A la bonheur – ett årgångsäggkorn?

I ett nyligt inlägg råkade jag använda uttrycket a la bonheur, vilket kommenterades av signaturen Clabbe som bland annat sa att "Det skrivs "à la bonne heure"" och hänvisade till en fransk sajt där man hade diskuterat både hur det skulle stavas (flera skribenter förklarade bestämt att det skulle stavas så som Clabbe skriver) och vad det betydde — i franskan uppfattas det tydligen som ålderdomligt, och det är tänkbart att det inte heller i svenskan är alltför spritt i yngre generationer. För min del tyckte jag mig bara ha sett stavningen a la bonheur, så jag blev lite förbryllad. Ordet bonheur finns på franska och betyder som kanske de flesta av våra läsare vet 'lycka'. Men det är maskulinum och det borde alltså bli au bonheur om man kombinerar det med prepositionen à. Det talar onekligen för att den andra stavningen är den riktiga, och det är också den som står i de lexikon som tar upp uttrycket. Men betydelsen av det här uttrycket är inte 'vid en god timme' som det då borde vara utan snarare något sådant som 'låt gå för det'. Och felstavningen, om det nu är en sådan, verkar vara väl utbredd i tid och rum. Den nyutkomna Ordbok utgiven av Svenska Akademien, som inte alls är identisk med Svenska Akademiens Ordbok (SAOB), säger att à la bonne heure har funnits i svenskan sedan 1856. Men jag har hittat exempel på a la bonheur som är ännu äldre. I Gunnar Wennerbergs Gluntarne som kom ut på 1840-talet kan man läsa

Kanske att “Schylla” dig behagar.
A la bonheur – gå på, gå på!

– och om man letar på nätet kan man hitta exempel på a la bonheur åtminstone från tyska, danska, norska och nederländska. En tysk kompositör vid namn Heinz Kiessling har skrivit ett stycke som heter "A la bonheur" och i Antibes Juan les Pins i Frankrike hittar man A la Bonheur café. Stavningen a la bonheur är inte ovanlig på franskspråkiga bloggar, men man vet förstås inte om de som bloggar är modersmålstalare av franska. Hur det än är med den saken verkar a la bonheur vara tämligen väl representerat på olika ställen och vid olika tidpunkter. Men det är ändå mystiskt. Är a la bonheur ett äggkorn (hm, hade vi hittat någon svensk beteckning för detta? jag minns inte)? Någon gång för rätt länge sedan verkar det som om man har korsat à la bonne heure med substantivet bonheur, trots den uppenbara genuskollisionen — och denna hybrid har sen spritt sig över Europa. (För övrigt verkar det nästan alltid stavas utan accent, det var kanske en överloppsgärning när jag själv satte dit en sådan.)

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till A la bonheur – ett årgångsäggkorn?

  1. Per Starbäck skriver:

    1656

    Och tidigaste förekomsten i Google Books är från 1656!

  2. Östen Dahl skriver:

    Tack, där ser man! Och betydelsen är ganska klart densamma som i de moderna användningarna: "a la bonheur, dom andra kan njuta av triumferna, jag är inte alls avundsjuk". Så uttrycket, med den här stavningen och betydelsen, är åtminstone 350 år gammalt. 

  3. Karl Erland Gadelii skriver:

    à la

    Hej,
    är inte "à la" här använt i betydelsen "på…vis", som i det exempel som står i mitt lexikon "une victoire à la Pyrrhus", alltså en pyrrhusseger, där Pyrrhus är namn på en manlig individ.

  4. Östen Dahl skriver:

    Intressant hypotes, men hur får du ihop det? På lyckovis?

  5. Lugubert skriver:

    Accenten

    Det är väl normalt inga accenter på franska versaler, så exemplen med "A …" bevisar ingenting.

  6. Karl Erland Gadelii skriver:

    Östen: ja "lyckovis" låter ju lite konstigt, tyvärr använder jag ganska sällan för att inte säga aldrig detta uttryck så jag har lite svårt att parafrasera det, men kan man inte tänka sig att det betyder "på det sätt som lyckan (ödet) har tänkt sig" eller dylikt, alltså i motsats till det jag själv ursprungligen ville

  7. Östen Dahl skriver:

    Accentlöst

    Lugubert: sant, men accenten tenderar att saknas även när uttrycket står mitt inne i en mening. Dock har jag för lite material från franskan för att kunna säga i vilken utsträckning det gäller där också. På nätet slarvar folk med accenterna ibland.

  8. Benny Söderberg skriver:

    …eller svenskans "typ" för à la? (som i modernt talspråk).

  9. Stefan Holm skriver:

    Lycka till?

    Idiomatiska uttryck är alltid knöliga. Min (månne bristfälliga) språkkänsla vill översätta ’à la bon()heur’ med ’lycka till’. Tänk hur svårt en icke-infödd skulle ha för att etymologisera det. Google kanske skulle få det till ’happiness to’ på engelska? Min egen infödingstolkning är, att det är en satsförkortning av vad, som med modern svensk syntax skulle lyda: ’jag tillönskar dig lycka’. Det är väl högst plausibelt, att det även i franskan rör sig om en satsförkortning.

  10. Maria skriver:

    Enligt en högst oventeskaplig studie på diverse franska forum kommer jag fram till att fransmännen verkar luta åt följande :
    L'orthographe correcte est "à la bonne heure!" et c'est une expression qui signifie "enfin!" ou "il était temps!"
    Därmed inget sagt om användningen på svenska, den känner jag inte till. Och trots 10 år i Frankrike har jag aldrig hört detta heller, men jag ska fråga mina kollegor på kafferasten.

  11. Stefan Holm skriver:

    Var det så enkelt...

    … så att man kan säga att Marie, bokstavligt talat, kom med ett ord 'i rättan tid'?

  12. Östen Dahl skriver:

    Stefan, du har varit med här på bloggen så länge så att du borde veta att det aldrig är så enkelt! Jag har också letat på franska sajter en del och min tolkning av situationen är att det finns två uttryck, alternativt två skilda betydelser av ett och samma uttryck. Det första är det som Marie talar om och som betyder "äntligen!" eller "det var på tiden!". Man kan tänka sig en fransk Gert Fylking utropa detta när Goncourtpriset annonseras. Men den andra betydelsen är den som vi har i svenskan (även om den är okänd för en del), det vill säga "låt gå för det!". Och om Fylking skulle utropa detta i Börshuset så bleve effekten ganska annorlunda.

    Jag tycker jag får stöd för detta på den här franska sajten där det sägs att "à la bonne heure" dyker upp som idiomatiskt uttryck på 1300-talet. Fram till 1500-talet betydde det ungefär "vid en gynnsam tidpunkt". Från 1500-talet till slutet på 1700-talet kunde det också betyda "lyckligtvis, i en lycklig stund".  "Men den glidning som har lett till den betydelse som det har bevarat till idag, av gillande eller samtycke (stundom på ett ironiskt sätt), tycks inte ha fått någon riktig förklaring." — detta uppfattar jag som en beskrivning av den andra betydelsen. Man ger ett exempel från Molière: "Si tu avais senti quelque inclination pour elle, à la bonne heure : je te l'aurais fait épouser, au lieu de moi (…)" ('Om du hade känt någon böjelse för henne, så okej: jag skulle ha låtit dig gifta dig med henne, i stället för mig')

    Här används alltså stavningen "à la bonne heure". Vad jag undrar över är om den icke-sanktionerade stavningen "a la bonheur" (vilken som vi har sett har rätt gamla anor) är begränsad till den andra betydelsen. Det skulle i så fall möjligen tyda på att den betydelsen har ett annat ursprung än den första. Men det är bara spekulation tills vidare.

  13. Stefan Holm skriver:

    Trevlig helg!

    Visst, Östen, min kommentar var ingen invändning mot någon eller något. Det var bara kul, att Maria – förlåt att jag frankifierade (heter det så?) ditt namn till Marie – hittade den simplaste förklaringen: à la bonne heure > i rättan tid.

    Annars var ju ursprunget till detta chat (tjat?) din uppgivenhet inför Postens taltolkningsprogram. ’Låt gå’ eller ’lycka till’, menade du. Efter att ha kollat Marias förslag ’enfin’ i detta lexikon kanske man kan lägga till en annan översättning: ’skit samma’.

    Nä, nu drar vi ut i bushen och vimsar till skallen med lite normandisk äppledricka – eller Stolitjnaja - få se vad det blir. Glad midsommar till er alla!
     

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>