Dagens dialektkartor

 

Som vanligt har jag försökt fokusera på moderna fenomen, och idag blir det trenne sådana. Först har vi biografen, som diskuterades lite härominlägget. Tråkigt nog domineras det svenska språkområdet nästan fullständigt av ett enda uttryck, nämligen bio. Såväl kino som kinne förefaller vara utdöda (men som Stefan Holm påpekade förra gången kan kinne ha sträckt sig längre in i Västergötland än vad min karta visar). Som tur är har åtminstone en del skåningar och finländare (till synes främst i huvudstadsområdet) en förkärlek för andra former, nämligen bia respektive leffa.

Dagens andra term är hårtork. Och, tja, kartan kan väl i princip tala för sig själv. Jag inbillar mig att fön är det yngsta av varianterna, men det är jag inte säker på. Jag minns dock med säkerhet hur jag själv på 1980-talet blev tillrättavisad av de fönande tjejerna i min högstadieklass när jag använde hårtork.

Slutligen har vi häftmassa, som enligt engelskspråkiga Wikipedia uppfanns 1970. Här finns det ett så ruskigt stort antal alternativa namn (inklusive lite stavningsvarianter har jag ett femtiotal) att jag måst göra kartan på ett lite annat sätt än normalt. Det digra namnfloran gör nämligen att det blir relativt få träffar på varje term. Men några av dem kan hursomhelst knytas till specifika geografiska områden. Påfallande här är att finlandssvenskarnas sinitarra (förstås ett finskt lån) även omfattar Åland (vilket inte alltid är fallet i såna lägen), och dels att åtskilliga skribenter uttryckligen säger sig vara ovetande om någon rikssvensk term.

Over and out.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

29 kommentarer till Dagens dialektkartor

  1. Per Starbäck skriver:

    Fön

    Jag minns hur förvånad jag blev när jag märkte att "fön" saknades i SAOL, då jag inte uppfattade det som varken dialektalt, vardagligt eller nånting annat särskilt, utan som ett  normalord som "bord" eller "hund", om än ovanligare. Hur kunde det inte stå?!

    Så kom SAOL12 och jag tittade ivrigt efter om det hade "rättats till". Nej, fortfarande ingen "fön", men verbet "föna" stod nu med! ("blåsa igenom håret med varmluftsfläkt") (Först i SAOL13 kom det med.)

  2. Östen Dahl skriver:

    Fönar och föhnar

    Det som Per berättar kan ha att göra med att fön egentligen är ett "appellativiserat" varumärke och att man därför inte velat ha det med i ordböckerna. Ursprungligen kommer det förstås från det tyska ordet Föhn som betecknar en het vind som blåser ner från alpväggarna. Med stavningen Fön eller  FOEN är det ett inregistrerat varumärke för det tyska företaget AEG, fast det verkar som om de har slutat tillverka hårtorkar med den här beteckningen. Numera, säger tyska Wikipedia, stavar man Föhn när man använder det som appellativ, alltså frigjort från varumärket. Ordet har spritt sig till diverse andra språk, men eftersom det innehåller den både i tal och skrift typologiskt ovanliga vokalen ö så har det blivit fenas på litauiska, feni på albanska, fon på italienska, fen på ryska och serbiska och förstås feno på esperanto, vad annars. Med bevarat ö har vi fønar på nynorsk och fööni på finska. Ryssarna skiljer (enligt Wikipedia) mellan fen som är en hårtork och fjon som är alpvinden. 
    Det berättas också att hårtorken historiskt sett är en omvänd dammsugare. De flesta tillskriver fransmannen Alexandre Godefroy äran för uppfinningen, men polska Wikipedia hävdar bestämt att det var den polske ingenjören Michał Doliwo-Dobrowolski som stod för den. Denna historieskrivning verkar dock tvivelaktig eftersom Godefroy bevisligen kom tidigare. Dessutom var Doliwo-Dobrowolski, eller Dolivo-Dobrovolskij, visserligen delvis av polsk härkomst men visar sig vara född och uppvuxen i Ryssland, faktiskt i samma by utanför Petersburg som mina barns morfar. Han var en av männen bakom trefasmotorn, möjligen en viktigare uppfinning än hårtorken. – Men nu är jag helt avämnes…

  3. Marit J skriver:

    Norsk fønar

    Når det gjelder norsk så er det ikke bare nynorsk, den ene skriftlige standarden, som har bevart ø-en. Også på bokmål, samt i all muntlig norsk, heter det å føne. I substantivet varierer suffikset: føner eller fønar, etter samme mønster som i lærer/lærar osv.

    Nå for tida er det jo føneren som er den vanlige typen av hårtørkeapparat. Men før fønerne kom så fantes det jo hårtørkere, av form som hjelmer på stativ. For meg er ikke "hårtørker" synonymt med "føner", og jeg undres om orda virkelig er synonyme i det nordlige Sverige? Det er kanskje jeg som er for gammal -

  4. Östen Dahl skriver:

    Jag misstänkte att føner fanns på bokmål, men jag hade de olika versionerna av Wikipedia som källa, och märkligt nog är det bara nynorskversionen som tar upp ordet, annars ska ju nynorskan vara mera puristisk.

    Själv är jag också lite gammalmodig här och ordet fön ingår inte i mitt aktiva ordförråd, nätt och jämnt i mitt passiva… hårtork heter det för mig, hur den än ser ut. Men informationen om vad ordet fön från början stod för är lite rörig; det har uppenbarligen funnits som varumärke sen början av 1900-talet men i flera Wikipediaversioner påstås det att handvarianten kom mycket senare. Nu har jag emellertid hittat en grundlig tysk utredning av saken  och där finns en bild som sägs vara från 1899 och två från 1920-talet med fönar som ser helt moderna ut. (Den första var möjligen inte helt bärbar.)

  5. Marit J skriver:

    Norsk føning

    Då ska du få en länk till uppdaterade norska ordböcker – Bokmålsordboka og Nynorskordboka: http://www.nob-ordbok.uio.no/

    Och själv använder jag både fønar och hårtørkar. Hårtørkar kan då betyda dels ett vilket som helst apparat som man torkar hår med, eller alternativt den gamla stationära typen. En fønar är handhållen, förstås.

  6. Martin Persson skriver:

    Nu vet jag inte om det möjligen skulle räknas som en stavningsvariant, men efter att ha konsulterat några från min uppväxtbygd, skulle jag vilja lägga till klutt i Sorunda, Södertörn.

  7. Stefan Holm skriver:

    Genusfråga?

    Törs man anlägga ett genusperspektiv? Periodvis under tonåren hade sönerna hårsvall, jämfört med vilka Mikael (senast jag såg dig i bild) framstår som en marinkårssergeant. Utöver intermittenta stopp i badkaret, så ledde detta till, att de måste torka kalufsen elektriskt. Deras mor, farmor och faster däremot fönade håret. Men alla fem använde en hårtork. (Så SAOL kanske gjorde rätt i att ta med verbet före substantivet).
     
    Själv har jag bara haft en dylik nära skallen hos min frisör. Vad han kallar den, har jag aldrig frågat om. Han är irakier, så fönvindsnära begrepp som ’ökenstorm’ väckte nog lika negativa vibbar hos honom som hos mig.

  8. Mikael Parkvall skriver:

    Jo, min maggropskänsla är att det är lite knapsu med fön. Skulle Riktiga Karlar mot förmodan använda en dylik mojäng (vilket i och för sig en icke namngiven person boende i mitt enpersonshushåll i sannigens namn gör), så heter den hårtork. I min värld då alltså
    Annars är min erfarenhet att substantivisk (hårtork/hårblås/hårfön) och verbig (torka/föra/blåsa håret)  användning typiskt matchar varandra. Så sönerna förefaller orepresentativa. Säg åt dem att klippa sig och skaffa ett jobb, vettja.

  9. Stefan Holm skriver:

    Riktiga karlakarlar (till vilka jag inte räknar mig) snackar väl varmluftspistoler. En så'n kan man ju åtminstone tända grillen med – samt sätta eld på ett antal villor per år.

  10. Mikael Parkvall skriver:

    Nå, ska vi vara såna, så använder väl riktiga karlar en sån här.

  11. Felix Ahlner skriver:

    Leffa <- Lefvande bilder

    Jag nämnde "leffa" för en finlandssvensk, och han menar att ordet kommer från "lefvande bilder", som brukade stå på skyltarna utanför biografer förr.

  12. Martin Persson skriver:

    Nu har jag kollat med min källa i Ösmo. Det heter även där klutt.

  13. Anna skriver:

    Klibb-klabb?

    När jag först stötte på den blåa massan var det som klibb-klabb. Så sa vi i skolan i Västmanland, och så säger jag fortfarande. Ingen som känner igen?

  14. Mikael Parkvall skriver:

    Jodå, "klibb-klabb" har jag i min lista, men med för få belägg för att ha med dem på kartan. Bara två stycken, faktiskt, men de är båda från Köping, vilket förstås stämmer med ditt västmanländska ursprung.
    Själv vill jag för övrigt minnas att jag sa "tuggummi" som barn, men det har jag inte stött på nånstans. Fast det är ju förstås en svårgooglad form eftersom ordet ju har en annan och vanligare betydelse.

  15. Mikael Parkvall skriver:

    Och beträffande Martins "klutt", så hade jag också bara två belägg för det, båda från Stockholm. Mitt totala antal träffar på häftmassetermer är för övrigt 727.

  16. Max skriver:

    Jag vill bara ge Felix vatten på sin kvarn om "leffa"/"lefvande bilder". Det stämmer bra överens med det (möjligen i dag ålderdomliga) finska ordet för film, "elokuva" (levande bild). Min finska är i dag dålig, och jag har inte koll på läget, men jag tror "leffa" fungerar som ett ord för "bio" hos alla finländare, låter spontant som en gammal stadi-term som fått fotfäste.

    I övrigt måste jag ge Mikael cred för att ha hittat "gubbakitt", jag minns från mina år på fritids efter skolan i Jönköping hur alla envisades med detta enligt lågstadie-mig extremt fula ord.

  17. Jenny S skriver:

    Stockholmska hårtorkar och fönar

    @Marit: Jag är född och uppväxt i Stockholm på 70-talet. I min idiolekt heter det absolut fön. En hårtork kan vara både en fön och en sådan som frisörerena har på stativ.
    Hemma, där vi (trots tonårsdottern och tonårswannabe-dotterns frekventa ondulerande) inte har någon på stativ (än) kan man dock säga hårtork och mena fön.
    Fönen används dock inget vidare frekvent här, då de stackarna är födda med lockigt hår och använder någon form av plattång när de ska fixa håret. Så det vanligaste yttrandet när det gäller hår härhemma är "jag ska bara platta håret". Det har jag förstått  bland barnens kompisar, även de med (i deras tycke) mindre stigmatisernade lockighet, är det vanligaste redskapet för hårfixande idag.
    Jag har noterat att min mamma, 76 och även hon stockholmska, som verb använder båda uttrycken och gör en semantisk skillnad mellan dem. Att blåsa håret för henne är att torka det med en fön. Att föna håret betyder att man torkar det samtidigt som man försöker få en speciell stuns på det/göra det fint.
    När hon däremot säger att hon fönar hunden är det för att torka den efter bad och ingenting annat. Hunden i fråga har för kort päls för att kunna fixa den på något sätt. Jag antar att hon här använder verbet föna i stället för att blåsa (pälsen) för att hon tycker det skulle låta konstigt att säga "blåsa pälsen" eller "blåsa hunden". Blåsa hunden på vad? Långprommisen? Benet?

  18. jukk skriver:

    Här i Österbotten är leffa helt okänt bland den svenskspråkiga befolkningen. Bio heter det.
    Jag har också på känn att både hårtork och hårfön används. På äkta österbottniska uttalas förstås torka "törk". Men torr uttalas torr… (om nu itt höye je vandsteiji). På landet bränner man ännu på vårarna "föno", dvs. förnan/fornan, men det är inte besläktat med föna, även om det österbottniska uttalet skulle kunna tolkas så.
    Sinitarra är ett varumärke på finska som helt enkelt betyder blå häftmassa. Ett annat exempel där varumärket i folkmun används för att beteckna själva materialet är polystyrenskivor eller cellplast. I Finland kallas dessa Styrox och i Sverige Frigolit.

  19. John Eneroth skriver:

    Jag är från Köping och har förstås alltid sagt klibb-klabb. Hade förrän nu aldrig förstått att det var regionalt. Rätt snävt regionalt, vad det verkar.

  20. chris Jangelöv skriver:

    Tapetklet

    Saknar varianten "tapetklet".

  21. Maisi Bäckman skriver:

    Det kan tilläggas att man i Norge, i alla fall i Oslo-området, omtalar häftmassa som lærertyggis.

  22. Erik K skriver:

    Här i Österbotten har jag hört folk som kallat häftmassa för Bostik, även om Sinitarra är det vanligaste.

  23. Pingback: En spåga i fingret | Språkbloggen | SvD

  24. Olof skriver:

    Kull

    Det vore intressant att se en karta över den lek som kallas för kull/pjätt/datten/tafatt o.s.v, om den inte redan är gjord.

  25. Mikael Parkvall skriver:

     
    Jo, jag har funderat på den. Den har välhalkat ner lite på prioritetslistan eftersom jag tycker det är allra roligast med specifikt moderna saker. Men utesluten är den inte, så den som lever får se.

  26. Pingback: Din dialekt avslöjar din filmsmak | FLM

  27. Olof skriver:

    Fann det här inlägget igen och ville bara säga hur glad jag blev när jag hittade ”gummigutta” eftersom jag är uppvuxen men det men ständigt blir retad för ordet numera, även om jag bor kvar på samma ort. Kan tillägga att jag aldrig har använt ordet ”hårfön”. Jag hade inte ens hört förrän efter 2005. Är född på 90-talet, kan tilläggas.

  28. Anch0r skriver:

    Jag kom inte att tänka på det själv  från början, men bostik kan nog vara en variant i Österbotten. Jag kanske inte skulle säga det själv, men åtminstone min farmor brukar använda den formen. 

  29. Pingback: Dialektkartor: USA edition | LINGVISTBLOGGEN

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>