Sänkta studiebidrag för lingvistiker?

SR:s webbsajt rapporterar man om förslaget att diskriminera humaniststudenter:

"Svenskt näringsliv vill inte peka ut några enskilda program där man borde sänka studiebidraget.

Men inom humaniora och konst finns till exempel programmen för blivande språkvetare, regissörer, musiker, lingvistiker och operasångare."

Eftersom det bara gäller lingvistiker och inte lingvister, bör våra studenter kunna känna sig lugna.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Sänkta studiebidrag för lingvistiker?

  1. Pingback: Det egna valet – ekonomernas skräck | Altruist konsult

  2. Calle skriver:

    Jag tyckte även att det var intressant att de verkar skilja på språkvetare och lingvist(ik)er.

  3. Östen Dahl skriver:

    Ja, bakgrunden till det är att det förutom vårt kandidatprogram i lingvistik också finns något som kallas språkvetarprogrammet vid Uppsala universitet. Det är mera inriktat på studier av enskilda språk, så det har en lite annan profil. Men onekligen ser det lite märkligt ut att räkna upp "språkvetare" och "lingvistiker" som om det var helt olika kategorier, med regissörer och musiker som förmedlande länkar.

  4. Östen Dahl skriver:

    Nu var det tydligen inte hela utbildningsprogram så mycket som enstaka snuttkurser Svenskt Näringsliv var ute efter. Man har gett exempel på onyttiga sådana i rapporten (se sammanfattningen sid. 4), och ett exempel är språkvetenskapligt — det sägs att "7,5 poäng [bör vara "7,5 hp"] Ortnamn" är en kurs som "ger dålig utdelning för framtiden". För detta har de redan blivit vederbörligen avhyvlade på Språkrådets webbsajt, där man menar att "ortnamn som bekant behövs överallt runtomkring oss". Så är det onekligen, men man bör också tillägga att ortnamn är ett av de få sätten att få en inblick i språkliga förhållanden före skriftens införande, och att de kan ge en massa värdefull information om vem som bodde var, vad de talade för språk och vad de hade för sig. Alltså är kunskaper om ortnamn högst nyttiga både för språkvetare, historiker och arkeologer.

    Man läser ibland om amerikanska politiker som försöker stryka forskningsanslag till projekt som de inte förstår nyttan av. Senast jag hörde om detta var det Sarah Palin som ansåg att amerikanska skattebetalare inte skulle behöva betala för "fruit fly research in Paris, France" — som hon själv sa: "I kid you not!". Kanske säkrast att inte utdöma saker som man inte är insatt i.

     

  5. Marcus skriver:

    Om något av landets lärosäten nu håller kursen "Harry Potter och hans världar", så får man väl ändå tillstå att Svenskt Näringsliv har rätt i sak. I min mening är det knappast till gagn för oss studenter inom humaniora att sådana kurser upptar värdefulla resurser. Kanske är det just med anledning därav som humanioran tillmäts ett så lågt värde. Men det var givetvis klantigt av Svenskt Näringsliv att inkludera ortnamnen bland dessa "hobbykurser".

  6. Östen Dahl skriver:

    Vår tidigare student Tanvir Mansur har utrett den här saken här och här. Han menar att även Harry Potterkursen måste betraktas som seriös. Jag håller med honom om att det är fel att bara utgå från kursnamnet när man ska bedöma en kurs. 
    Det som kan diskuteras enligt min mening är systemet för tilldelning av resurser som ibland leder till att institutioner tvingas satsa på lättviktiga kurser för att inte tappa sina håsar och håpar och därmed få sina anslag minskade. 

  7. Marcus skriver:

    Er tidigare student har givetvis rätt i det att en kurs börs värderas utifrån dess innehåll snarare än kursnamnet. Men beträffande just kursnamnet, varför väljer då en institution att benämna en kurs "Harry Potter och hans världar", när dess innehåll, som Mansur själv vidgår, utgör någonting mycket mer än Harry Potters världar. Han betonar ju att kurslitteraturen inte alls består i att läsa Rowlings böcker. Valet av kursnamn förefaller mig därför som oseriöst och motiverat av det anslagstekniska.

    Vari består skillnaden mellan "hobbykurser" och "lättviktiga kurser"? Jag tror att de kurser som professor Dahl bekriver som "lättviktiga" möjligen kan uppfattas som "hobbykurser" på avstånd, ex. av Svenskt Näringsliv.

  8. Östen Dahl skriver:

    Svar till Marcus

    För att börja från slutet: det kan säkert delvis vara samma kurser som jag kallar "lättviktiga" och som Svenskt Näringsliv kallar "hobbykurser". Dock är vi kanske bekymrade över lite olika saker: Svenskt Näringsliv oroar sig över att de här kurserna inte leder till några jobb, jag tänker snarare på att det vore önskvärt om man kunde få fler studenter att läsa mera avancerade kurser som ger lite djupare kunskaper. Men i rapporten och i den påföljande diskussionen har man rört till saker ganska ordentligt genom att tala i samma andetag 1) om humaniora i allmänhet och om "hobbykurser"; 2) om anslagssystemet och om principerna för studiebidrag; 3) om humaniststudenter som läser alltför många år och personer som läser "hobbykurser". Jag finner det osannolikt att de studenter som läser så länge att de gör slut på sina studiemedelsterminer huvudsakligen läser "hobbykurser". Många av de som läser de senare är redan yrkesverksamma och tar förmodligen inte ut studiemedel. Jag har inga siffror om detta, men tycker att man kanske borde ta reda på hur det förhåller sig innan man går ut med en stor kampanj.
    Jag vill inte försvara namnet på Harry Potter-kursen, det kanske kan anses vara vileseledande marknadsföring fast å andra sidan — hur oetiskt är det att ge intryck av att en kurs inte fyller högskolelagens krav på vetenskaplighet om den faktiskt gör det? Man får väl fråga studenterna efteråt om de kände sig lurade. Det finns ju en beskrivning av kursinnehållet; den som inte besvärar sig att läsa den får skylla sig själv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>