Lingvistpodden

Hej alla glada och ni andra,

Nu finns på Lingvistpodden ett helt nytt och hårdkokt avsnitt om en av våra favoriter — "Mister Norman Chomsky" (för att låna Ali G's benämning av densamme). Östen Dahl blir intervjuad av undertecknad. Förstås finns det fler avsnitt, så det är bara att surfa in och välja :)

http://lingvistikpoddradion.blogspot.se/

 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Reflexivt besserwisseri

Nu får det bli lite besserwisseri. En läsare undrar i Språktidningens frågespalt vilket pronomen man ska använda i Här är en lapp från en mamma till sin/hennes dotter. Språkrådets Susanna Karlsson svarar att det är hennes som gäller, ty sin ska man bara använda om pronomenet syftar på satsens subjekt, och "en mamma…är objekt". Det gick nog lite fort här: en mamma är knappast objekt, det är snarare en del av subjektsnominalfrasen eller i mera traditionella termer en del av ett prepositionsattribut till subjektet. Om nu inte Susanna K använder "objekt" i betydelsen "icke-subjekt" förstås, men det är väl knappast vedertaget. Viktigare än denna lapsus är frågan om varför man kan eller inte kan använda sin i den här meningen. Inte helt oväntat är saken inte fullt så enkel. I Språkriktighetsboken, som är utgiven av Språkrådets föregångare Svenska språknämnden, kan man läsa (sid. 223): 

Den traditionella tumregeln att sin ska syfta på satssubjektet är i alla händelser för snäv. 

De ger också exempel som lite liknar det som stod i Språktidningen: Boken handlade om Annas liv i hennes älskade sommarstuga. Den gamle språkpolisen Erik Wellander ger en regel för sådana fall i första upplagan av Riktig svenska från 1939:

Ordgruppens predikatsdel är ofta ett substantiv, som betecknar en handling, ett skeende, ett tillstånd eller en egenskap, vartill tänkes ett subjekt. Syftar possessivpronomenet på detta subjekt, bör det vara sin.

Wellander menar att man till exempel bör säga Churchills minnesteckning över sin fader snarare än hans fader. Det är kanske lite missvisande att säga att minnesteckning betecknar en handling, snarare är det väl resultatet av en handling, där Churchill är agenten, och det är det som motiverar det reflexiva pronomenet. Nu är exemplet från Språktidningen inte riktigt analogt. I Wellanders exempel liksom det från Språkriktighetsboken uttrycks korrelatet som en framförställd genitiv snarare än med ett prepositionsuttryck. Min känsla är att prepositionskonstruktionen gör det lite svårare att få till ett reflexivpronomen. Det finns en del som tyder på att vi gärna låter ett genitivuttryck bli "subjekt" i en nominalfras. Om detta är riktigt borde det första av de två alternativen nedan vara bättre än det andra:

Här är mammans lapp till sin dotter
Här är lappen från mamman till sin dotter

Men om detta vore det intressant att höra läsekretsens mening. Sensmoralen är hur som helst att man inte bör lita alltför mycket på gamla tumregler — och under alla förhållanden inte låta dem få överhand över den naturliga språkkänslan.

 

 

 

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Mera om språkanalyser

Det här med språkanalyser av asylsökande är en gammal historia. Redan 1998 kritiserades de av mina kolleger Tore Janson och Kenneth Hyltenstam i ett brev till Invandrarverket (som det hette då), vilket man kan läsa om i den här artikeln från Aftonbladet och i nyhetsbrevet "Fortress Europe" som båda fortfarande finns på nätet. På den tiden hette det analyserande företaget Eqvator, men jag tror Sprakab är en fortsättning på det. I det fall som beskrivs från 1998 lyssnade man på en fransktalande person som sade sig komma från Tchad och försökte avgöra vilket land hon kom från. Det gick inte så bra, verkar det som:

De ska nu utifrån den undermåliga bandupptagningen avgöra varifrån den franska brytning som Reine talar med kommer ifrån.  Det är tre analytiker som ska lyssna. En från Togo, en från Benin och en från Elfenbenskusten.  Analytikern från Togo menar att Reines franska tyder på att hon är från Togo.  Analytikern från Benin säger att det snarare är Benin.  Analytikern från Elfenbenskusten säger att det är knapphändigt språk på bandet, men det troligaste hemlandet är Elfenbenskusten.  Ingen analytiker från Tchad har tagits in.  Kvaliteten på bandet anses som så dålig att en ny inspelning görs.

    
Liksom nu var företaget privat och analytikerna anonyma — av säkerhetsskäl, sägs det både då och nu. Tores och Kenneths skrivelse hade ingen större effekt — det finns också en artikel från 2005, där det klagas över att ingenting hänt. Och även senare har det här ju varit på tapeten flera gånger och kritiserats starkt i både Sverige och andra länder, som framgår av Hedvigs inlägg

Migrationsverket har försökt försvara sitt användande av språkanalyser; förutom det inlägg av Helene Hedebris som Hedvig länkar till finns det en intervju med verkets rättschef Fredrik Beijer på deras webbsajt. Både Hedebris och Beijer försöker framställa det som om språkanalyserna endast är avsedda som en hjälp åt de asylsökande att visa riktigheten i sina berättelser.  Hedebris säger:

Om språkanalysen inte stödjer den sökandes påståenden så befinner sig den sökande i samma position som han eller hon befann sig i tidigare, det vill säga att han eller hon inte gjort sin identitet och hemvist sannolik.

Detta verkar vara en skönmålning av verkligheten. Det borde ju innebära att Migrationsverket eller Migrationsdomstolen inte skulle kunna åberopa ett ur sökandens synpunkt negativt resultat — vilket man ju tycks ha gjort i de fall som har återgivits i media.  

Kärnfrågan är vilket förtroende man kan ha för de analyser som erbjuds, vilket ju är direkt avhängigt av det förtroende man kan ha för de personer som är ansvariga för dem. Att bedöma en persons dialekt (när han eller hon talar sitt modersmål) eller brytning (i ett annat språk) är snarare en konst än en vetenskap. Jag känner inte till någon utbildning i dialektigenkänning någonstans i världen (men vill gärna veta om någon annan har hört talas om något sådant). Det är egentligen omöjligt för en utomstående att bedöma hur svårt det är att skilja mellan olika varieteter av ett språk. Jag vet inte hur Sprakab bär sig åt för att fastställa hur skickliga deras språkanalytiker är att identifiera olika dialekter av t.ex. somaliska. Den analytiker som omtalades i Uppdrag granskning tycks inte ha någon språkvetenskaplig utbildning (se hans cv vid 49:44 i programmet). Kanske har han dialektigenkänning som hobby? Ett grundproblem är anonymiteten, som gör en utomstående kontroll nästan omöjlig. Ett annat är att analyserna är en produkt som analytikern säljer till Sprakab, och som sen Sprakab säljer vidare till myndigheterna — det ligger alltså i både analytikerns och företagets intresse att framställa analyserna som så säkra som möjligt. Den engelske sociolingvisten Peter Patrick som intervjuas i programmet säger att det ingår i jobbet som expert att våga uppträda öppet. "Kan du inte tänka dig det, så bli inte expert". Man kan nog också säga att om inte Migrationsverket kan hitta några experter som kan tänka sig det, så ska de hellre avstå från språkanalyser överhuvudtaget.

Publicerat i Okategoriserade | 7 kommentarer

Migrationsverket, Sprakab och språkanalyser, igen

Det har hänt igen, Migrationsverket och Sprakab har blivit hårt kritiserade för deras behandling och beslut i ett asylfall där de använder sig av lingvistisk kompetens. Andrea Kiso har skrivit om ett liknande fall här på lingvistbloggen förut, den gången gällde det en person som utvisades till fel land (Kenya istället för Somalia).

De aktuella ärenden gäller en asylsökande pojke från Nordkorea vars historia diskvalifieras på vad som verkar vara väldigt lösa grunder och bristfällig utredning. Sajten InBejing skriver mycket detaljerat om fallet här. Jag har inget mer information att tillägga i det ärendet, gå dit och läs var de skriver (OBS, InBejing skriver på svenska). Sveriges Radio har också tagit upp fallet och intervjuat pojken och ansvariga på Sprakab.

Jag är inte expert på koreanska eller Nordkorea och överlåter expertutlåtandena till bättre kvalificerade, t.ex. alla de experter som nu intervjuats och kritiserat beslutet hårt. De brister som påpekats i utredningen är väldigt allvarliga, vi får se vad mer som kommer fram under de kommande veckorna 

Det här är inte första gången Sprakab och Migrationsverket har kritiserats för bristäflliga utredningar. Alla kritik kanske inte är rättfärdigad, men den förtjänar att hanterats bättre än vad som hittills verkar har skett.

Som bakgrund kan vi i Dagens Arena i i februari i år bland annat läsa följande.

Migrationsverket uppger att de mellan juni 2012 och juni i år har köpt 2128 språk-analyser från Språk AB (som gör 95 procent av deras språkanalyser). Språk AB, det största av Sveriges två språktestföretag, tar runt 2000 kronor för en utförd språkanalys, uppger Migrationsverket.

Jag rekommenderar att läsa resten av den artikeln också, förutom språktester av asylsökande disktuerar de också "lögndetektorer" som kritserats flitigt av Stockholms Universitets Francisco Lacerda och andra kollegor på lingvistikinstitutionen.

Språktidningen har också tagit upp problematik med språkanalys i asylärenden i en artikel 2012, där kan vi bland annat läsa följande:

I många länder har myndigheterna följt Sveriges exempel. Svenska språkanalysföretag säljer numera tester också till bland annat Australien, Danmark, Finland och Nya Zeeland. I takt med att fler länder började använda språkanalyser som grund för att avgöra asylärenden, uppstod också en diskussion om testernas rättssäkerhet. Ett internationellt nätverk av rättslingvister, The international association of forensic linguists, tog 2004 fram ett antal riktlinjer i syfte att hjälpa myndigheterna förhålla sig till testerna. I dokumentet avråder man till exempel från att dra slutsatser om en människas nationalitet bara genom att analysera hens tal.(…)

Förra året beställdes cirka 1 700 språkanalyser av Migrationsverket. Enligt verkets biträdande rättschef Fredrik Beijer blev resultatet av dessa oftast till de asylsökandes fördel. – En uppskattning är att språkanalyserna styrker den sökandes uppgifter i cirka 75 procent av fallen. I dag används analys bara när det råder stark tveksamhet om att sökandens uppgifter stämmer.

På tal om andra länder så är det också intressant att läsa att tidigare i år gick en av redakörerna av Ethnologue, den mest använda och heltäckande katalogen över världens språk och deras talarpopulaitoner, ut med ett officiellt uttalande på deras blogg där han fördömde det sättet som framförallt USAs migrationsmyndigheter använt källan. Redaktören Lewis skriver bland annat:

In one case, the U.S. Immigration and Naturalization Service used the fact that the Ethnologue had no listing for a language by the name a defendant was using for it, as evidence that the language didn’t exist and therefore drew the conclusion that the defendant’s case was entirely fabricated. In the more recent case, a person’s request for asylum in another country was opposed on the grounds that there was no Ethnologue listing for the language he speaks in the country that he was fleeing from. Though in neither case was the language of the speaker the central issue, the discrepancies between a person’s claims and the data reported by the Ethnologue were used as evidence to undermine the defendant’s credibility. […] it would be a misuse of the Ethnologue to base a legal decision solely on something the Ethnologue says or especially, on what the Ethnologue doesn’t say. We have a high degree of confidence that the Ethnologue has the best word on the state of the world’s languages, but we are equally certain that we’ll never have the last word.

Tack och lov så verkar inte det här vara fallet i Sverige med Migrationsverket och Sprakab.

Jag är forskare och jag vill försöka förstå vad som pågår, och vad vi kan göra så att det blir bättre. Jag vill inte uttala mig om saker jag inte vet tillräckligt mycket om. Likafullt gör kritiken av dessa språkanalyser mig väldigt orolig och jag undrar ifall rätt beslut alltid har fattats.

Asylärenden, och migration överlag, är väldigt känsliga områden som ofta diskuteras och kritiseras. Och konstigt är väl inte det, det handlar ju om människoliv. Sprakab gör tydligen jättemånga analyser, många av dem kanske är helt korrekta och deras tester kanske håller väldigt hög kvalité, och så blir det fel "ibland". Detta kan jag inte i nuläget veta. I fall där de sökande saknar officiella dokument kan språket och kulturell kunskap vara det enda handläggarna har att gå på, och på något sätt så tror jag att jag föredrar det ifall alternativet är att utvisa dem alla. Det är som Andrea skrev här sist Sprakab diskuterades:

Det är mycket möjligt att andra språkanalyser från Sprakab håller god kvalité, och jag tycker att det i princip är bra att Sverige (till skillnad från många andra länder) använder sig av språkanalyser när asylsökande saknar identifikationsbevis och i de flesta fall styrker språkanalyserna tydligen de asylsökandes egna uppgifter (se artikeln "Talet avgjorde hans öde" i det senaste numret av Språktidningen). Det är dock företagets (och Migrationsverkets) ansvar att dessa bedömningar är tillförlitliga, och om Sprakab får motiverad kritik från andra experter inom området bör man väl kunna förvänta sig att bedömningen omprövas och att bedömningsmetoderna granskas.

Sprakabs och andra analyser av detta slag har granskats och kritiserats förr, och jag kan inte låta bli att undra: vilka åtgärder är det som tas? 

Tidigare år gjorde programmet Kaliber en tillbakablick där de bland annat tar upp fallet med Sprakab och somaliern som disktuerades 2012, tyvärr så är den tillbakablicken knappast upplyftande eller tillfredställande läsning.

Jag har letat efter kommentarer från migrationsverket, men hittills har jag inte hittat så mycket där de disktuerar just kritiken om kvaliten på utredningarna av Sprakab från regionsexperter och språkvetare. Ifall ni som läser har tips på mer information, skriv gärna i kommentarerna.

Ett av de få uttalanden jag hittat är när migrationsverkets stabsjurist Helene Hedebris nyligen skrev följande på DN Debatt i år (2014). Debatten gäller inte samma fall som ovan, utan ett annat fall av syriska flyktingar som också kritiserats hårt. Hon skriver faktiskt bland annat följande lovande stycke:

Det är viktigt att komma ihåg att det på flera håll i världen finns regioner där befolkningsgrupper med gemensamt språk bosatt sig över landgränserna. De aktuella ärendena handlar om yazidier som finns i ett stort område som sträcker sig över ett flertal länder, bland annat Syrien och Armenien. 

Sant, mycket sant. Sen skriver hon också:

Debattörernas påståenden i DN Debatt kan dock inte tolkas på annat sätt än att de anser sig bättre på bevisvärdering än samtliga instanser i migrationsprocessen, inklusive migrationsdomstolarna. Att via media diskvalificera svensk myndighetsutövning och rättsväsende utifrån en subjektiv åsikt byggd på en enskild rättskälla som rör förhållandet i ett annat land, och på en analys som debattören själv genomfört på uppdrag av en part i ärendet, känns inte seriöst när allt det som åberopats i artikeln har prövats och bedömts av svensk domstol.

Jag känner inte detta ärende i detalj, jag vill och kan inte uttala mig ifall beslutet är lämpligt eller ej och det stämmer kanske att Nilsson och Hammarberg inte haft tillgång till all nödvändig information (och det är helt klar olämpligt i egenskap av kommunpolitiker försöka påverka tjänstemän), men med tanke på all den kritik som framförst av språkanalyserna i flera ärenden är denna respons inte tillfredställande. Det vore det önskvärt med fler utlåtanden från migrationsverket angående de ansvar de har i att tolka och kvalitetsgranska dessa språkanalyser. Ovanstående är inte enligt mitt tycke tillfredställande med tanke på all den kritik av flera fall som nu framförts av flera framstående språkvetare och regionsexperter, samt också Storbritaniens högsta domstol. Läs officiellt uttalande här. De har granskat och kritiserat Sprakab och skriver bland annat följande:

there were serious questions about the basis on which the Sprakab analysts felt able to establish with such certainty the geographical allocation of the appellants’ modes of speech. These were issues which, having been properly raised in their grounds of appeal, the appellants were entitled to have considered and answered at the appeal level.

Med andra ord, det verkar inte bara gälla enskilda individers subjektiva uppfattningar i spridda fall, kritiken är allvarligare och mer övergripande än så och förtjänar bättre och mer utförlig respons från de ansvariga på migrationsverket och Sprakab. Nu är ett liknande fall uppe igen med denne nordkoreanske pojke, det svenska företagets tjänster säljs också i andra länder och liknande fall sker också med andra företag och migrationsmyndigheter . Dessa analyser har allvarliga konsekvenser för människoliv över hela världen, låtom oss diskutera dessa frågor sakligt och fråga oss vad vi kan göra för att förbättra situationen. 

Vänligen, 
Hedvig, 

p.s. eftersom detta är en väldigt kontroversiell fråga och jag inte är expert och därför inte vill uttala mig definitvt om de korrekta förhållandena vill jag också påminna om att åsikter som direkt eller indirekt framförs i denna blogg inte representerar Stockholms universitets officiella hållning. Om du anser att innehållet bryter mot Stockholms universitets föreskrifter eller svensk lag, är du välkommen att kontakta innehållsansvarig.

p.p.s jag rekommenderar alla att läsa Hedebris replik noga, för att förstå ärendet och den relevanta juridiken bättre är det mycket bra att hon skriver

Om språkanalysen stödjer den sökandes påståenden ökar den enskildes bevisning och medför då i normalfallet att han eller hon att prövas mot den plats personen påstår sig ha haft hemvist. Om språkanalysen inte stödjer den sökandes påståenden så befinner sig den sökande i samma position som han eller hon befann sig i tidigare, det vill säga att han eller hon inte gjort sin identitet och hemvist sannolik. Eftersom språkanalyser endast är en del av en samlad bedömning av sökandes uppgifter och aktuell och oberoende landrapportering om i detta fall det kurdiska områdena så har den engelska domen, som rörde ett somaliskt ärende i Storbritannien, endast marginell betydelse. Det måste anses anmärkningsvärt att kommunpolitiker Magnus Nilsson och utredare Sven E Hammarberg inte med en enda mening i sin artikel lyfter upp frågan kring sökandes bevisbörda att göra sin identitet sannolik. Detta är en helt central del i migrationsrätten. Därutöver saknar artikeln alla former av hänvisning till annan aktuell lagstiftning och praxis från domstolarna.

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Bra och lättillgänglig forskning på ömsesidig språkförståelse mellan våra skandinaviska brödrafolk

Hej hej allesammans. Jag bor i Nederländerna numera, så jag vill gärna skicka ett nederländskt tips till alla lingvistbloggläsare!

Uppe i Groningen, i norra Nederländerna, sysslas det nämligen med väldigt intressant forsknig på ömsesidig förståelse och språkattityder (hemsida här). 2006-2011 hade de ett specialprojekt om just ömsesidig förståelse i skandinavien och nu har de ett ännu bredare projekt om ömsesidig förståelse i Europa.

En kan läsa deras publikationer här, nästan alla ligger uppe fritt och gratis. Där kan en t.ex. läsa att i en studie av danska och svenska skolbarn så var danskarna mer positivit inställda till svenska än tvärtom, och de förstod också svenska bättre än de svenska barnen förstod dem, men skillnaderna var ytterst små.

De har också undersökt den gamla hypotesen om att en talare av ett språk med mycket inbördes varation (t.ex norska) har lättare att förstå andra närliggande språk än talare av de mer homogena närliggande språken. Alltså idéen om att norrmän är bättre på att förstå danska och svenska pga de är så vana att hantera massa skillnader mellan norska dialekter.

Sen har de gett sig på stavelsebortfall i danska och skrivit en artikel på svenska om det. De har också skrivit om hur duktiga norrmän är på att idenfiera sina dialekter, ifall danskar pratar snabbare än svenskar. och mycket, mycket mer. De skriver sina publikationer på engelska, svenska, norska, holländska och danska.

Det finns jättemycket intressant att läsa där, och mycket av de är skrivet på ganska lättillgänglig akademisk språk. En kan också bidra till deras forskning genom detta spel om språkföreståelse i Europa (du kan göra det på svenska!).

Kul, eller hur?

Hoppas ni alla har det bra i hemlandet eller annorstädes och att den riktiga snön kommer snart!
Varma hälsningar från Nijmegen.

Publicerat i Okategoriserade | Kommentering avstängd

Lingvistpodden

Våra kollegor Johan Sjons och Mikael Parkvall har startat en poddradio för lingvistikintresserade.

Mycket nöje!  Lingvistpodden

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Futuralt besserwissrande

I senaste numret av Språktidningen och även här på nätet skriver Sara Lövestam om futurum i svenskan. Närmaste bestämt argumenterar hon för att det finns, trots vad det står på Wikipedia och vad alla besserwissrar säger. Detta är förstås något som jag har svårt att lämna okommenterat, om än med risk att hamna bland besserwissrarna.

På ett sätt är det lite svårt att argumentera mot vad hon säger, för hennes beskrivning av svenskans rätt invecklade sätt att tala om framtiden är tämligen korrekt. Och jag kan hålla med henne så långt att man kan diskutera om konstruktionerna ska+infinitiv och kommer att+infinitiv ska betraktas som ett slags futurum eller inte. Men nånstans blir det ändå fel i hennes resonemang. Rubriken till artikeln  är "Visst kan svenskar också tala om framtiden". Visserligen är det möjligen inte hon själv som har valt denna formulering, men den pekar på var felet är någonstans. Det är väl ingen som har påstått att vi inte kan tala om framtiden! Men det är ju inte riktigt samma sak som att ha futurum i språket. I svenska har substantiv olika former för singularis och pluralis, där man väljer pluralis när man talar om mer än en sak. Vissa språk har också en särskild dualisform som används när man talar om två saker. Naturligtvis kan vi också markera antalet två, till exempel genom att använda just ordet två. Men det betyder förstås inte att svenskan har dualis (eller för den delen de ännu ovanligare trialis och kvaternalis). Särskilt konstigt blir det om man säger som Sara gör i artikeln att futurum kan uttryckas av presens. Poängen är att futurum inte är detsamma som framtiden, eller ens ett sätt att tala om framtiden, utan ett grammatiskt sätt att markera att man talar om framtiden — och presens kan visserligen användas för att tala om framtiden men kan knappast sägas markera att man gör det. (Jag ser nu i Wikipediaartikeln om futurum att man där uttrycker sig på ett liknande sätt — det står att "presens används även i futurumkonstruktioner – exempel: 'på tisdag äter jag tidig lunch'". Den meningen handlar visserligen om framtiden men någon futurumkonstruktion kan man inte kalla den för.)

Mitt svar på frågan om svenskan har futurum eller inte är att svenskans framtidsmarkeringar är mindre grammatikaliserade än i många andra språk, vilket bland annat innebär att de sällan är obligatoriska.  

Sara jämför svenskars "ständiga behov av att markera framtid" med det faktum att engelsmän kan behöva kissa, trots att de inte har något adjektiv som motsvarar vårt kissnödig. Jämförelsen haltar en aning — det borde ju i så fall vara fråga om engelsmäns behov att tala om sin kissnödighet, och faktum är att det finns sätt att göra det även på engelska (fast inte just med ett adjektiv) vilket framgår av följande citat från Urban Dictionary:

The feeling you get when you have to go to the bathroom.
"Nature's callin" or "nature calls" is usually how nature's call is said in a sentence.
Guy #1: Dude, where you going so fast? 
Guy #2: Nature calls!

 

Publicerat i Okategoriserade | 22 kommentarer

Tigerskutt i Yunnan

Jag tillbringade nyligen några veckor i Yunnan, Kinas sydvästligaste provins. Besöket var helt privat men några lingvistiskt relevanta observationer blev det förstås i alla fall. Det som man ganska snabbt kan konstatera är att spridningen av smarta telefoner i Kina går betydligt snabbare än spridningen av kunskaper i västerländska språk — de senare var i det närmaste obefintliga i Yunnan. Vad detta ledde till var att jag för första gången var med om att föra en konversation via ett översättningsprogram — något som kineserna hade på sina smarta telefoner, det verkade inte vara Google Translate utan något lokalt. Tyvärr var kvalitén inte den bästa så ibland blev man inte mycket klokare. Själv hade jag inget sånt på min telefon men hade däremot laddat ner en lexikonapp som ibland kom väl till pass: om man skulle köpa något som man inte visste ordet för kunde man hitta det i appen och visa upp det (en säkrare metod än att försöka uttala det). Än så länge funkar den här sortens kommunikation altså lite knackigt men vem vet hur det blir om tio år? Det känns i alla fall betydligt mindre science fiction-artat idag än tidigare.

Det finns dock ganska gott om skrivna texter på engelska, eller något som ska föreställa engelska. Det har redan varit ganska många exempel på sådant på olika bloggar och sajter men jag tänkte i alla fall visa upp ytterligare ett, som jag tycker närmar sig absurdistisk poesi. 

Någon kinesiskkunnig person kanske kan förklara vad det egentligen ska stå? 

 

Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer

Förvirring i Det Stora Språkspelet

Det finns en rolig sida som heter The Great Language Game där man kan tävla i att känna igen språk baserat på ett kort ljudklipp. 

Jag tänkte lite mer på detta och att det skulle vara intressant att veta vilka språk folk misstar för varandra. Så, jag mejlade skaparen, Lars Yencken, och han skickade tillbaka data över inte bara vilka språk som folk misstagit för varandra utan också information om var spelarna befann sig (dvs deras IP-adress geografiska belägenhet). Det hela resulterade i detta blogginlägg om hur det 78 språken som är med i spelet förhåller sig till varandra när det kommer till förvirrning. Jag misstänker att läsare av denna blogg skulle finna det intressant.

Här är ett neighbournet över språken, desto närmare de är varandra desto oftare har spelare misstagit språken för varandra.

Publicerat i Okategoriserade | 3 kommentarer

Är knappen oi?

Det har blossat upp en diskussion på DN:s Namn-och-Nytt-sida angående det norrländska bruket av prefixet o-. Diskussionstråden är ganska lång och vindlande, från "det obestridligen oftast oanvända ordet" äring 'årsväxt' till oäring, som sades vara ett norrländskt ord för 'missväxt', men sedan påstods vara vanligare i södra Sverige — och därefter vidare till användningen av o- i norrländskan i allmänhet. Lage Sandgren i Kvissleby pekade på konstruktionen han har okommit men tillade att det inte är belagt att man skulle säga Knappen är oi. Det sista påståendet vållade våldsamma protester, med hänvisning till Birger Normans dikt "Hördd" från samlingen "Utanikring" (1976):

Oföre i farsta. Ostäda. Odiske. Ovädre. Sänga obädde.
Otvätte, okamme å oraka. Skjorte oknäfft. Krägan opåtejen. Böxen opresse. Strompen ostoppe. Skona oborste. Å ena hängselströppen oi

DN:s läsekrets delade nu upp sig i två falanger, den ena som hävdade att uttrycket minsann var genuint och den andra som menade att det nog inte var helt allvarligt menat av Norman. Själv skulle jag nog sätta ett frågetecken i kanten för oi. De dialektforskare som nämner uttrycket brukar vara rätt skeptiska. Inte helt oväntat har frågan varit uppe till diskussion i media förr, till exempel av Viveka Adelswärd, som fick kritik av sina läsare för att hon spred föreställningen att uttrycket var genuint, och av Fredrik Lindström, som citerar det utan några förbehåll.

Konstruktionen han har okommit är dock helt äkta och finns nu belagd och karterad här. Den betyder inte riktigt samma sak som han har inte kommit utan är förenad med en viss förväntan på att handlingen ska äga rum, alltså ungefär liktydigt med 'han har inte kommit än'. Därmed anknyter den till ett vanligt fenomen i språk världen över, nämligen en särskild form eller konstruktion som kan etiketteras 'inte-än-tempus'. Exempel på mera välkända språk där man hittar ett sådant tempus är swahili och indonesiska. Målen i Övre Norrland är alltså i gott sällskap.

 

Publicerat i Okategoriserade | 6 kommentarer