Månadsarkiv: februari 2010

Jonas Thente skriver i DN Kultur idag en artikel som har rubriken "Mayas blandspråk får eget praktverk". Eftersom det var okänt för mig att mayafolken hade ett blandspråk väckte detta min nyfikenhet. Nu har Thente själv sagt på vår blogg … Läs mer →

Språksituationen i Rwanda har under det senaste dryga decenniet varit rätt intressant.
Rwanda har varit belgisk koloni, och de officiella språken har därför sedan självständigheten varit franska och rwandiska.

De flesta minns väl folkmordet 1994, och efter det … Läs mer →

Just hemkommen från ett härligt vårvinterväder i Bergen fann jag min tomt full av snö, så nu borde jag egentligen gå ut och skotta, men så läste jag i Expressen att Leif GW Persson på tal om snön säger att … Läs mer →

En nyhet österifrån är att Finlands undervisningsminister Henna Virkkunen vill att finska elever ska (kunna) studera svenska från yngre år än vad som nu är fallet. Föga förvånande har förslaget mötts med viss kritik.

Det som jag tycker är … Läs mer →

En del medier har under det senaste året älskat att framställa det som om jag hatar Fredrik Lindström av hela mitt hjärta, vilket inte är sant. Jag tycker han är en högst habil underhållare, men störs en smula av att … Läs mer →

Signaturen Conny har skrivit till spalten "Brev till Språkpolisen" i Språktidningen tyckandes att det är "kaka på kaka" att säga "tåget ankommer till xx" i stället för bara "tåget ankommer xx", som han själv skulle säga. Själv uppfattar jag den … Läs mer →

I det nya numret av Språktidningen (1/2010) står det rätt mycket om skånskan och i synnerhet om vad som hände när Skåne blev svenskt. Inte helt oväntat dyker den gamla tvistefrågan om skånska är ett språk upp, närmare bestämt i … Läs mer →

Enligt Unesco riskerar hälften av alla språk att dö före 2100, vilket innebär en försvinnandetakt på ungefär ett språk i veckan. Även om det inte skulle gå fullt så fort är det tydligt att endast en bråkdel av de … Läs mer →

Medan Wulfahariaz har upptäckt den nya (?) folketymologin brukshandvisning, kan vi kontra med ett just hört spännande uttal: divaláter — alltså diva-later, fast uttalat som om det rörde sig om monovalater i stereo.