Soamalaysia laynasanoya roatsissa

Svenska har förvånansvärt få finska lånord, men ett som i alla fall lever och har hälsan är kola i betydelsen ’dö’.

Men som vi tidigare noterat här på lingvistbloggen finns det ju en tendens att tro att allt som inte uppenbart är kärnsvenskt rimligen måste vara amerikanskt.

Och mycket riktigt — den nydanande stavningen coola vippen (!) ger googleträffar. Visserligen bara sjutton, men ändå. (En del finns nog även under coola och coola av, men där blir det mer skräp att sortera bort).

Vad månde framtiden ha i sitt sköte med andra finska lånord?

Jag ser framför mig hur man kan ta på sig grova changoor på fötterna när man ska ut i skog och mark, hur det man sitter på i bastun, f’låt, saunan kommer att heta lejv, och att ett hygglo kommer att betraktas som en hajvens prick.

Lite knivigare blir det kanske med pjäxa, pojke, pulka, pörte, rappakalja och storkovan (för att nu nästintill uttömma förrådet av finska lån i rikssvenskan). Men trägen vinner. Fast vid det laget kanske coola vippen har ersatts av sparka hinken

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Soamalaysia laynasanoya roatsissa

  1. Östen Dahl skriver:

    Coola av, annars kolar du av

    Dessutom har vi nu fått en homofon konstruktion i och med att coola av inte bara är en knäpp stavning av kola av utan också kan betyda 'bli cool(are)' (intransitivt) eller 'göra cool(are)' (transitivt) som i de här nätexemplen:

    Avslappningen är ju viktig, menade Kurre, man måste coola av ordentligt efteråt.

    Coola av honom…Ta komandot i sängen.

  2. Lars Borin skriver:

    hundra kan det bli om man jobbar hårt och inte är så nogräknad

    En källa anger hundra finska lånord i (Sverige-)svenska, men då fick han ta till dialekter och regionala språkformer för att få ihop så många, om jag minns rätt (det var länge sen jag bläddrade i boken):

    författare: Benckert, Karl-Axel, 1928-
    titel: 100 finska ord i svenska språket / Karl-Axel Benckert
    förlag/år: Stockholm : Fyndia, 1979 ; (Finland)

  3. SusanneV skriver:

    Jag har själv varit ovillig att släppa en idé om ett engelskt ursprung för verbat "att mörsa", trots att det finns svenska potentiella källor.

     Enligt susning.nu är definitionen

    "Att mörsa (ö som i örn, sje-ljud) är ett ungdomligt ord för att (besinningslöst) förgöra, krossa, anstorma, forcera eller på annat vis brutalt konfrontera levande eller dött materiel."

    Vilket jag håller med om. Jag har alltid varit övertygad om att det har kommit in i sport och datorspelssammanhang (där det verkar förekomma oftast enligt en snabb googlesökning) genom en kreativ härledning från engelskans mercenary. Det är lite svårt att få en klar bild av den historiska utvecklingen hos ordet (det verkar sällan användas i skrift, och den största delen av de skriftliga källorna verkar vara foruminlägg) men jag har alltid varit skeptisk till att det ska ha avletts från ord som mörsare - jag har svårt att se hur ett sådant ålderdomligt ord kan ha fått möjlighet att agera inspirationskälla för de ungdomar som använder ordet, medan jag tycker att min lillebror talar om mercenaries hit och dit hela tiden när han spelar Counterstrike och liknande krigsspel.

    Jaja…

  4. Lars Borin skriver:

    Farcan och morcan bor på vischan: janusbokstaven

    Mörsandet fick mig igen att tänka på något som jag tänker på ibland, nämligen uttalet av bokstaven <c>. Jag är ganska säker på att när jag växte upp och började läsa triviallitteratur på 60-talet så var det enda – eller åtminstone starkt föredragna – sättet att skriva den vardagliga kortformen/smeknamnet av bilmärket Mercedes Benz "mersa". Idag är istället skrivsättet "merca" i stark majoritet, åtminstone med googlistiskt mått mätt (643 "mersa" mot 26600 "merca"). Här går vetskapen om hur ordet borde uttalas före skrivnormen som säger att uttalet av <c> framför <a> borde vara /k/. Inte så på engelska – upphovet till mörsa – där både mercenary och Mercedes Benz vardagligt kan heta (skrivet) "merc" uttalat så att det rimmar med "murk" (i brittisk engelska, åtminstone; se här; dictionary.com anger också ett alternativt uttal med /s/ för det "merc" som kommer från mercenary). Så på engelska går tydligen ortografiregeln före vetskapen om varifrån ordet är avlett.

    Dataspelsordet borde kanske hellre skrivas mörca, med andra ord.

  5. Mikael Parkvall skriver:

    Dom hyr en kåk av morbror Krischan

    Den salomoniska kombinationen av ortografisk konvention och etymologisk trogenhet måste väl ändå vara merça och mörça….

  6. Rickard skriver:

    Mörsat minne?

    Apropå 'mörsas' etymologi vill jag ju minnas att 'mörsa'  användes redan innan datorspelens intåg.

  7. Christian Conrad skriver:

    Hej hopp, här kommer jag redan, vad snabbt!

    Bara typ nästan fem år efter inlägget ursprungligen postades, alltså… Jaja, f'låt fö' de' då, men i alla fall:
     
    1) Snart stavas väl plejset där man sitter på lejven "sawna" också…
     
    2) Har inte mörsaren kommit in i språkbruket via fotbollen? Jag har för mig att på stenåldern (dvs då när alla pratade som Åke Söderblom, om det nu var fyrtio- eller sextio- eller elvahundratalet) så ville man ibland variera sig när man talade om vilken "kanon" någon fotbollsspelare hade i dojjan — eller om man ville betona att den var ännu rejälare än andra kanoner — och tog då till den extragrova belägringskanonen, mörsaren. (Kan f'resten vara värt att kolla om den inte förekommer i engelsk eller tysk fotbollsterminologi.)

  8. Eva Mörsare skriver:

    Kul språkformstaliskrft Mörsare /finskt hårt i språk känsla men i svenskt vridet då jag har Mörsare som efternamn . Jag har inte under senaste 38 åren varit bekväm i namnet med den stavningen .

    Själv är Mörschare alltid kännts som omdet var den stavning jag är bekväm i .

    Mvh. Eva Mörsare

  9. Håkan Bergström skriver:

    Hur ska man förklara likheterna mellan 'pojke' samt engelskans 'boy' och frisiskans 'boike'? Är det bara en tillfällighet?

    Finskans 'poika' härstammar tydligen från ururaliskan.
    Kan det vara ett inånat indogermanskt ord som sedan vandrat parallellt västerut och slutligen hamnat i norra Europa och i västra?

    Håkan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>