Kuggade konstruktioner

Ibland inser man att man är hopplöst efter i språkutvecklingen. Men en fördel med att vara språkvetare i mogen ålder är att faktiskt kan bli varse att språket har förändrats. Här är ett nyligt exempel. I mitt språkbruk är verbet kugga transitivt och synonymt med underkänna. Alltså säger man Professorn kuggade alla studenterna eller med en passivkonstruktion Alla studenterna blev kuggade på tentan. Men på senare tid har kugga dykt upp i flera konstruktioner som känns helt främmande för mig. Till att börja med används det intransitivt, och subjektet syftar då på den som underkänns: Jag kuggade eller Jag kuggade på tentan. En annan konstruktion som inte är så ovanlig är liksom den ursprungliga transitiv, men man har flyttat om rollerna, så att man säger exempelvis Jag kuggade tentan. Slutligen kan man hitta en variant med reflexivt pronomen: Hon kuggade sig på uppkörningen.

Om man försöker få fram hur länge de nya konstruktionerna har funnits, så ser det ut som om de har kommit en för en. I Mediearkivet hittar man exempel som Jag kuggade från 1999 och Jag kuggade matten dyker upp år 2002. För kuggade sig har jag bara hittat ett exempel från april i år. Men på Googles bloggsök kan man hitta reflexivt kuggande redan 2007:

Jättemånga som kuggade sig så überskönt att slippa göra om det. :).

Det finns ju ett annat verb som betyder 'bli underkänd', nämligen köra. Här uppfattar jag den intransitiva användningen som den primära: Jag körde på provet, men Läraren körde mig på provet låter också ganska ok. Båda de här konstruktionerna finns med i SAOB med ungefär samtidiga belägg från början av 1920-talet. Kugga ser faktiskt ut att vara äldre, SAOB har exempel från mitten på 1800-talet. Där ser man också att kugga kunde betyda 'lura', vilket jag tror numera har försvunnit: "Advokaten (blir) .. av sin klient .. kuggad på arvodet" och längre tillbaka även 'kväsa':

Fanjunkaren Malm var en djefvul att slå; om inte han nu vore död, så skulle jag "kugga" honom.

…vilket numera endast förekommer i Finland, säger SAOB:

När jag diskuterade saken med Micke Parkvall trodde han att det kunde vara så att kugga var mer eller mindre försvunnet i talspråket under en tid och att det sedan har återupplivats men då omtolkats. Tyvärr går inte våra elektroniska källor tillbaka så långt att man kan verifiera denna i och för sig plausibla hypotes.

En iakttagelse är att väldigt många av exemplen på kugga på nätet verkar att handla om körkortsprov. Jag vet inte om detta är skenbart eller om det faktiskt finns en specialisering av användningen här. Köra används inte så gärna om uppkörningar — tydligen känns konflikten mellan ordets olika betydelser alltför tydligt.

Finns det andra verb som har undergått en liknande utveckling? Från det militära minns jag att det verkade finnas en tendens till systematisk intransitivisering av en viss typ av verb. Så här kunde man till exempel ge instruktioner till inryckande rekryter:

Först ilastar ni i bussarna för transport till förrådet där ni urlastar. I förrådet utrustar ni, sedan ilastar ni i bussarna igen och åker till matsalen där ni urlastar och utspisar.
 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Kuggade konstruktioner

  1. Rickard Franzén skriver:

    lura/kväsa

    Lever inte betydelserna lura/kväsa kvar i uttrycket "kuggfråga"?

  2. Per Hurtig skriver:

    Jag kuggade redan på 80-talet

    För mig känns inte uttrycket kugga på tentan så främmande. Jag kuggade på tentor redan på 80-talet och jag tror inte det är en efterkonstruktion eftersom jag inte har diskuterat tentor så mycket efter mina studieår (87-92). Kan det vara så att uttrycket dök upp tidigare på vissa univereitet/högskolor för att sedan sprida sig?

  3. Felix Ahlner skriver:

    Lever inte betydelserna lura/kväsa kvar i uttrycket "kuggfråga"?
    Helt klart! På SAOB:s sida för "kugga" finns fler (äldre) avledningar, bl.a. "kuggis": "namn på byggnad l. lokal vid universitet, i vilken examina höllos." :)
    Hellquist skrev att "kugga" kan vara en "intensivbildning" av det äldre "kúga", som skulle vara besläktat med "kuva".
    Jag hittade en syntaktiskt tvetydig användning i Sundsvalls Tidning från 1888:
    "Alla kuggade. Vid den muntliga mogenhetsexamen i Karlskrona blefvo samtlige examinander underkända."
    Jag tror dock inte att sådant tidningsspråk kan ha lett till en omtolkning av verbkonstruktionen.

  4. Östen Dahl skriver:

    Syntaktiska tvetydigheter: I själva verket hittar man ganska gott om sådana just i rubriker när man letar i Mediearkivet.
    Om när det började: de nya användningarna kan ju mycket väl ha funnits i talspråket (kanske i vissa grupper) ett tag innan de dök upp i tryck. Jag har nu också kollat Språkbanken, där finns inte heller några äldre belägg. Men vad säger du Per om den nya transitiva och den reflexiva konstruktionen? Du talar bara om den intransitiva, och beläggen tyder ju på att den var först.

  5. Mall Stålhammar skriver:

    intransitivisering

    De militära exemplen skiljer ut sig genom sin prepositioner, men det finns ju andra. "Lämna" intransitivt är ett ("han lämnade utan att säga något"), som nog påverkats av engelskan, som själv har många ex på företeelsen: "Google will continue to defend against attacks like this one on the open source community".

  6. Stefan Holm skriver:

    Kontamination?

    Magkänslan är, att Mikael har rätt i, att ’kugga’ legat i träda men fått en renässans. Även om ordet visst användes i mina yngre år, så ger det ändå lite associationer till Markurells i Wadköping.
     
    Vid nytändningen har man kanske kopplat det till ’kugga i’ och ’kugga ur’, som är levande (intransitiva) avledningar av ’kugge’ inom mekaniken. Åtminstone ingenjörsstudenter kan tänkas ha gjort sig skyldiga till en dylik kontamination.

  7. Östen Dahl skriver:

    Kugga i och kugga ur

    Ja, en sak som jag inte nämnde var att jag stötte på rätt många metaforiska användningar av uttrycken kugga i och kugga ur när jag letade efter de nya konstruktionerna med kugga. Till exempel:
    "Därför kan ironin kugga i där allvaret kuggade ur.."
    Det verkar inte bara vara tekniker som uttrycker sig på detta vis. Sportjournalisterna har också anammat det:
    "Han har lagt den värsta besvikelsen bakom sig och erkänner att det kändes som att alla delar inte riktigt kuggade i mot Timrå."
    Animata subjekt förekommer också:
    "Jag kuggade ur lite halvt, sen kuggade jag ur helt, men nu hakade jag fast igen och jag tror jag är på väg tillbaka."

  8. Anders Hedman skriver:

    disputera

    Ett verb som har genomgått en förvandling är ju disputera. Tidigare hade en doktor disputerat, nu är han, i vissas munnar, disputerad.

  9. Pingback: S-ledaren föresvävar sig | LINGVISTBLOGGEN

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>