldrake som substantiv. Att rasta snabeldraken tycker jag låter som allt annat än städning.

  3. Mikael Parkvall skriver:

    Det tänkte jag inte ens på, men det är nog för få, hur som helst. Andelen ortsbestämbara träffar är sällan mer än en tredjedel eller så av totalen.
    (PS. Inte ens jag har så snuskig fantasi att jag reagerade på det sättet inför rasta snabeldraken. Minst en av oss borde antagligen skämmas).

  4. Emil skriver:

    Snabeldrake

    Hej!
    Uttrycket snabeldrake kan eventuellt spåras till en barnbok på åttiotalet, Ludde Lump av Camilla Gripe, som handlar om en dammråtta och dennes eskapader. Om jag inte minns fel så figurerade snabeldraken flitigt redan i den första boken. Läs mer:
    http://www.bonniercarlsen.se/Bocker/Bokpresentationssida/?isbn=9789163813047

    /Emil

  5. Mikael Parkvall skriver:

    Hm, det var inget dumt förslag. En barnbok som källa skulle väl kunna förklara varför ett uttryck både är relativt nytt och likväl används av berörd generation, genom att högläsande föräldrar snappade upp det efter att normalt slutat vara mottagliga för språkliga dagssländor.

  6. Olle P skriver:

    Nu behöver vi bara de geografiskt upplösta försäljningssiffrorna för Ludde Lump (i Svenskfinland kom den väl aldrig ut i bokhandlarna?) för att förklara snabeldrakens spridning i svenskan ;-)

  7. jukk skriver:

    Här finns Ludde Lump och snabeldraken i bokhyllan (i Österbotten). Jag tänkte direkt på den boken då jag såg ordet. I den boken figurerar en katt också.

  8. JP skriver:

    Jag är jämte och har aldrig ens hört ordet snabeldrake för dammsugare. Är du säker på att Jämtland är rött?

  9. Mikael Parkvall skriver:

     
    Från Jämtland har jag bara fem sketna belägg, men det är rött för att detta är mer än vad folkmängden skulle förutspå. Glesbefolkade områden är ett evigt problem för att man behöver flera tusen snarare än ett par hundra belägg för att tillräckligt många rent statistiskt skulle återfinnas där ingen bor.
    Om det totala träffantalet i framtiden ökar utan att det blir mer än fem från Jämtland, så kommer landskapet att bli gult.
    Å andra sidan finns ”snabeldrake” här i Mälardalen också, och jag hade heller inte hört det förrän jag råkade snubbla på det på bloggar nyligen.

  10. JP skriver:

    Absolut befolkningstal

    Jag tror inte det är befolkningstätheten som är avgörande utan den absoluta befolkningen – jag antar att du utgår från kommuner i dina kartor. Genomsnittskommunen i Sverige har lite drygt 33 000 invånare, och genomsnittskommunen i Jämtland har ungefär hälften av det – 16 000 invånare. (Vi har helt enkelt väldigt stora kommuner till ytan som kompenserar för den glesa befolkningen.) Jag tycker därför inte att befolkningstal skulle utgöra ett problem för Jämtland i sammanhanget.

  11. Mikael Parkvall skriver:

    Svar till JP

    Jag är fiffigare än du tror, jag. Det är i princip sant att jag utgår från kommuner. Men jag gör i allmänhet ett par saker som jag misstänker att du inte tog med i beräkningen:
    a) Om det bara finns en parameter med i beräkningen (vilket gällde ”snabeldrake”, där jag inte orkade bemöda mig om att kontrastera denna med ”dammsugare”, eftersom det sistnämnda är _för_ allmänspråkligt), så hamnar given kommun eller annan entitet (se nedan) på den ena eller andra sidan skranket om den uppvisar en högre eller lägre förekomst av denna. Kommuner som befinner sig i ett statistiskt gränsland blir förstås brandgula (om det nu är röd och gul som är de kontrasterande färgerna).
    b) Om det finns två parametrar att labba med, blir förstås saken enklare. Ett fall från i fjol som jag minns att du var skeptisk till var ”bob” / ”snowracer”. Där finns _i princip_ två varianter att välja på (”i princip”, därför att ett par andra varianter, som ”rattkälke” och ”styrkälke” förekommer i främst Finland och Norrbotten). Då handlar det om huruvida X eller Y dominerar i kommunen i fråga. Men, även här har jag kompenserat lite. Om nu, låt säga, Rakvattnets kommun har 37% av nåt som i hela det svenska språkområdet representeras av 3% av beläggen, då kommer Rakvattnet ändå att färgas rött på mina kartor. Detta av det enkla skälet att om nu X är det riksspråkliga sättet att uttrycka nåt, så är det självklart att åtskilliga rakvattningar (Eller härjebottningar, eller vad det nu kan röra sig om; se återigen nedan) kommer att välja standarduttrycket. Frågan — om det nu finns en etablerad standard — blir då inte ”säger _alla_ rakvattningar X?” utan snarare ”Förekommer X alls bland rakvattningar?”.
    Detta är nåt som uppenbarligen inte riktigt har gått fram, eftersom jag ofta fått kommentarer i stil med ”Min kommun var markerad som icke-standardspråklig (=röd) på din karta, men jag har minsann hört folk använda standardspråkets uttryck”. Ja, det är klart du har det. Men jag har fel om och endast om icke-standard-varianen inte är (betydligt) vanligare i din kommun än i andra.
    c) Jag har, som du mycket riktigt antog (eller så har jag sagt det uttryckligen vid nåt tillfälle) laborerat med kommuner som huvudsaklig geografisk entitet. Men nu är det ju så att Åsele hyser långt mindre än en promille av den svensktalande befolkningen, och därmed skulle det krävas flera tusen träffar för att få med _en enda_ träff från Åsele. För att kunna vara säker på hur man säger där, krävs det med andra ord tiotusentals träffar. Och då ska vi komma ihåg att det tarvas en hel arbetsdag för att få ihop ett par hundra tillförlitliga träffar. Om nu Google alls erbjuder möjligheten (vilket inte alltid är fallet)  skulle tiotusentals med andra ord kräva ett par arbetsår. Om man, som jag, vill ägna sig åt mer än ett enda språkligt uttryck (för att inte tala om saker som inte har ett jota med svenska dialekter eller ens svenska), så skulle det kräva något som närmar sig ett yrkesverksamt liv att vara på den säkra sidan (bara ”snowracer” och ”snabeldrake” skulle ta ett par år — och _fullt_ så undersysselsatt är jag inte, även om jag antagligen ger det intrycket här på bloggen).
    Så vad jag gör med extraordinärt små kommuner är följande: Om det inte finns något som antyder att Rakvattnet avviker från sin omgivning (vilket i praktiken betyder att jag har 0-3 träffar därifrån), så antar jag att orten språkligt uppför som sin omgivning (och då laborerar jag med enheter som heter A-regioner, FA-regioner och LA-regioner — googla dom vettja). Och i sista hand tar jag till län och landskap som stand-ins.

    Som man brukar säja i såna här sammanhang: ”Frågor på detta?”.
    (Den avslutningen lät käck, men antagligen mer spydig än var den var avsedd att vara– jag menade inte att klämma åt JP eller nån annan, utan bara att förklara hur mitt karterande funkar).
     

  12. Eva skriver:

    Skorpmjöl eller?

    Ett tips på ytterligare en karta är att undersöka vad folk kallar brödsmulorna man beströr sockerkaksformen med: skorpmjöl, rivebröd, ströbröd eller något annat?

  13. Mikael Parkvall skriver:

    Ah, den hade jag inte tänkt på. Tack för tipset!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>