LINGVISTBLOGGEN

Jag hade tänkt att göra ett kort inlägg om Carl Bildts speciella språkbruk, nu häromsistens ska han tydligen ha sagt 

"I det mer eskatologiska tidsperspektivet kommer väl allting att gå till sin ända på ett eller annat sätt."

Jag tror det är tydligen för alla och envar vad vår utrikesminister menar, nämligen att i det superlånga perspektivet kommer vi alla att dö/upplösas/försvinna/muterat till oigenkännlighet. För den nyfikne: eskatologi är läran om de yttersta tingen i olika religioner, dvs apokalypsen, ragnarök, den yttersta dagen, 22 oktober 1884, acharei hayamim, frashokereti osv.

Så, på något vis låter det ju inte så dumt med "eskatologisk" nu när vi lärt oss vad ordet betyder och kanske har vår minister inspirerats av engelskan – jag hittade nämligen en del "eschatological time frame". Faktum kvarstår dock att det är ett mycket märkligt sätt att uttrycka sig på svenska (och att det är tveksamt vad en diskussion om apokalypsen tillför dagens miljödebatt, men det är en annan fråga).

Det här är ju inte första gången Carl Bildt uttrycker sig lite kryptiskt, minns ni det här: ”Sannolikheten för att vi kommer få en fråga om marina insatser tror jag är asymptotiskt sig närmande noll"? Helt korrekt användande av "asymptotiskt" (dvs något som hela tiden närmar sig ett nolll och når fram om oändligt länge, jmf Zenos paradox), men knappast särskilt lämpligt språkbruk i en intervju för allmänheten.

Olika gemenskaper har olika språkbruk, för att kunna tas upp i en viss gemenskap måste man ofta ha tillgång till vissa ord och uttryck. Här kan nog t.ex. Språkrådets texter vara till hjälp för den som inte behärskar det formella skriftspråkets alla regler. Men det gäller också tvärtom, att använda termer och uttryck som inte hör till den gemenskapen kan få en att framstå som distanserad och främmande. Carl Bildts krångliga termer får honom nog ofta att framstå som lite konstig i allmänhetens ögon, även om det kanske är så han tycker att han väljer de absolut bästa orden för att säga det han vill.

I min jakt på fler intressanta yttranden av Bildt snubblade jag över Utrikesdepartementets blogg. Där finns det tydligen två skribenter som har uppmärksammat UD-rotvälska och Kanslisvenska. Tydligen säger de "kan vi ta det bilateralt" när de menar det som oftast heter "kan vi prata om det mellan två par ögon".

Det visade sig att det finns en liten skrift, regeringskansliet har en svart lista! Det är en lista över ord och uttryck som anställda på regeringskansliet bör undvika, särskilt i författningstext. Här kan vi hitta en hel del ålderdomligheter som "eljest" och "stadfästa" men också ord som återfinns i modern svenska men som används lite annorlunda i sk kanslisvenska, t.ex. "äga (part)".

Kul läsning tyckte jag, en del saker de tar upp finns i mitt skriftspråk och känns naturliga för mig- men jag förstår att jag kanske borde överväga att inte använda dem.

Mycket nöje!

p.s. om man är intresserad av begripligt myndighetsspråk kan man läsa om Språkrådets klarspråksarbete här.

Nu har det hänt igen. Ett antal forskare, varav de flesta inte hör hemma på någon lingvistikinstitution, har publicerat en artikel i en prestigefylld tidskrift, som inte har något med lingvistik att göra, där de med användande av statistiska metoder, som de flesta lingvister inte begriper gör påståenden som inom ett dygn dyker upp i alla medier såväl gamla som nya och inom ytterligare ett dygn leder till känsloladdade protester från lingvistikkollektivet. Forskarna ifråga har dessutom namn som verkar väldigt bekanta i det här sammanhanget.

Mark Pagel, Quentin Atkinson,  Andreea S. Calude och Andrew Meade publicerade den 6 maj en artikel i PNAS med titeln Ultraconserved words point to deep language ancestry across Eurasia, där de anser sig kunna bevisa släktskap mellan sju språkfamiljer i Eurasien. De räknar fram sannolikheten för att några av de mest stabila orden i språket ska bibehållas under 15 000 år och kommer fram en modell som de tycker stämmer med de etymologier som tidigare har föreslagits av anhängare av hypotesen om att alla de här språkfamiljerna är släkt. Jag ska inte här försöka argumentera om detta utan vill hänvisa till Sally Thomasons inlägg i frågan på Language Log. Ett klassiskt inlägg i den tidigare diskussionen är Mark Rosenfelders Deriving Proto-World with tools you probably have at home.

I världspressen har påståendena i artikeln (kanske inte helt oväntat) förstärkts genom att man inte bara menar att de 23 ord som där diskuterats är nedärvda från istidens slut utan också att de har bevarat sin yttre form så att vi skulle kunna använda dem för att kommunicera med våra istida förfäder. Washington Post-journalisten David Brown påstår till exempel att yttrandet "You, hear me! Give this fire to that old man. Pull the black worm off the bark and give it to the mother. And no spitting in the ashes!"

skulle vara åtminstone delvis begripligt för en asiatisk jägare/samlare. Nåja, han kan ju försöka med en nutida talare av ett annat germanskt språk som inte har lärt sig engelska och se hur mycket den förstår. 

Dagens bästa aprilskämt kan nog vara detta, att Språkrådet skulle lagt till "ogooglebar" fast på rövarspråket, dvs "ogogoogoglolebobaror" så att Google inte skulle märka.

Mer om Google vs. Språkrådet kan man läsa i Susannes inlägg, Östens inlägg, Peter Englunds inlägg på Ständige sekreterarens blogg och Språkrådets officiella uttalande.

Rövarspråket bygger ju på att man lägger till vokalen "o" efter varje konsonant och senupprepar samma konsonant, "t" = "tot". Men visste ni att "h" inte blir "hoh" (för det anses svårt att uttala) utan istället "hot" och att "x" behandlas som två ljud; "koksos"? Den första Kalle Blomkvist-boken publicerades 1946 och idéen till rövarspråket kom från Lindgrens make.

Apropå första april, finska är vårt näst största språk här i landet och på det språket säger man, om jag förstått allt rätt:

aprillia, aprillia, syö silliä, juo kuravettä päälle

"april april, ät sill och drick lervatten till"

Det här med fiskar och första april ska komma från kontinenten där de tydligen roar sig med att sätta pappersfiskar på varandras ryggar i lönndom. Jag överväger att testa denna tradition nästa år, kanske är det roligare än det låter.

Nu kan det vara dags för en liten besserwissring, det var ett tag sen sist. Per Mortensen skriver i dagens DN under rubriken Occitansk skörlevnad om "den akvitanske hertigen Guillaume IX de Poitiers", som förutom att vara furste och krigare också var trubadur och då skrev "både höviska och skabrösa sånger på occitanska (den medeltida sydfranska dialekt som givit Languedoc dess namn)".  Nu ser ju "Languedoc" mera ut som namnet på ett språk, och faktiskt är det svårt att frånkänna occitanskan språkstatus och det försöker inte ens de annars språkchauvinistiska franska myndigheterna göra. Och även om det har varit en rätt brant utförsbacke för occitanskan och övriga regionala språk i Frankrike under det senaste århundradet så är det definitivt fortfarande ett fullt levande språk, alltså ingen "medeltida sydfransk dialekt". Den som tvivlar på detta kan läsa den occitanska Wikipediaartikeln om hertigen.

Men för att börja från början så brukade man på medeltiden dela in de talade romanska varieteterna i Frankrike i "langue d'oïl" och "langue d'oc" efter hur man sa "ja". Det nordfranska "langue d'oïl" — eller rättare sagt den variant som talades runt Paris — är alltså vad som så småningom blev det som vi kallar franska. I större delen av Sydfrankrike talades däremot "langue d'oc", som lika lite som "langue d'oïl" var ett enhetligt språk utan splittrat i diverse olika dialekter, av vilka provensalska är den mest kända och den som de flesta trubadurer använde. Den dialekt som den ovannämnde hertigen skrev sina sånger på var dock limousin, ett tungomål som jag i någon mån känner till eftersom jag en gång handledde en avhandling om detsamma, författad av Pierre Javanaud, som hade det som modersmål. Egentligen finns det ingen anledning att använda den franska namnformen eftersom hertigen själv kallade sig, på limousin, Guilhem IX de Peitieus — Vilhelm IX av Poitiers står det också i Nationalencyklopedin. 

På Wikipediasidan kan man läsa den dikt som Per Mortensen nämner under det franska namnet "Je n'adorerai qu'elle". På occitanska heter den "Adorarai pas qu'ela" (negationen ser misstänkt modern ut, så jag undrar om detta var det ursprungliga namnet). Mortensen citerar en versrad som "Jag älskar henne med väldig hunger" fast så står det strängt taget inte riktigt utan

Quar senes lieys non puesc viure,
Tant ai pres de s'amor gran fam.
'utan henne kan jag ej leva.
så stor hunger har jag för hennes kärlek'

Här kan man se att occitanskan skiljer sig rätt ordentligt från franska. Bland annat är den ett "pro-dropspråk", det vill säga man behöver inte sätta ut pronomen som subjekt. Man brukar säga att det språk som står närmast occitanska är katalanska. 

Den moderna provinsen Languedoc, som mycket riktigt har fått namn efter språket, är bara en del av det occitanska språkområdet. Den variant av occitanska som talas där kallas "languedocien" vilket alltså måste uttolkas 'språket som talas där man talar oc-språket'. 

Som Östen Dahl rapportera om här så har Ethnologe kommit ut i en ny utgåva. Hemsidan har fått en makeover och de har skaffat sig en blogg! Varje språk ackompangeras också av ett diagram över språkets position i ett det så kallade "språkmolnet".

Som Mikael och Östen diskuterade i kommentarerna så är Ethnologue knappast en perfekt källa, men den är bra som översikt över världens språk ändå och intressant att jämföra med andra klassificieringar av släktskap och språkgränser.

Om man är nyfiken på att jämföra olika släktskapsklassificieringar med varandra vill jag rekommendera LinguistLists MultiTree, där kan man se hur olika forskare har delat upp språk och familjer.

Jag har haft anledning att använda mig av en del uppgifter från Ethnologue i en föreläsning och uppdaterade därför nyligen en del uppgifter till denna nya utgåva. Jag tänkte dela med mig av lite intressanta saker jag la märke till i några inlägg. Det kommer bli lite siffertungt, men intressant! Kom alltid ihåg att Ethnologue inte är prefekt.

Språk i världen
Det här är alltså det totala antalet språk som Ethnologue innehåller data om. Observera att ethnologue t.ex. räknar "arabiska" som 30 språk, "samiska" som 14, spanska som ett och portugisiska som ett. Om man vill tala om arabiska eller samiska som ett språk använder Ethnologue termen "makrospråk", en grupp språk som i vissa kontexter anses vara ett.

Ethnologue 2005: 6912
Ethnologue 2009: 6909
Ethnologue 2013: 7105

Upp och nergångar i antal språk kan bero på andra bedömningar mellan vad som är språk respektive dialekt eller att de faktiskt hittat nya språk som de inte inkluderat tidigare. 

Ethnologue ska innehålla kända levande språk, men om man läser i deras tabell över antalet talare av olika språk så finns det 188 med 0 talare och 286 med okänt antal talare. Latin finns till exempel med i ethnologue, listat som havandes noll modersmålstalare. Om tar bort språk med okänt antal talare eller inga får vi kvar 6 631.

Om man är nyfiken på hur många av dessa språk det finns minst en grammatika på så kan jag upplysa om att det i LangDoc cirka 2 580 språk som det finns en grammatika över. 1161 finns det minst en grammatikskiss av. (Tack Harald Hammarström för den här infon.)

Topp-8
Ethnologue räknar väldigt sällan antalet talare själv, de förlitar sig på folkräkningar och liknande för sina siffror. Eftersom de inkluderar så fasansfullt många språk, 7 105, så blir det garanterat fel ibland.

Enligt 2013 års urgåva har 393 av 7 105 språk har mer än 1 miljoner talare var, 85 språk i världen har mer än 10 miljoner talare, 24 har mer än 50 miljoner och 8 språk har mer än 100 miljoner. Här är ethnologues sidor för den här informationen. 

Det här betyder alltså att väldigt många talar väldigt få språk, och att de flesta språk talas av väldigt få. Dessutom så talas vissa språkfamiljer väldigt mycket mer än andra, men mer om det i språkfamilj-inlägget.

Här är topp-8 från ethnologue 2013 med makrospråk inräknade. Makrospråken har citattecken runt sig.

1. ”Kinesiska”   1,197 miljoner
2. Spanska  406 miljoner
3. Engelska   335 miljoner
4. Hindi   260 miljoner
5. ”Arabiska”   223 miljoner
6. Portugisiska   202 miljoner
7. Bengali   193 miljoner
8. Ryska   162 miljoner

Utan makrospåk:

1. Mandarin  848 miljoner

2. Spanska  406 miljoner

3. Engelska   335 miljoner

4. Hindi   260 miljoner

5. Portugisiska   202 miljoner

6. Bengali   193 miljoner

7. Ryska   162 miljoner

8. Japanska 122 miljoner

Det största arabiska är språket egyptisk arabiska. Det hamnar, om vi räknar utan makrospråk, på plats 23 med 54 miljoner talare.

Nu är det redan så många som har skrivit om Googles försök att få Språkrådet att ändra definitionen av ogooglebar att det inte borde finnas något mer att säga i saken (och Susanne hann före mig här…). Men ett par saker förtjänar att nämnas.

En är att Språkrådet har uppenbara svårigheter att få acceptans för att nyordslistan ska betraktas som rent deskriptiv och inte som en sanktionering av de ingående orden och deras betydelse. Det här anknyter ju till vår tidigare diskussion i ämnet. Man kan väl säga att Googles reaktion är analog till de negativa reaktionerna på ordet tjejsamla som kom i samband med förra listan, även om ifrågasättandet har en annan ideologisk grund. 

Google hävdar att den utvidgade användningen av ogooglebar, d.v.s. där det handlar om vilken sökmotor som helst, är felaktig. Jag skulle emellertid vilja råda dem att googla "googla". Den som gör det får nämligen som första träff upp en lexikonartikel i svenska Wiktionary som definierar googla som "söka på internet med sökmotorn Google eller annan söktjänst". Nu visar det sig visserligen att den definitionen är från igår — alltså uppenbarligen en reaktion på Googles aktion, men också tidigare stod det "även om sökning med andra sökmotorer". På engelska Wiktionary sägs google som verb ha tre betydelser: 

1. (transitive) To search for (something) on the Internet using the Google search engine.

   Tom googles all of his prospective girlfriends.

2. (transitive, by extension) To search for (something) on the Internet using any comprehensive search engine.

   I googled him but there were no references to him on the Internet.

3. (intransitive, Internet) To be locatable in a search of the Internet.

   His name googles.

Jag vet inte om Google har försökt ändra på de här definitionerna också; det är förstås lite svårare när det är en gräsrotsorganisation som Wiktionary. Men det är klart ett motargument mot påståendena i mejlen från Google till Språkrådet att de har observerat att folk menar Google när de säger "google".

Google stöder sig på varumärkeslagens 17 § som säger 

Vid utgivning av lexikon, handböcker eller andra liknande tryckta skrifter är skriftens författare, utgivare eller förläggare, på begäran av den som innehar ett registrerat varumärke, skyldig att se till att varumärket inte återges i skriften utan att det framgår att varumärket är skyddat genom registrering. Detsamma gäller om en sådan skrift görs tillgänglig elektroniskt av någon som avses i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen.

Man kan förstås ifrågasätta om en nyordslista är ett lexikon eller en "annan liknande skrift". Jag skulle förmoda att avsikten är att begränsa paragrafen till just sådana skrifter som kan uppfattas som normerande för språkbruket. Även detta tycks mig problematiskt. Om man försöker förstå hur det här med varumärken egentligen tänks fungera blir man snabbt förvirrad. Man kan inte registrera ett "generiskt ord" som "dator" som varumärke för just datorer, däremot skulle Dator kunna vara ett varumärke för, säg, äpplen. Omvänt är Apple inte något acceptabelt varumärke för äpplen men däremot för datorer. Nu är det klart att det blir lätt absurt om ordet "apple" i tryckt text alltid måste åtföljas av en varning om att det är ett skyddat varumärke. Det verkar lätt överdrivet även om det handlar om en handbok i pomologi. Jag hamnade nu på den här Applesidan där man får lära sig hur man ska använda Apples varumärken. En del regler verkar mystiska. Till exempel sägs det att varumärkesnamnen är adjektiv och därför kan man inte säga "I bought two Macintoshes", "I bought two Macintosh computers" ska det heta. Det här påståendet verkar också märkligt: "You may not use an image of a real apple or other variation of the Apple logo for any purpose." Ska man läsa det bokstavligt är det förbjudet att avbilda äpplen, som alltså hamnar i samma kategori som en känd religionsstiftare. 

Även Google verkar ha ambitioner som går lite utanför den svenska varumärkeslagen. Googles juridiske talesman Petter Rindforth citeras på Thelocal.se med uttalandet att det gäller att hålla ett öga på "the media, dictionaries, discussion forums and the like" för att se till att varumärket inte degenererar. Ska vi tolka det så att om jag skriver här på bloggen "Googla googla!" så kan jag vänta mig ett mejl från Petter Rindforth där han säger att han hoppas att jag inte menar att man då kan använda också Alta Vista? 

Sen är det förstås lite intressant att det här problemet bara drabbar marknadsledande företag. Egentligen borde ju inte Google oroa sig för att man sätter likhetstecken mellan att googla och att söka på nätet; om däremot folk skulle börja säga "Jag altavistade det här ordet" så skulle det finnas anledning för ett krismöte med Googles ledning. Dessutom måste ju Google betrakta det som axiomatiskt att det man inte kan hitta med deras sökmotor inte heller går att hitta med någon annan. Alltså blir "går ej att hitta med Google" och "går ej att hitta med någon sökmotor" i praktiken samma sak. 

Efter att nyheten om att Svenska språkrådet vikt sig* för Googlejuristernas krav på att inte ta med "ogooglebar" i SAOL spred sig över världen, så hittade en journalist på The Atlantic fler svenska nyord hon verkligen gillade. Speciellt till sig är hon över att förutom de märkliga bokstavskombinationerna hon hittar så finns det "umlaut" (alltså prickarna i åäö).

Läs artikeln här!

————–

*Vek sig språkrådet verkligen? Språkrådet själv tycker absolut inte det – man kan läsa deras syn på saken här. Frågan kvarstår ju varför de helt enkelt inte svarade google: "Vi har fått era mail. Vi tycker ni har fel. Vi kommer inte lägga mer tid på er nu." 

Erich Jarvis, en neurobiolog från Nordkarolina, presenterade i februari forskning om att det finns likheter mellan hur fåglar lär sig sjunga och hur vi människor lär oss prata (abstrakt).

Det här skulle i så fall vara ett exempel på konvergent evolution, när olika arter som inte är nära släkt utvecklar samma egenskap eller beteende oberoende av varandra. De ärver alltså inte denna egenskap eller beteende från en gemensam anfader. I just det här fallet handlar det om att delar av hjärnan som använts för motorik/rörelse och inlärning av densamma senare utvecklats till att hantera fågelsång respektive tal.

En intervju med Erich Jarvis om detta finns här.

P3s populärvetenskapliga program Institutet var där och intervjuade Jarvis lite kort, det kan man lyssna på här om man vill.

Lägg märke till att detta rör endast talproduktion, inte betydelse, ordförråd eller något annat. Det nämns inte heller hur detta kan vara relevant för inlärning av tecknade språk, men man kan ju hoppas att de kommer till det senare.

Per Ledin skriver balanserat i marsnumret av Språktidningen om ett av språkpolisernas främsta hatobjekt, särskrivningarna. Jag har själv tidigare försökt försiktigt antyda att särskrivningar inte nödvändigtvis leder till svenska språkets undergång. Häromsistens diskuterade vi i ett annat sammanhang kriterier för vad som är ett ord. En sak som inte kommit fram i den något ensidiga särskrivningsdebatten är att sammansättningars status som ord inte är helt självklar. Man kan göra en del saker med sammansättningar som man inte borde kunna göra med ord. Jag tänker i första hand på att man kan samordna delar av en sammansättning: sär- och sammanskrivning, uttals- eller betoningsskillnader, huvud- och bibetoning, för att ta några exempel ur Per Ledins artikel. Hur många ord består sådana uttryck av? Sen har vi en av hjältarna (eller skurkarna) i språkriktighetsdebatten, den varma korvgubben — det vill säga en bestämning till en sammansättning kan hänföra sig till bara ett sammansättningsled. Korvgubben och hans vänner får inte mindre än åtta sidor i Språkriktighetsboken under rubriken "Förledsanknytning". Som påpekas där finns det helt accepterade fall av förledsanknytning, till exempel i namnet på bokens utgivare, den numera förstatligade Svenska språknämnden. Till och med Erik Wellander menar att förledsbestämningar visserligen är "uppenbart tankevidriga" men ändå ibland är så etablerade att de måste accepteras. 

Jag undrade också i mitt tidigare inlägg om inte särskrivningar ibland skulle göra texter lättlästare. Ett ord som det av Henrik R. citerade luftlandsättningsamfibiepansarskyttevagn skulle nog må bra av att styckas upp. Detta är kanske lättare att uppskatta om man tar exempel från ett främmande språk som Luguberts tyska sammansättning  Hochleistungspapierhandtuchfalzmaschine . Man kunde ju använda bindestreck om man ogillar att skriva sammansättningar med tomrum mitt i.

Bilden ovan visar att särskrivning förekommer "i de bästa familjer". Jag har ingen aning om hur länge skylten har suttit där, men notera stavningen av "venster".

Den 12 april kommer lingvistiken på Stockholms universitet och Lunds universitet i samarbete med Unga Forskare Stockholm arrangera Lingolympiaden. Lingolympiaden är en tävling i lingvistik för gymnasieelever och den svenska uttagningen till den internationella tävlingen. I år äger den internationella tävlingen rum i Manchester, juli 2013. Alla gymnasieelever är välkomna att delta och det är gratis, inga särskilda förkunskaper krävs.

Om ni känner någon gymnasieelev som kan tänkas vilja delta är ni hemskt välkomna att tipsa dem. Anmälan sker här.

I år fick vi en lite speciell fråga från en deltagare: "kommer något asiatisk språk med?". Jag passade på att svara på den frågan och dela lite statisik om språk i Asien på vår hemsida, det kanske kan intressera läsare av denna blogg också.

拜拜!